Min höjdpunkt som skrivarlärare

 

1980-tal. Pratar börjor på fortbildningskurs för journalister i Kalmar. Räknar upp olika sätt att börja en berättelse.

Rakt in i handlingen: Äntligen stod prästen i predikstolen.

Med en anekdot: Där var i åratal ett hål i bagarens hagtornshäck, det var häcken mot vägen och mistan skämde utseendet . Men bagaren var utan skuld, häcken hade fått skavanken den gång Lutterlögn satt och nös i den tre kvart i sträck.

På hårdkokt vis: Det är kallt klockan tjugo minuter i sju en marsmorgon i Paris och det verkar ännu kyligare när en man skall avrättas av en exekutionspatrull.

På sagosättet: Det var en gång en pojkeHan var så där en fjorton år gammal, lång och ranglig och linhårig, inte stort dugde han till.

Med direkt tilltal: Kalla mig Ismael.

På äldre sportjournalistiska: – Den här insatsen måste vi försöka glömma så fort som möjligt.

Citerar sina favoriter
Deltagarna är födda på 1950-talet eller tidigare och mycket entusiastiska. Många räcker upp handen och citerar sina favoritinledningar ur minnet. Han kom som ett yrväder, det var en afton i början av maj, i begynnelsen var ordet. Vi nickar igenkännande allihop.

Så blir det grupparbete. Ni ska ta en historia vi alla känner till, säger jag, men ni får inte berätta vilken. En folksaga, en tv-serie, en svensktoppslåt, vad ni vill. Hitta på fyra-fem olika börjor på den historien. Så får vi se om vi kan lista ut vilken historia ni tänker på.

Efter en halvtimme är det dags för första gruppen att redovisa. En man med mustasch och vaken blick läser första texten:

– Kalla mig mormor.

Där, precis där, når jag min höjdpunkt som skrivarlärare.

### Långt senare, på Räddningsverket, hade jag en arbetskamrat som var brandingenjör.
### Han for landet runt och höll föredrag. Det hade lärt honom en sak, den gode karlskogingen:
### – Kommer en bare nog långt hemifrå’ så tror fôlk att en ä’ expert.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Mysigt, gulligt, upproriskt

När det är 50 år sedan årtalet 1968 ska du passa på och fylla 67. Samtidigt. Då betyder det att du var 17 år det berömda året och kan ge besked, ty du var med.

Då ska inga spolingar komma här och tala om hur det var. Svaret är att det var mysigt och gulligt och att vi gnuggade rubriker och diggade upproret. Varje uppror.

Diggade.
Gnuggade.

Dessutom slet vi våra blåjeans själva. Folk gjorde det på den tiden och bar mockaboots.

Mysigt.
Det är rätt att gnugga uppror.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (dela gärna)

I skallen på en vardagskonservativ

Ändra ingenting.

Kroppen ska vara fräsch som när jag var 16 och skallen pigg som när jag var 11. Huset ska vara nymålat, i detalj, och bilen nytankad. Gatan färsk och skogen grisfri.

Tage Erlander ska ha drygt 50 procent av rösterna och jag ska vara lagom kritisk, mest mot jordbrukets strukturrationalisering och landsbygdens avfolkning.

Huvudmotsättningen i världen ska gå mellan USA-imperialismen och världens folk, hemmafruarna i Skärholmen ska protestera mot mjölkpriserna, Palme ska vara briljant och Stenmark med men Björn Borg lite mallig så en märker hur olika folk kan vara.

Ingmar Bergman ska vara svårtittad men rolig att härma. Stig Blomqvist ska vinna svenska rallyt, bara grejorna håller. Brynäs ska vara oslagbara efter jul, Assar, Sixten och Toini med. Putte Kock ska gardera med krysch och i TV ska någon skoja om Hylands flint varje helg. Det ska vi tycka är väääldigt roligt.

Ändra ingenting.
Jo gör det.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (dela gärna)

Den digitala lervällingen tar över

Det var ju en trevlig idé Mark Zuckerberg och hans vänner hittade på för 14 år sedan. En liten skärmträffpunkt för några studenter på Harvard.

I dag håller Facebook på och gör jordklotet till en enda digital lervälling med påhittade nyheter, hat och hot.

Nyss hade du en lokaltidning som förmådde granska dina makthavare. Nu har du vackra bilder på mat och katter och roliga videor på pappor som halkar nerför garageuppfarter.

I stället.

Facebook har tagit maten ur mun på granskarna och ersatt politikerkollen med trams. Alldeles för mycket trams. Miljarder i intäkter för Facebook (och Google) bara i Sverige. Direkt ur munnen på tidningarna.

Snart inte en tidning kvar, inte lokalt. Folk bråkar om tåghållplatser som läggs ner, all respekt för det, men under tiden dör lokalredaktionerna i tysthet. Vad är värst?

### I skallarna stiger tramset, högre och högre.
### Titta hur den där gubben kanar.
### Där är en till.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson 

Hur jag får Kujberget att brinna

Vi är ute och går på Kujberget när jag får tur.

I den obligatoriska gåtan i förväg skriver torsdagens färdledare det geniala: reverse, reverse. En fin ordlek, eftersom platsen där vi ska svänga norrut heter just Backabackarna.

Vi svänger in den gamla vägen, passerar en milsten jag aldrig sett förut fast den stått där i 251 år och parkerar vid sista boningshuset. Adolf Fredriks gamla väg fortsätter på kartan men är inte körbar längre än hit med bil.

En domherre varnar, kängor ritar spår i den tunna snön och österut målar solen eldsflammor på himlen. Kopparkullen heter berget på den sidan vägen, i dag förstår vi varför.

Själva ska vi åt andra hållet, strävar med viss möda upp på Kujberget där färskt skogsarbete gett fin sikt. Där vänder jag blicken tillbaka, tar upp mobilen och knäpper några rutor. Verkligheten är fin nog med tallarna som tassar uppför branten i soluppgången. Men i dag har jag dessutom tur.

En sliten bit tråd
Ser du att bilden är mörk till vänster? Ser du att det ser ut som eld och rök? Ser du den ödesmättade stämningen med det vita fältet i snön?

Ren tur. Det är en tråd från mitt slitna mobilfodral som lyckas förmörka norra delen av bilden. Snyggt kontrasterar elden i nedre vänstra hörnet mot blåhimmeln i övre högra.

Du kanske tror det låg en tanke bakom?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (dela gärna)

Alla dessa tillfälligheter som kom och gick, var det ni som var livet?

Alla dessa val en gör. Vad hade hänt om jag hållit fast vid idén om att bli ingenjör bara för att matten var rolig i högstadiet? Hur skulle det ha blivit om jag sökt till Teknis? Skulle jag ha varit en usel före detta konstruktör av varuautomater nu? Glad i lättgroggar, Lasse Stefanz och major Björklund?

Vad hade hänt om jag inte slutat vara pacifist, den där rasten på Sundstagymnasiet när Dan, Gunnar, jag och några till diskuterat kriget i Sydostasien så saliven stänkt i en hel veckas tid med varandra? Då hade jag knappast blivit Vietnamaktivist, inte gått vidare politiskt inom några månader, inte ens åkt på roliga repmöten i Södertälje och Boden efter fyllda 42. Fortfarande med pennan i hand. Skulle jag ha varit en övervintrad hippie med längtan till San Francisco i dag, blommor i håret på alla gamla bilder och en tummad haschpipa i stället för Maos lilla röda i nostalgilådan i snedgarderoben?

Vad hade hänt om jag inte sprungit terränglöpning och åkt skidor så mycket i min tidiga ungdom? Skulle jag aldrig ha hittat motionsidrotten då? Hade magen varit 40 kilo större nu och själen 50 kilo långsammare?

Dansbaneskräcken
Vad hade hänt om jag inte gillat att köra moped så mycket? Skulle jag ha varit ogift i dag? Ensam, trött och … ensam? Eller hade jag fått lov att lära mig dansa och sluppit dansbaneskräcken?

Vad hade hänt om jag inte gått min skrivmaskinskurs när jag hoppade av gymnasiet vid första försöket? Skulle jag aldrig ha hamnat som sekreterare och redaktör i elevrådet vid andra försöket då, och fått smak på Redaktion?

Vad hade hänt om jag fortsatt i redaktionen för kulturtidskriften Rallarros 1981? Skulle jag ha fått energi och nätverk nog för att orka leva på det fria författandet då? Eller om inte tipset kommit om skolstrejken som inte de andra journalisterna kände till. Skulle jag ha varit bedagad nyhetsreporter nu? En som predikar journalistikens konsekvensneutralitet.

Gratis Kina-resa
Tänk om jag och den kära vännen inte åkt till Paris för mitt första förskott från ett förlag 1977. Det som jag aldrig fick sedan.

Tänk om jag aldrig skrivit min första krönika i Värmlands Folkblad.

Tänk om jag inte råkat hitta en före detta lumparkompis som kontaktperson i en annons när SOS-centralen i Karlstad sökte folk 1987.

Tänk om jag inte blivit tvingad att använda dator 1986 och fått vara den som lärde arbetskamraterna surfa på internet på Räddningsverket 1994.

Tänk om inte tokstollarna i Göteborg brutit sig ur vårt förbund, så min gratis Kina-resa vintern 1970-71 blivit inställd, när vi redan var vaccinerade. Då när Kina fortfarande var mer eller mindre isolerat efter kulturrevolutionen men vi kamrater var välkomna.

Tänk om farfar haft pengar till handpenningen när Värmlands största gård var till salu på 1940-talet, den som han skött åt banken efter senaste ägarens konkurs.

Slumpen fnittrar
Alla dessa tillfälligheter som kom och gick, var det ni som var livet? Nej nej. Ni var bara val vi gjorde, slumpmässiga händelser som inträffade, ögonblickens små experiment. Ni har inte slutat kasta tärning och singla slant än, det har inte jag gjort heller. Allt fortsätter, slumpen fnittrar, livet har stor humor och tur är det. Den fria viljan, det hörs ju redan på orden att de har skoj. Fast fri, det vete fanken.

Vad händer om jag tar sovmorgon i morgon? Eller går upp halv fem och tar en biltur till Borås? Vad skulle hända om jag … Alla dessa vägval en har gjort, utan att märka hur viktiga de var.

Undrar vad som hade hänt om inte Facit hade haft ett paketerbjudande på skrivmaskin och kurs 1967? Skulle jag ha valt räknestickan då i stället?

Vänta, få se nu, varuautomater, hmmm…

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (dela gärna)

Tränar på att ställa in oskärpa

Tränar på att ställa in oskärpa med nya objektivet. Det går bra.

Inte en linje skarp.

I morgon ska jag börja träna på skärpan.

Vad värnar de?
Tystnaden finns bara i ett exemplar. Den äkta tystnaden tänker jag på. Är det likadant med skärpan? Jag börjar tro det.

Oskärpa däremot finns i flertal. Jag har två partier som jag vill ska stå mig nära. Det hjälper inte. Vissa dagar gör båda två vad de kan för att värna det otydliga. Regionalt, lokalt eller på riksplanet – det varierar – men resultatet blir: ingen skarp linje.

Båda har fått en släng av DSVS, Det Svenska Valårets Självskadebeteende. Ett parti med skolade medlemmar bör ha ett effektivt autofokus. Sånt ska sitta i ryggmärgen.

Själv gör jag det åtminstone bara på lek.

### Strejkförbud (S).
### 150 lägenheter som äter upp sista strövområdet vid älven (S, Forshaga). Staket runt bästa Vänerstranden (IOIK, Instämmande oppositionen i Karlstad).
### Medlemsbråk inför öppen ridå (V).

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (dela gärna)

Den fräschheten gick fort över

Hallå! Det räcker nu! Dom är fina men det börjar bli för många, allt ser ju likadant ut.

Visst. Vi förstår att det måste ha varit som en dröm för er när möjligheten kom. Äntligen kunde ni… ja ni vet vad jag menar.

I början tyckte vi alla att det var spännande. Ett annorlunda grepp i många sammanhang, en överskådlighet. Absolut. Ganska billigt också, om jag förstår saken rätt. Snyggt.

Men det tappade snart sin fräschhet, kan jag meddela. Det blir som när new journalism kom och varenda reporter med självaktning skulle beskriva kanelbullen han blev bjuden på hos intervjuoffret. Du tröttnade fort på den bullen i spalterna. Jag vet, ty jag var med.

Från bonde till viking
Alltså, snälla ni. Det har blivit för mycket av det här greppet med. Jag ser det hela tiden. Från Bonde söker fru till senaste TV4-nyheterna om en stackare i Norrland som inte får avverka skogen han nyss köpt för en och en halv miljon. Från dokumentärfilmer om vikingatidens Sigtuna och Birka till juniorhockey-VM. Filmer, personporträtt, nyhetsinslag …

… hela tiden dyker de upp.

Jag blir så trött på drönarbilder.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (dela gärna)

Då tänds där liksom ett ljus i våra ögon

Byter blöja på ung medborgare så bajset stänker. Då ser ungen på skötbordet lurig ut och börjar plötsligt sjunga: ”… å då ska han skjutas, å då ska han skjutas, å då ska han skjutas på en skottkärra fram!”. I nästa ögonblick skrattar han ett pärlande skratt, tills vi båda bryter ihop och får avbryta övningen.

Nå, blöjan måste ju bytas, vi återupptar arbetet, fnittriga. Då kommer den luriga blicken tillbaka och ny högljudd sång ekar genom huset, utan att en enda en i grannskapet fyller år: ”Häppi böfdäj to jo, häppi böfdäj to jo”.

Nytt pärlande skratt och en bytare och byting som skrattar ikapp igen. Astrid Lindgren visste vad hon skrev. När två små gossar av samma skrot och korn träffas, så tänds där liksom ett ljus i deras ögon.

### Inte vet jag om en kan lära sig att ha humor. Det föds du nog med.
### Men du kan definitivt träna på att använda den humor du fått.
### Det gör mina små vänner och jag dagligen och stundligen när vi träffas.

Det är så att vi ska kunna prata allvar.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (dela gärna)

Nya kommunikativa ordboken

Läser gamla blogginlägg. Har jag skrivit den här? Jo jag tackar, jag.

Databas – varje it-medarbetare i varje organisation som äger en dator.
Skärmdump – avdelning på soptipp där orienterare kastar orienteringsskärmar som var svåra att hitta.
Bindningstid – den tid du står bakbunden i vissa moderna maktlekar.
Lägga ut – skapa en fet sida.
Uppdatera – ha en date med en person som är för snygg, klok eller rik för dig.
Tangentbord – den del av ett båtskrov som försvinner i tangentens riktning vid alltför hård seglats.
Kortkommando – trupp med mycket småväxta elitsoldater.

(Repris från den 10:e december 2011).

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (dela gärna)