Bevis nummer två på kapitalismens överlägsenhet

Hur var det Tage Danielsson skrev? ”Kapitalismens överlägsenhet som skapare av ett bättre människosläkte bevisas väl bäst av den enkla sanningen att det finns få 75-åriga gruvarbetare som kan klå Marcus Wallenberg i tennis”.

Sant.

I dag har man upptäckt bevis nummer två. Kapitalismens överlägsenhet som skapare av ett bättre människosläkte bevisas näst bäst av den enkla sanningen att elever på fristående gymnasieskolor ofta får högre betyg.

Än vad de är värda.

Inte meningen?
Det är Dagens Arena som gjort en granskning. Den visar att elever på de här friskolorna oftare får ett högre betyg än vad de presterat på nationella proven. Särskilt stor är skillnaderna i matematik.

Ingen vet varför.
Eller hur.

– Det skulle kunna vara så att drivkraften att sätta högre betyg är större hos fristående skolor än hos kommunala skolor. Men det är inget vi kan säga med säkerhet. Det säger Karin Hector Stahre, enhetschef på Skolverket.

Skulle kunna? Jaså, det skulle det kunna?
Nämen.

Fniss.

### Inte nog med att friskolor är mer generösa med betygen. I våras presenterades en forskningrapport som visade att fristående gymnasier rättar proven generösare än kommunala skolor.
### Kapitalismen ÄR överlägsen.
### Det var den som uppfann filmningen i fotboll också.

Rött kort kopiaHem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Att göra under Trumps första 100 dagar

tjurpannan

Vad jag ska göra under Donald Trumps första 100 dagar som president.

Kolla nyheterna i datorn.
Äta frukost.
Mata fåglarna.
Läsa tidningen.
Springa.
Läsa ut boken som ligger på nattduksbordet.
Gå till biblioteket och låna fler.
Fika.
Laga mat.
Krama frun och skratta lite grand.
Krama barn och barnbarn och skratta lite grand.
Krama ett träd och skratta tre gånger till.

Svära över nån nyhet från Amerika jag läst på datorn.
Svära över nån nyhet från Amerika jag läst i tidningen.
Svära över nån nyhet från någon annanstans jag hittat.

Äta frukost.
Springa.
Skriva.

Vägra lära mig uttala den jävelns efternamn.

### Han heter Truuump, med Karlsta’uttal av u:et.
### Det ska höras från 15 centimeter uuutanför muuunnen, som från en Herrhagenbo född 1946 precis som han.
### Så får han se hur roligt det blir.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Tidrapport

nils_holgersson_130520_9162_copy

Foto: Per Hardestam

Lördag. En sån där dag när tankarna vill vara för sig själva och händerna vill tända ljus.

Nioåring på besök berättar att han hamnade på min blogg när han googlade på sina favoriter, Västanå teater. ”Du hade ju skrivit om dom”.

Nio år.

Söndag. Fryser när jag cyklar runt och sätter upp tipspromenadfrågorna vid friluftsgården, värms av gemenskapen kring kaffet och våfflorna efteråt. ”Jaså hette telefonen Diavox, jag var säker på att det skulle vara Dialog”.

Måndag. Springer med eftertänksamma steg bortåt Haget, bland dansande blyga snöflingor. Blyg själv vet jag hur de menar.

Tisdag. Väntar

 

### Något av de här inläggen om Västanå teater var det han hittade:
Sveriges första värstingresa
Nils Holgersson när bilarna brinner i Husby
Berättelsen om en lada som spelar teater
Genrep och tamgåsen flyger
Löpare anfallen i vilda skogen

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

 

Nu talar han ut, bara i den röda gröna dagstidningen

Jag tillhörde de arga. Arg därför att han ofta hade rätt men att det ändå blev så fel. Otaktisk ibland, dåligt genomtänkt ibland – och ändå i grunden intressant. Dessutom kunde ju karln tala.

I dag vet vi mer om hur de interna turerna gick till. Det är enklare att förändra världen om du omger dig med medarbetare än motarbetare. Synd, för socialdemokratin hade behövt en tydlig röst, en agitator och en annan linje än den bleka mittlinjen.

Sverige hade behövt det.

Nu slutar han som politiker, Håkan Juholt. I en lång intervju med Anna-Maria Carnhede i Dagens ETC berättar han varför. Nyheten att han ger sig gav han till de lokala medierna i Oskarshamn allra först och en kompis till hans son på Nyheter 24 fick också förhandsinformation. Men den enda längre intervjun får ETC, sedan ska telefonen stängas av.

Folk ser ingen skillnad
Håkan Juholt känner att han har ett väldigt starkt stöd. Han slog sitt tidigare personvalsrekord i senaste valet med 5 240 röster. Ändå väljer han att lämna riksdagen när riksdagsåret är slut.

– Dels handlar det om min privata situation, säger han i intervjun.
– För det andra är den politiska utvecklingen sådan att jag, som drivs så starkt av ideologiska frågor och en stark vilja till samhällsförändring, inte kan vänja mig vid att politik ska förminskas till administration och byråkrati.

När människor upplever att det inte är någon större skillnad mellan S och de borgerliga partierna växer extremismen, säger han. Då kommer framgångarna för SD som ett brev på posten.

Falsk bild av medelklassen
– Jag känner mig orolig över att allt för många ställer sig frågan vart socialdemokratin är på väg.

Varför har man då hamnat där? Dåligt självförtroende, säger han. Men också en falsk föreställning om att medelklassen inte är solidarisk.

Håkan Juholt är övertygad om att det är många fler än socialdemokrater som vill se ett samhälle där vi medborgare inte bara är reducerade till kunder på en marknad.

– Detta är socialdemokratins paradgren, inte frågor på decimalen.

ETC KlassLäs hela intervjun i Dagens ETC:
Juholt lämnar politiken: ”Vill inte bli ihågkommen som den sista vänstersossen”

 

Hur den icke legitimerade barfotaläkaren Svensson gör bort sig

Det hela är pinsamt men det är ju sådant som kåsörer stundom sysslar med. Gör bort sig.

Hur många löparkrönikor har jag skrivit i diverse blad genom åren? Hur många skador har jag själv haft i ben och andra partiklar? Hur många idrottsläkarspalter har jag plöjt? Hur många joggingböcker?

Mitt eget skadepanorama genom åren sträcker sig från rispor i skallen och på näsan till nackproblem, skulderproblem, stukade revben och … ja, det fortsätter söderut. Värsta stukningen av foten en gång, tappade naglar på Värmlandsnäs, hela långtån som sprack nertill under Berlin Marathon. Två långa skadeuppehåll, det ena på grund av knäet, det andra på grund av diskbråcket. En gång gick de in i knäet och hittade ingenting. Vad alla undersökningar de gjorde av nacke och rygg kan ha kostat törs jag inte tänka på.

Kort sagt, jag är som alla motionslöpare som hållit på några år. En icke legitimerad idrottsläkare, vi blir sådana. Fråga mig om löparknä och jag ska säga vilken stretchövning du bör testa. Fråga mig om hälsporre och jag kan berätta hur lång tid den tog att läka för en bekant till mig. Flera bekanta till mig. Fråga mig om den lätta stretchningens betydelse för blodgenomströmning och läkning. Fråga…

Saken är den att löpningen är en medicinsk paradox. Du mår bättre och sämre. Undra på att vi blir experter.

Bursa eller DVT?
I början på förra veckan började det molvärka i höger underben och kännas som en svullen knöl. Bursa? tänker du. En av kroppens egna smörjkoppar som behagar krångla? Ja, kanske det. Sitter det över huvud taget någon bursa där, på insidan smalbenet och i höjd med mitten på vaden?

Även en expert kan behöva googla, så då gör jag det. Bursa kan det vara.

Sedan googlar jag på symptomen. Mådde jag inte lite tjyvtjockt i tisdags och onsdags kväll och mitt på torsdagen? Lätt huvudvärk, yrsel. Jo. Som van googlare letar jag mig snart fram till DVT. Djup ventrombos. Naturligtvis, en blodpropp är det, av värsta slag. Du är ändå 64 år, Svensson. Tjockskallig har du varit hela livet, nu börjar blodet tjockna också.

Värken stämmer, förklarar Google. Svullnaden stämmer.

Sent på fredagskvällen har jag övertalat den kära vännen att det är bäst att ringa 1177. Plats 10 i kön. När jag kommer fram har jag tappat rösten.
– Blodpropp, viskar jag.
– Åk in till akuten, säger 1177.

Halv fyra på natten kommer doktorn in i mitt behandlingsrum, en trevlig ung man. Då har de tagit blodprover och gjort diverse tester, men han har inte läst resultaten än för han vill undersöka mig först.
– Här, känn, säger jag. Här är det svullet. Ont gör det också. Prôpp.
– Du har inte känt att det är likadant på andra benet? säger han vänligt. Det är benhinnan du känner. Den känns så.

Shit, som vi säger här på trakten. En vanlig enkel benhinneinflammation? Gud så pinsamt. Det första som varje idrottsläkarspalt med självaktning skriver om. Har jag missat något så vanligt? Här ligger jag och försöker få doktorn att hitta svullnaden och så hittar han en likadan på andra benet. En som visserligen inte värker.

Jag blir så full i skratt. Det är inte en propp på väg norrut i kroppen. Det är en vanlig uschlig shin splint. Hurra!

– Det kan ta tid innan du kan springa fullt ut igen… säger doktorn.
– Jag vet, svarar jag lyckligt. 71 dagar i genomsnitt.

Tjohoo!

Hälsning från den smarte

Skärmavbild 2015-09-10 kl. 07.28.50

Varför skrattar måsen? Hur le är Stora Le? Vad lever de på i Leverhögen?

Kill your darlings sa vi om sånt på skrivarkurserna. Dessa små älsklingar som bara du själv förstår dig på och tycker om.

Stryk.

Då händer det sig att när jag försöker skriva de tre engelska orden ändrar mobilen till koll. Koll your darlings.

Anar jag en hälsning mellan raderna?  Vad är det den smarte vill att jag ska kontrollera? Livspusslet i Leverhögen?

# Andra ortnamn i min provins: Fattigskogen, Brö’lösera, Gråten, Hån, Bön, Kuba, Stenstan, Vinterstan, Gåttskäl, Tarm, Spritåsen, Dårberget, Paris, Majas parti och Fisklösen.
# Vanligaste bebyggelsenamnet i Sverige är Fridhem. Mer än tusen platser heter så.
# Jag anar varför.

Ä’ en riktitt klok?

Lillgroda

En del dagar börjar jag tro att det är dags att byta till den värsta titel jag vet. Informationsstrateg.

Tanken slog mig när jag märkte vad jag satt och gjorde i går. Skrev första utkastet till adjö-mejl på jobbet. 168 ord. Det ska e-postas till arbetskamraterna i mitten av januari, när jag går i pension.

Januari? Dit är det fem månader.
Här ser du en som tänker strategiskt.

# Är det OK om jag fortsätter och gör packningslistan i eftermiddag?
# Den med jobbgrejorna som ska tillbaka till kontoret.
# 7 pennor, 1 skrivare, 12 tomma disketter, en halv förpackning kopieringspapper, 4 plastmappar. Disketterna blir nog populära.

Löparlärdom nr 126-130

Springglad10

Även motionslöpare åldras. Med välbehag? Det kan diskuteras, särskilt om löparen varit skadad åtta år mellan två träningspass. Använd det du behöver av lärdomarna och gläd dig åt din löplust, vad än gps-klockan muttrar. Snabbhet är färskvara men det måste inte din entusiasm vara.

Löparlärdom nr 126: Om förra gången ditt namn fanns på en tidnings resultatsida var år 2000. Då är det inte säkert att sportjournalisterna slöat till. Du kan ha blivit gammal.

Löparlärdom nr 127: Om du börjar bli rädd att hänga med en åttaåring sista hundra meterna på träningsrundan, för att du inte vill sträcka dig. Då är det inte säkert att du bara är hänsynsfull mot kamraten. Du kan ha du blivit gammal.

Löparlärdom nr 128: Om du över huvud taget låter bli att springa några lopp, eftersom du är rädd att folk ska se din tid i resultatlistan på internet. Då har du blivit gammal.

Löparlärdom nr 129: Om du springer ett femkilometers tempolopp i bra fart på träning och först är väldigt nöjd, men sedan upptäcker att det var samma fart du höll när du persade på 42 195 meter. Då är du gammal.

Löparlärdom nr 130: Vill du vara både gammal och klok? Låt åttaåringen vinna men sluta bekymra dig om dina lår. Anmäl dig genast till en tävling på 10 kilometer. Låtsas att du fortfarande tycker det är en stuvbit. Vem sa att en gôbbe måste bära sina år med värdighet?

Folk kanske inte alls ser ditt resultat på nätet.

Moahahahaha.

 

Fler löpta lärdomar
Löparlärdom nr 1-25 – Löparlärdom nr 26-49 – Löparlärdom nr 50-89 – Löparlärdom nr 90-116 – Löparlärdom nr 117 – Löparlärdom nr 118-122 – Löparlärdom nr 123-125