Vad passar bättre?

Detta är inlägg nr 2018 på min blogg. Så vad passar bättre än att reprisera 2018 års mest besökta inlägg?

Jag tycker fortfarande det är häftigt att Karin Boyes teckning från förra århundradet fångar vår tids mest berömda 16-åring så på pricken.

Kolla själv.

Rädda klimatet.
Det finns ingen Planet B.

Läs: Flickan med flätorna och förnekarnas flyktingströmmar

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 018. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Kursplan för auktorisering av tolkar i värmländska dialekter

Första åtta breven

Min vän L får mig att inse att det inte finns några tolkar i värmländska.

Det är sådana gånger en ansvarsfull bloggare griper in. Här följer därför kursplan för auktorisering av tolkar i värmländska dialekter, första delen.

Får fritt användas då å då.

Kursbrev 1
Nej, värmländska finns inte. Inte i singularis. Vi har många dialekter i vår provins.

Ge exempel:
– Vart blir ”e mösse” ”e möss”? Vart blir ho ”e mö’öss”? Visa på kartan eller i naturen. Ta med kaffe.

Kursbrev 2
Gamla tiders värmländska dialektord. Finns dialekterna fortfarande, trots att det numera är få som säger ”ôrv”, ”mjölkpaller”, ”arsflo”, ”brûschle”, ”fällhogg”, ”kamp”, ”päppo”, ”slongkul”, ”lickerst” och ”överliv”?

Varför i så fall?

Kursbrev 3
Hur kommer det sig att folk från andra provinser gillar våra värmländska dialekter? Varför stänger däremot värmlänningarna själva av radion och tv:n så fort någon där säger ”äLgjakta” (tjockt L) eller ”feschli”?

Är detta fullt normalt eller ett socialt mindervärdeskomplex?
Hur har komplexet i så fall uppstått?

Kursbrev 4
Nya tiders värmländska dialekter. På 1960-talet dök följande uttryck upp på Stora torget i Karlstad: ”Looka här’La!” (tjockt L, visst anglosaxiskt inflytande i uttryckets början).

Varför? Har du fler exempel på sådan nyvärmländska?

Kursbrev 5
Varför sysslade Bengt Alsterlind med fejk news (”nö’ljuging”) när han försökte inbilla svenska tv-tittare att ”tjipp” är ett lokalt hälsningsord, trots att detta aldrig existerat i någon enda värmländsk dialekt, ens i utkanten av Kil?

Kursbrev 6
Hur låter det när Bengt Alsterlind har för stora skor?

Svar: tjipp, tjipp, tjipp.

Kursbrev 7
Hur kan en värmlänning uttrycka att hon eller han är deprimerad?

Svar: det går inte att säga med ord på vårt språk, bara i handling. Gör inte det. Gråt inte.

Orden du tar till i mörka stunder kan vara nog så dystra. Men vår just då störande muntra språkmelodi gör att ingen människa tror dig i alla fall.

Du ska aldrig förschöke.
Vill du ha litte nävvgröt?

Kursbrev 8
Bor du i Karlstads tätort är det viktigt att u:et i ord som ”uuutanför muuunnen” verkligen uttalas 15 centimeter utanför munnen och inte 16. Det kan verka malligt annars.

Exempel:
– Uuu vecke fuuurt schuuul.

Mät gärna. 15 centimeter. Som mellan två potatisar i Kristinehamn.

De åtta värmländska dialektområdena: 1-2. Nordvärmländska mål: 1. Älvdalsmål, 2. Fryksdalsmål; 3-4. Västvärmländska mål: 3. Glafsfjordsmål, 4. Nordmarksmål; 5-7. Sydvärmländska mål: 5. Västliga mål, 6. Centrala mål, 7. Östliga mål; 8. Bergslagsmål. (Källa: Knut Warmland: Värmländsk ordbok).

### Ordförklaringar för folk bortom Töcksfors, Långflon, Gåsborn, Kilsbergen, Nybble, norra Lurö samt Tveta:

Vart: var
Mösse, möss, mö’öss: mössa
Ho: hon
Ôrv: orv, lieskaft
Mjölkpaller: mjölkpallar
Arsflo: ett lager av kärvar på loggolvet
Brûschle: släpa ihop stockar vid timmerkörning
Fällhogg: fällhugg
Kamp: häst (kastrerad hingst)
Päppo, även peppo: (finskt ord), tjock röra av lingon och skrädmjöl eller vatten och mjöl
Slongkul: i uttryck som ”som e slongkul”, som en slungad kula
Lickerst: bäst
Överliv: livstycke, yster, överdådig varelse
Älgjakta: älgjakten
Feschli: klen
Looka här’la: titta här då
Nö’ljuging: storljugande
Förschöke: försöka
Litte: lite
Nävvgröt: nävgröt (värmländsk nationalrätt, även kallad motti på svedjefinska)
U: oj
Vecket: vilket
Furt: fult
Schul: skjul

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 016. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Överheten målar över eländet

I dag ska jag uppträda med egna berättelser på Forsgården i Forshaga. Det får mig att tänka på 1990-talet, för en av texterna jag kommer att läsa är från 24 oktober 1990. Min krönika sändes i P4 Radio Värmland den morgonen.

Nu får de höra den igen.

Jag ska inte referera infallet om Grossbolspessimisterna här. Låt mig bara konstatera att två uttryck hade blivit populära samtidigt de åren: ”Tänk positivt!” och ”Jag blir så trött!”. Fundera en stund över varför de dök upp samtidigt.

Själv kommer jag fort fram till att optimistkonsult är en odräglig titel men det vore pessimistkonsult också. (Om man inte använder den på Ronny Erikssons sätt förstås. Klicka, se och hör!).

Jag tror förklaringen till de båda uttrycken är enkel. I tider av åtstramning ligger det i överhetens intresse att måla över eländet med överdriven positivism. Allt medan folkets sunda reaktion på hurtigheten är ett ärligt känt: ”Jag blir så trött!”.

Nu har du möjligen läst på Facebook att jag avslutar var och vartannat inlägg med det lilla ordet ”trivs”. Somliga har till och med börjat referera till det:
– Som en vän brukar skriva: Trivs.

Visst. Jag har den läggningen. Jag trivs med henne jag skrattar ihop med vid vår frukost. Jag trivs med nötväckan där ute, den blöta skogsstigen uppför Grossbolstorps höjder och programmet Anteckningar i min mobil. Trivs. Då skriver jag det.

Sjukdom och annat elände finns i våra liv med. Men de är privata och det skriver jag inte om. Förresten, du tror väl inte jag trivs med klyftor, våld mot kvinnor, främlingsfientlighet, Donald Trump, friluftsparadisvandaler och Jimmie Åkessons sambos kulturpolitik?

Jag blir så trött.

### Träffpunkt Forsgården under ledning av Christer Halvarsson.
### I kväll, torsdag, klockan 17.00.
### Kom gärna!

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 012. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Spring i själen och ord i blick

Vaknar på hotell i säng med en kvinna. Lånar hennes tandborste.

Det har sannerligen varit intensiva dagar för en romantiskt lagd dubbel-68:a med spring i själen och ord i blick. Men låna en tandborste?!!

Tisdag. Sitter beredd vid telefonen. Ska Martin Schibbye ta sig till Karlstads Bokcafé? Behöver vi skjutsa honom till Örebro Central efter hans framträdande på stadsbiblioteket eller till Stockholm som vi också lovat, om det krävs?

Nej, olycka i Vingåker försenar hans tåg, programmet ställs in.
Tråkigt.

Onsdag. Bemannar kansliet på Föreningen Värmlandslitteratur. Lämnar ut böcker, pratar datoruppdatering, läser recensionsbok.

Torsdag. På förmiddagen ringer en vän, han har fått ett återbud. Kan jag ställa upp och underhålla om en vecka? Tack, gärna.

Därefter bilfärd till stan, den kära vännen och jag ska hämta en pall med böcker på Akademibokhandeln. Elva tunga kartonger.
– Får ni verkligen in allt detta i bilen?
– Dä’ lugnt.

Efter lunch är det journalistseminarium på universitetet om Livet på landet. Hälften av alla lokalredaktioner i Sverige är nedlagda. Förlorarna är medborgarna, media och demokratin.

När mörkret faller även bokstavligen rallar vi in de elva bokkartongerna i Nöjesfabriken och bort till Föreningen Värmlandslitteraturs stora monter. Hjälper till att duka upp inför fredagens och lördagens bokfestival.

Nu kan läsarna komma!

Fredag. Bokfestival. Pratar, träffar folk, lyssnar på uppläsningar, köper böcker, pratar, lyssnar, träffar folk. Timme efter timme efter timme. Köper böcker. Anders Björnsson: Svindleriets ädla konst. Den visste jag inte att jag behövde. Pratar, träffar folk, trött trött trött i benen.

Lördag. På morgonen är cellerna fortfarande fulla av bokfestival. Då rensar jag skallen med en lätt joggingrunda på kända stigar. Kända? Nja, riktigt så blöta har jag sällan sett dem, vattnet forsar nerför Grossbolstorps höjder.

Tillbaka till bokfesten i Karlstad. Nu hör vi Ninni Schulman berätta om Tinglöf, urmakaren i Ekshärad som fick för lite betalt och därför såg till att kyrkuret han byggt stannade samma dag han dog. Precis som han lovat. Hennes nya kriminalroman handlar om bygdespelet kring Tinglöf. Och om lokalredaktionen i Hagfors jag besökt så många gånger.

Nästa program handlar om Karlstads revytradition som Gunvor Nyman och Staffan Lindström skrivit bok om. Peter Franke intervjuar dem och undrar liksom vi om det finns fler städer i samma storlek där det spelats nyårsrevy i 80 år?

Vi pratar med ännu fler vänner, sedan snabb lunch på stans äldsta pizzeria innan vi checkar vi in på hotell. Rum 120 är tillägnat ordet hos Gustaf Fröding, det känns rätt denna helg. Anna Rongedals design är underbar.

Vi slappar på rummet under Lars i Kuja och andra diktord. Då får jag ett nytt erbjudande i mobilen, att komma och prata om mitt skrivande.

Kan jag klockan 14 den 15 april 2020?

Ja tack.

Efter någon timme klär vi oss fina och far till stans vackra teater. Wermlandsoperans Albert Herring är precis så bra och rolig som man sagt oss. Den oskuldsfulle unge herr Strömming blir vald till Lucia just för sin oskulds skull, men får julmusten spetsad och vaknar småningom något mindre oskuldsfull.

När var vi på opera senast? Vet inte. Detta gör vi om!

Tillbaka till hotellet. Biffplanka med köttbit som får smaklökarna att kvittra.

Söndag. Vaknar på hotell i säng med en kvinna. Lånar hennes tandborste, sånt har jag hört om.
… ja ja, lugn nu, jag har glömt min egen. Vi blev kära redan 1967, så hon säger att det går bra. Värre dramatik är det inte. Hon får borsta först, man är väl gentleman.

Hotellfrukostar är alltid hotellfrukostar och själv doftar jag damdeodorant i filmjölkskön. Kroppen fortsätter dofta damdeodorant även i ägg- & bacon-kön samt vid kaffeautomaten. Hela tiden ser jag hur de andra gästerna på hotell Gustaf Fröding känner igen doften av nyponros när den når dem. Vart jag än går märks det.

– Ni har väl läst Frödings dikt om nypenrosa? säger jag till två damer, 65 plus. Då glor de underligt på mig.

Efteråt provar jag Ruds motionsspår för första gången i livet. Än doftar min långsamma lekamen nyponros och vårdande formula. Det hör jag att alla jag möter märker. Vad hundan är ”vårdande formula”?

Fast – vem har sagt att du måste göra packningslista när du ska bo på hotell bara två mil hemifrån? Necessären hänger packad och klar i vårt badrum på Grossbolstorp, med både tandborste och doft av karl. Sånt är världsligt. Kul att bo på hotell så nära hemmet, när gjorde vi det sist?

Hotellvistelsen, operabiljetterna och festivalpassen har vi fått i present, har jag sagt det? Tack än en gång, det var underbart!

Allra sist far vi hemåt och besöker julmarknaden på vår hembygdsgård. De har en temautställning varje år. I år är temat vävnader och den kära vännen har fått med både kurspärm och alster från vävkursen hon gick 1974. Nu läser vi hennes berättelse igen och studerar trädet och alla de andra grejorna hon vävde.

Själv tittar jag särskilt på fotona jag tog på henne i snickarbyxor, när hon vävde början till vår familjehistoria. Fint.

I dag. Tiden går, nu är det redan i dag. I dag ska jag läsa om konsten att svindla. Där har jag ännu en del att lära. Aj du, det gick inte, boken är upptagen av hon med tandborsten. Hmmm. Då plockar jag fram Bengt Bergs nya diktsamling ur en av festivalkassarna i stället. Boken heter Varje morgon går jag ner till sjön och fotograferar vattnet och jag fastnar snart på sidan 96: 

Stannar till och baxar en tordyvel
på rätt köl
man kan ta vilken som helst
av dikterna alla
handlar de om att baxa
en tordyvel på rätt köl
innan grävlingen och sopbilen
hinner hit.

Tack för ordet. Nu ska jag vila till jul.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 011. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Blundar, tar ett djupt andetag, tittar upp – och läser summan

Upptäcker en bok från 1990 som jag skulle vilja låna och läsa. Försöker beställa den digitalt via den gemensamma webbplatsen för biblioteken i länet, men den finns inte här.

Då mejlar jag titel och författare till mitt lokala bibliotek och får snabbt svar. De lånar in boken åt mig från något av universitetsbiblioteken som har den. Jag kommer att få meddelande när den finns att hämta. Men – eftersom de fjärrlånar den från ett bibliotek utanför länet så kommer det att kosta mig pengar, som jag kan betala när jag hämtar boken.

Jag blundar, tar ett djupt andetag, tittar upp – och läser summan:

5 kronor.

### Jag älskar att svenska folket kämpat för bildning och byggt folkbibliotek.
### Lika mycket älskar jag min egen bibbla nere på byn.
### Tack för att ni finns!

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 007. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Slipper några få falla har fixartjänsten betalat sig

Det började i Höganäs berättade jag i går. Tanken var att Fixar-Malte Larsson skulle förebygga fallolyckor i hemmet. Kommunpolitikerna tyckte det var bättre att han klättrade än att en gammal människa med dålig balans gjorde det.

Idén har spritt sig över landet. När Vinnova gav ut en rapport om saken på regeringens uppdrag år 2013 var det redan 191 av landets 290 kommuner som hade fixartjänst i kommunal regi. Rapporten skriver:

Av Sveriges 290 kommuner är det 191 stycken (66 %) som har fixartjänst i kommunal regi.  

De arbetsuppgifter som primärt utförs inom ramen för fixartjänsten är sådana som innebär att äldre inte ska behöva klättra upp på stegar eller liknande, att förebygga fall genom att fästa lösa sladdar och borttagning av mattor samt översyn av olycksrisker i hemmet.

 I ett fåtal fall erbjuds även utomhustjänster såsom snöskottning. I majoriteten av kommunerna (58 %) är tjänsten kostnadsfri men brukaren får betala för förbruk- ningsmaterial, i 32 % är tjänsten helt kostnadsfri och i 9 % av kommunerna tas en kostnad ut för fixartjänsten.

Läs gärna rapporten, länk här medan.

Fallen kostar 5 miljarder
Kostnaderna för fallskador totalt i Sverige har i tidigare forskning beräknats till cirka 5 miljarder kronor. Detta bara i direkta kostnader under det första året efter skadan.

Rapporten från 2013 visar att om bara en liten del av de allvarliga fallskador som leder till slutenvård kan förhindras, så motsvarar det budgeten för en fixartjänst med en anställd person.

Till det kommer positiva effekter när den som slipper falla får behålla sin livskvalitet. Väl använda pengar ur samhälleligt och kommunalt perspektiv, tycker rapportförfattarna Jenny Alwin, Lars Bernfort, Nathalie Eckard och Magnus Husberg vid Linköpings universitet.

### Läs mer:
Fixartjänster i Sveriges kommuner – kartläggning och samhällsekonomisk analys (på uppdrag av regeringen, utgiven av Vinnova år 2013)
Dyrare än en Malte-lön (mitt förra blogginlägg i ämnet fixartjänster).

PS. Du vet vad det är för dag i dag, va’? DS.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 005. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Dyrare än en Malte-lön

Fixar-Malte hette den förste. Det var Höganäs kommun som kommit på den kloka idén att anställa en fixare som for omkring och hjälpte gammalt folk med diverse installationer och reparationer.

Fortfarande dör över tusen personer i fallolyckor i hemmen varje år. Den gången dog det ännu fler. För att inte tala om hur många som ramlar och skadar sig.

Fallen i hemmen är en smärtsam historia för alla inblandade och en stor kostnad för samhället. Dyrare än en Malte-lön.

Tack för en bra idé, Höganäs.

Inte samma statusdöd
Jag minns fortfarande hur min arbetskamrat Jan öppnade ögonen på många av oss, på Räddningsverket. Han hade börjat jobba med statistiken över fallolyckorna och det var viktiga fakta han gav oss. Den gången var det inte dödsskjutningarna som hade högst status i det offentliga samtalet. Det var trafikdöden och hos oss på verket i viss mån dödsbränderna.

Jan kom med högre siffror, fler döda. Hemmet är en farlig plats, särskilt när du blir äldre. Fallen dödar fler än både trafiken och bränderna, många fler. Det är bara det att ingen talade om saken, den gången.

270 000 till akuten
Långt senare, när jag för länge sedan slutat på verket, kom undersökningen Fallolyckor – statistik och analysDär kunde Jan Schyllander berätta att:

”Fallolyckor är den olyckstyp som leder till flest dödsfall, flest antal inläggningar på sjukhus och flest antal besök på akutmottagningar. Under 2013 omkom 1 662 personer i fallolyckor, över 70 000 blev inlagda i sluten sjukhusvård och över 270 000 uppsökte ett akutsjukhus efter att ha skadats i fallolyckor. Fallolyckor är också, tillsammans med förgiftningsolyckor, den olyckstyp som ökar snabbast av alla olyckstyper.”

Fler borde skaffa fixartjänst
Över tusen personer. Vem tänker på dem när tidningarna skriver om 45 döda i skjutningar och 58 döda i arbetsplatsolyckor? Jag menar inte att ställa de olika döda emot varandra, alla de dödsfallen är förfärliga. Men nog borde vi skänka även de gamla som slår ihjäl sig hemma en tanke ibland.

Många kommuner har skaffat sig en fixartjänst, som bland annat är till för att färre ska falla därhemma. Ännu fler kommuner borde göra det.

Min egen till exempel.

### I fjol dog 42 personer som var över 65 år i fallolyckor i mitt län.
### Det är bara en färre än de som dog i skjutningar 2018 – i hela landet.
### Skjutningarna behöver stoppas. Självklart. Men gammalt folk med dålig balans behöver också hjälp.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 004. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Folkrörelse för kullhalkade

En spännande del av språket är våra ortnamn. Detta att platser faktiskt kan heta Leverhögen, Spraxkya, Brännvinsön, Vätskavattnet eller Smörhålan.

Ibland har jag ägnat halva nätter åt att leta efter sånt. Fattigskogen, Ensamheten, Brödlösera, Brödburken, Eländet, Rika fruns källare, Vänstern, Mitti-Mellansjön, Skratthagen, Tillfället, Typen, Stollebråten och Tillflykten.

Sist jag letade hittade jag 13 platser som heter just Tillflykten. Fundera över hur folk hamnade där, du. ”Hur hava de det i Tillflykten, hava de piano?”.

Rappare i truten
Folks sätt att uttala sina ortnamn rationellt är också kul. Varför säga ”Karlanda” när ”Kalan” går fortare? Varför ”Åkers Styckebruk” när ”Åker” ligger rappare i truten? Åmotforsborna, säger inte de ”Åmot” av samma skäl?

Varför välja allvarsamma ”Kristinehamn” när självironiska ”Krillehôla” studsar så gôtt ur mun? Vem använder det rikssvenska ”Lyckan” från kartan när alla som bor där vet att det heter ”Löcka”? (Åtminstone det i Väse).

Vem säger ”Sundhultmon” mitt emot Sysslebäck? Det heter ju ”Kuba”.

Blir till beteenden
Orter är mer än sina namn. Ibland blir de till beteenden också. Var det inte i Halland alla långtradare tutade på ett visst ställe, för att det bodde en nazist i huset? På andra håll finns det offerkast. Folk kastar kvistar där någon dött en våldsam eller tragisk död. Ibland pågår seden i hundratals år.

Seden i Lyckan, söder om oss, är ännu mer speciell. Hur uppstod den? Här ska du hålla andan. Du börjar vid ortskylten Lyckan och sedan får du inte andas igen förrän du passerar nästa Lyckan-skylt, på andra sidan byn. Klarar du det får du önska vad du vill, men du får inte berätta för någon vad du önskat.

Vår kommun har sin egen andhållplats. Sånt fick vi aldrig lära oss i körskolan.

Vill döpa om rondellen
I Nyängsrondellen utanför Grums kör folk omkull med motorcykel. Det är inget att skoja om, men det händer. När det hände fler än en, uppstod en folkrörelse. Nämligen bland halkare som vill byta namn på rondellen. Så här skrev signaturen Lappen i motorcykelforumet Harleyforum.se klockan 01:11 den 27 augusti 2011:

”O’hoj!

Jag är ny här på forumet, och även ny Harleyåkare. Jag har åkt mc sedan 18års åldern (1994) men det var först sommaren 2010 som jag uppfyllde min pojkdröm, en FatBoy -99 som går under namnet Bobbo.

Jag tror tyvärr inte att jag kommer att kunna vara till så stor hjälp för er andra, men hoppas kunna utbyta lite erfarenheter och ev hämta tips från er.

Nu på försommaren kraschade tyvärr jag och Bobbo i Nyängsrondellen i Grums (som numera heter wounded knee) och Bobbo har inte återhämtat sig än. Men i början av nästa vecka ska han vara tillbaka!!!

En mycket tråkig historia men absolut en av minna starkaste MC minnen. Helgen det hände var det fest hos en närliggande klubb och samtliga Harleyåkare stannade och erbjöd sin hjälp!!! Faktiskt en mäktig känsla.

Om du är en av dem som stannade 1000 tack!

/ Lappen

Läste du parentesen? Wounded Knee. Jo, så är det. En annan motorcyklist halkade också i rondellen där E18 och E45 möts. Min lokalradio berättar om honom på Facebook:

”Kenneth Bornstedt från Sunne gick omkull med motorcykel i Nyängsrondellen i Grums och skadade knät, och efter lite efterforskningar hittade han fler motorcyklister som halkat till i samma rondell. Då bestämde han sig för att försöka döpa om rondellen till Wounded Knee i flera kartappar. Om han får bestämma ska det bli trafikplats Wounded Knee, om det blir verklighet återstår att se.”

Lobbyarbetet pågår för fullt men än har Trafikverket varit kallsinnigt. Det har inte kartapparna. Där hittar du Wounded Knee lite överallt.

Busigt.
Fast allra mest gillar jag att alla stannade.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 003. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

När de hade tre Jungfru Maria på samma gång

Ledig stund i stan. Strosar in på deras bibliotek, drar ut första bästa häfte ur lyrikhyllan och gör bibeltricket. Poeten heter Ko Un och sidan är slumpvis vald:

Dårhuset är ett fantastiskt ställe –
jag är envåldshärskare
jag är en mäktig general
jag är generalsekreterare i FN
jag är popidolen Park Hun
jag är Gud
jag är miss Korea
jag är filmstjärnan Kim Bo-gil
och varje dårhus är ett annex till ett annat dårhus

Tänker på Monica Nilsson
Där sitter jag sedan i en fåtölj bredvid världslyriken och tänker på Monica Nilsson. Jag intervjuade henne när jag skrev en lokal facklig lärobok åt Kommunal Värmland. Du vet, de där kvinnorna och männen som håller oss alla vid liv med sitt arbete, från vattenverk till vårdapparat. Eller inom Ko Uns mentalvård för den delen.

Jag frågar inte om biblioteket har boken. Min egen bokhylla hemma har den. Där hör jag Monicas röst igen på sidan 43, ser glimten i ögat och känner allvaret, samtidigt:

”Monica Nilsson har nära till skrattet, som den gärna har som arbetat 29 år på Marieberg.
– Ja ska säge dig, att när vi hade tre stycken Jungfru Maria samtidigt, då va’ det liv.

Eller när hon fick sig en rak höger så hon for ut ur vårdsalen. Det händer ibland inom mentalvården.
Den kvinnliga patienten som slog, slog inte Monica egentligen. Hon var från planeten Pluto, nämligen, och låg på en säng precis i utkanten av den platta planeten Jorden. Det var fästmannen, jordingen, hon slog efter, när han försökte knuffa både henne och sängen utöver kanten.
– Så du förstår Monica, det var honom jag drämde till.

Inte kan Monica Nilsson vara långsint över sådant. Visst blir de ’knôtterstôllige’ ibland som hon säger, hennes patienter. Men dessemellan ligger de snällt på sina sängar och dricker coca-cola.

Vissa ringer fortfarande, långt efter att de skrivits ut, och meddelar nya fotbollsresultat.
– Jag skulle aldrig ha stått ut i alla år, om vi inte kunde skratta åt stolligheterna efteråt, patienterna och jag, säger hon och ler igen.
Som den gången de höll på att skriva in en rufsig distriktssköterska som kom, inte den propra patient hon hade med sig.
Eller… Nej, vi får sluta där. Men det är ömsint Monica ler, tro inget annat. Narr gör hon verkligen inte av dem hon vårdar, den här trygga förkämpen för bra arbetsmiljö från Kristinehamn.” 

Hela världen ett dårhus?
Sedan berättar Monica och arbetsmiljökapitlet om två bra verktyg för kommunalarna år 1996. Lagen om arbetsmiljö och Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift om internkontroll. Fast det är en annan historia.

Under tiden får vi andra gneta på. Vi som inte blivit påkomna med något Napoleonkomplex än och fortfarande inte tror att vi är Jesu moder eller far hans.

Stryk på jobbet, det har jag aldrig fått.

Gneta på. Glöm inte tvinga makthavarna på vår jord att rädda klimatet och minska klyftorna nu. Du vill väl inte att hela världen ska bli ett dårhus?

Om mig | Sju års klådaSkrivet
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna) 

Mina dagar som kompledig

Sitta i styrelsen i Föreningen Värmlandslitteratur, sälja böcker på bokmässan, sitta i stipendiejury, passa kansliet ibland, recensera böcker i Wermlandiana. Sitta i styrelsen i Karlstads Bokcafé, hitta på Facebookgrupp åt den, skriva pressmeddelanden och mejla iväg, gå på föredrag. Vara administratör i antirasistisk Facebookgrupp. Jobba med nästa års stolpjaktskontroller och kartor i Forshaga och Deje, cykeldelen. Gå i skogen med naturkunniga gubbvandrargruppen Gryningspatrullen, hitta på rundan ibland. Prata politik och liv med diskussionsgruppen Dispyterna. Umgås med barn och barnbarn, vara barnaroare. Skriva inlägg på min blogg. Facebooka. Fila på ett större manus och ett barnboksmanus jag borde ta itu med på allvar. Vara skrivcoach åt en vän. Åka iväg någon gång och prata allvar och kåsera inför publik. Prata medier och tryckfrihet med flyktingar. Träna löpning, helst i skog, snö eller bådadera. Springa orientering. Titta på fåglar. Läsa klassiker och andra berättelser på papper och skärm. Läsa senaste bokcirkelboken, vi har möte snart. Sova middag. Sköta hus och hem. Skratta med den kära vännen.

Tid har jag gott om.
Fritid har jag ingen.

Måste gräva trädgårdslandet.

### Ordet ”kompledig” i rubriken syftar på livet som pensionär.
### Journalisten Lena Bonnevier lärde mig uttrycket. Tack!
### Trivs.

Om mig | Sju års klådaSkrivet
Inlägg nr 1 999. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)