När den kasserade kasserar

Läser bok om Hunter S. Thompson, gonzo-journalistikens fader. Han som gärna skrev om förlorarna.

Precis så enkelt och komplicerat tror jag det är. Så mycket av eländet i sociala medier och opinionsundersökningar beror på att det finns en grogrund. De som han kallar förlorarna.

Det finns en likhet mellan den amerikanske soldaten som kom hem desillusionerad från andra världskriget och den arbetslöse 61-åringen i låt säga Östmark eller Lesjöfors.

Han förutsåg dagens situation
Den bittre amerikanen gick med i Hells Angels. Den överblivna östmarksbon började tycka som en viss partiledare från Sölvesborg. Hunter S. Thompson talade om dem båda i en intervju redan i mars 1967:

”De som lämnats utanför och hamnat på efterkälken kommer inte att märkas på åratal. Och Gud allena vet vad som inträffar när vi skriver 1985. Det kommer att finnas en miljon Hells Angels. De kommer inte att bära färgerna men de kommer att vara människor som vill hämnas för att de blivit kvarlämnade.”

”De gillar att kasta tillbaka det rätt i ens ansikte och säga: ‘Ja, sir, jag är en lortig slusk, jag är till och med lortigare än du trodde. Och jag tänker dessutom straffa dig för att du kallade mig för det, och gjorde mig till det också’.”

Vem kasserar vem?
Gonzo-journalisten fick rätt. Det tog bara lite längre tid än han trodde.

Världen är ett klassamhälle. Som om inte det vore illa nog är den dessutom ett kasseringssamhälle. Sådant slutar alltid med att den kasserade kasserar kasserarna.

Ordet kass kom inte till av en slump.

### Boken jag läser heter Hunter S. Thompson: Den sista intervjun och andra konversationer (Sjösala förlag), 2018.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 865. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Krispig kornknarr eller skrivare Lindgren?

Ibland behöver jag en talgoxe, ibland en krispig kornknarr. Ibland behöver jag Jo Nesbö, ibland Steve Sem-Sandberg.
Det varierar.
Men komplicerat är det inte.

Talgoxen och hans vän pilfinken är lättillgängliga, kornknarren och för all del nattskärran kräver mer av en. Upplevelserna ska inte jämföras men alla fyra gör mitt liv rikare.

Varför skulle jag fnysa åt han som låter som en cykelpump bara för att han som låter som ett blixtlås är sällsyntare och därmed i någon mening exklusivare?

Jag är många läsare
Natur och kultur hänger ihop i mitt liv. Etiketter bryr jag mig mindre om. Astrid Lindgren och en bra deckarförfattare är lika ”fina” som Herman Melville och Torgny Lindgren. Kvalitet försöker jag välja men det är kvalitet på talgoxen med.

Jag är dessutom inte samma läsare på måndag förmiddag som på fredag kväll, inte samma när jag försöker somna som när jag druckit dagens första slatt kaffe efter frukost.

Så är de flesta av oss skapta.

Behöver även trams
Dessutom är vi många som behöver trams ibland för att hålla skrattmuskulaturen fräsch, fast det är en annan historia.

Här är tre länkar jag rekommenderar i sommarskuggan, med eller utan skratt:

### Kulturmagasinet Opulens
http://www.opulens.se

### P2-fågeln
https://sverigesradio.se/p2fageln

### Henrik Dorsin reser jorden runt

Börja med Dorsin. Sätt på ljudet. Lyssna efter svensken på solsemester.
Trevlig resa.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Att skymma ett skitjobb

Samlar mina senaste ordrutor från Facebook.
Fler rutor efter texten.

Galeniker är en person som jobbar med läkemedelsberedning. Uppgifter om vad ett läkemedel är sammansatt av samlas i en farmakopé. Galenus var en grekisk läkare som anses ha sammanställt en av de första farmakopéerna.

Armhåleluktare är yrket där du luktar i folks armhålor efter att de använt en nytillverkad deodorant. Du ska avgöra om de luktar svett eller om deon fungerat.

Floorwalker betyder golvpromenerare och är en person i en butik som möter kunder. På golvet.

Svindlande högt på solig stege
… och så var det det där med min fina titel stämpelförman. Saken var den att vi var ett gäng unga som sommarjobbade på sågen. Gubbarna kallade oss skolonger (skolungar). Efter gymnasiet började några av oss där som fastanställda. Vi hette fortfarande skolonger. Det låg en del i det.

Redan första sommaren blev jag stämpelförman några synnerligen soliga majdagar i Molkom. Plank och brädor skulle stämplas i änden med brukets stämpel. Det var bara det att ibland krånglade stämpelautomaten i nya justerverket. Då fick yngst på plan hoppa in.

Eller nåja, klättra upp.

Du ställer en stege mot en fyra-fem meter hög plankstapel och beväpnar dig med en stämpel och en stor stämpeldosa full med illröd stämpelfärg. Sedan upp på stegen, mitt i solskenet och börja stämpla. En planka, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch.

Ja, du fattar. Swosh.

Jäkla stämpelautomat som alltid ska krångla när jag är yngst.

Traktens galnaste knivmördare
Sa jag att färgen var illröd? Nämnde jag att den kladdade? Berättade jag att den snart hade stänkt ner halva din front och definitivt dina händer? Efter en timme såg du ut som om du råkat ut för en galen knivmördare framtill.

Färgen på fingrarna räckte hela veckan, även hela helgen, om du undrar. Då var det du själv som såg ut som traktens galnaste knivmördare.

Humor fanns det gott om i den brädgården. Gubbarna på sågen i Molkom var tidiga med att uppfinna fina titlar som försöker skymma ett skitjobb.

Stämpelförman.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

En historia att bli glad av

Jag har aldrig handlat hos Lilla Lagret Interiör i vår grannort Deje. Inte heller är Camilla Läckberg min favorit bland deckarförfattare (fast jag läst många av hennes böcker). Men just nu tycker jag om båda.

För den medmänskliga kraften som båda visat och fått andra människor att ställa upp på.

Interiörbutiken i Deje hade sitt kundregister på Instagram. 14 000 följare. Plötsligt härom dagen blev innehavaren utsatt för att någon kapade hennes konto. Ett bedrövligt agerande.

Då skrev Värmlands Folkblad en bra artikel om detta. Strax därpå skrev Expressen om kapningen.

Där kunde det varit stopp. En ung företagare i min kommun utan kunder med sina spännande inredningsartiklar.

Bad dem hjälpa
Det är här jag tycker om Camilla Läckbergs agerande. För vad gjorde hon, med alla sina flera hundra tusen följare på Instagram? Hon bad dem hjälpa Lilla Lagret Interiör och börja följa firmans konto. Nu när denna tappat alla sina följare. Dessutom lovade hon skänka en krona för varje följare interiörbutiken fick på Instagram till Barncancerfonden.

Jag är i branschen, så att säga. Därför är jag innerligt glad för de 14 800 kronor – och följare – som samlades ihop härom kvällen när jag var ute i skogen och satte ut kontrollstolpar till sommarens motionskampanj Friska Forshaga.

Hennes svar
Det slutar inte här. Tjejen med butiken – med tårar i ögonen – bjöd tillbaka genom att uppmana alla sina tusentals nya följare att också de skänka pengar till en nyinsatt insamling till samma Barncancerfond.

Just nu har hon 17 500 följare och hennes insamling har gett drygt 43 000, nej nu är det drygt 45 000 kronor.

Solidaritet.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root 
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Telefonörens nya tidning Fejk News

Telefonören ringer. Han ska starta tidning. Den ska heta Fejk News. I Fejk News ska varenda artikel vara sann. Sida upp och sida ner. Sann, sann, sann.

En taktisk fint.

Det finns ju redan hundratusentals svenskar som tror på allt som är fake news. Nu kommer de att svälja allt som är sant i stället, för omväxlings skull.

-Flyktingar är välkomna.
-Sverige behöver dessutom invandringen.
-Alla människor har samma människovärde.

För att klara utgivningen ska han be dem swisha. Det gillar alla fake-troende. Swish och fake, där har du deras tro.

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Ärtsoppa och omöjliga erbjudanden

I helgen fick jag ett erbjudande jag inte kan säga nej till. Det är ingen stor sak för mänskligheten, möjligen inte för mig heller men hedersamt. Givetvis sa jag nej. Först. Givetvis började jag genast fundera över hur jag skulle ha löst uppgiften om jag skulle ha tackat ja, vilket jag inte skulle, men om jag skulle ha.

Halva lördagsnatten löste jag uppgiften, till 02.00, men berätta inte för någon.

Hur var det Pippi Långstrump brukade säga? ”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert”. Är det inte de omöjliga uppgifterna som fått mänskligheten att ta alla betydelsefulla steg framåt? Jag kan ju laga spagetti och köttfärssås numera och marathon gick också bra en gång i tiden liksom att lära mig hur en ringduva låter. Då kan jag väl detta?

Bränt barn skyr inte elden.

Få se nu, om jag börj …

### De bråkar i akademien. Det roar en del som inte är mycket för kungliga akademier. Vem är väl det, förresten?
### Dock sitter Svenska Akademien på massor med pengar som den delar ut i form av stipendier vilka är viktiga för svensk litteratur. Med sin ordbok och ordlista är den minst lika betydelsefull för vårt språk.
### En sorglig soppa. Särskilt om det är kloka och empatiska ledamöter som lämnar ärtsoppan.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

”Ge dom ett papper”

Ge dom ett papper med basfakta, så dom har nå’t att gå på. Tänk på att den som ska intervjua dig kan vara jättestressad, mellan två andra uppdrag. Det kan vara en praktikant från Journalisthögskolan som inte hör skillnad på ”Hagfors” och ”Forshaga”. Det kan vara nå’n som inte kan det minsta om ditt ämne. Eller så tappar reporterstackarn intervjublocket långt borta i skogen när han är ute på nästa jobb, men det märker han inte. I varje fall får dina rader honom att känna sig tryggare.

Ge dom ett papper.

Den läxan har jag predikat i många år, från första föredraget om massmedierelationer på ett föreningsmöte i Huskvarna 1976, via otaliga fortsatta kurser inom olika folkrörelser i Värmland med omnejd och till mina år som pressansvarig på Värmlandstrafik.

Ett bra råd. Ibland kom pressmeddelandet in i tidningen nästan ordagrant.

Löjligt?
Men ändå. Det här är väl ändå löjligt? I dag ska jag bli intervjuad om en viss upplevelse jag varit med om, ämnet är inte svårt och karln som ska fråga ut oss är både allmänbildad och garvad.

Trots det mejlar jag honom svar i förväg på varenda fråga han inte hunnit ställa och rätt många han inte tänker ställa dessutom. Material till en romansvit, minst.

Jag börjar tro att jag är oroligt lagd.

Trovärdigt?
Ser det trovärdigt ut om jag har en kopia på papperet framför mig på bordet själv också, så jag ska minnas att jag minns att jag minns?

Vänta, när började jag på sågverket egentligen?

Ge mig ett papper.

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Telefonören dricker hibiskus

Telefonören ringer. Jag hör det direkt på rösten. Det är någonting som inte är sig likt.

Pigg är han alltid den karln men nu är det värre än någonsin. Hela samtalet borde skrivas med VERSALER. Hade inte telefonsamtalet varit trådlöst skulle sladden ha skakat av välmående, ända bortifrån hans kyffe och hit.

– HEJ! skriker den välbekanta rösten. JÄSPALT VA’ PIGG JA’ Ä’!!!!
– Jag hör det. Skrik inte. Du kan väl åtminstone ta bort det där fjärde utropstecknet.
– FJÄRDE?!!!!! JA’ Ä’ PIGGARE ÄN SÅ!!!!!!!
– Ta bort utropsteckna’ ha ja’ sagt.

– Två centiliter varje môra, berättar han, när han lugnat ner sig. Två centiliter varje morgon, det borde stå Sepofan på flaskan, skrattar han, fortfarande onödigt glad.
– Två centiliter av vad då?
– Asch, inget särskilt. Det är bara lite brännässla, spenat, kvickrot, kvanne, rölleka, fänkål, morot, vetegroddar, brunalg, hibiskusblomma, åkerfräken, pomeransskal, malört, kaskarillbark, vindruvssaftkoncentrat, vatten, svartvinbärssaft, björnbärs-, päron-, körsbärs-, apelsin-, rödbets-, citron- och äppelsaftskoncentrat, carobextrakt, honung, druvsocker, fruktossirap, nyponextrakt, vetegroddsextrakt, jästextrakt, järn, naturligt aromämne, vitamin B6, B1, B2 och B12. Ja, dä’ ä’ väl dä’ hele.
– Hibiskus?
– Mmmm. Skitgôtt. Tänk dig en klonk sötsurt järnfilsspån, så smaker dä.

”Järnfilsspån”?
Hur vet han det?

Efter en och en halv timme lägger han på luren.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root 
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Hon hade inte velat störa

I slutet av 1980-talet jobbade jag på SOS-centralen i Karlstad. En sak vi lärde oss snabbt var att när det ringde från centrala Karlstad på larmnumret 90 000 var det inte säkert att det krävdes blåljus. Men om det ringde från Likenäs, då var det bråttom.

Våra glesbygdsbor var vana att klara sig själva och inte larma i första taget.

Vi tog emot felanmälan av strömmen också på jourtid (på andra nummer). Det var samma sak där. Landsbygdens folk tog saken med viss ro. Utom de som hade hönserier. De ringde alltid och undrade om strömavbrottet skulle bli långvarigt så de var tvungna att köra igång sina reservkraftverk. Vi förstod varför.

Strömlös i tre dagar
En gång ringde en gammal tant långt bortifrån skogen. ”Hej, jag undrar hur det går med strömmen?”. Då hade hon varit utan el i tre dagar. Felet var känt av både oss och elleverantören sedan länge – och lagat. Det var bara det att hon bodde längst ut på linjen och där var det fortfarande fel.

Hon hade inte velat störa de första dagarna, fast det var mitt i vintern och tjugo grader kallt. ”Nej, jag har ju både ved och stearinljus”.

### Långläsning:
Boken om de fem härskarteknikerna och 50 motstrategierna

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)