Ett rejält stavfel

Det är ett hårt jobb att vara ordningsman på nätet. För två år sedan upptäckte jag att den livligt trafikerade Karl IX:s gata i vår södra kranskommun blivit omdöpt av någon humorist på Google Maps. Södra Gata stod det.

”Södra Gata”?

Då lovade Karlstads kommun se till att det blev ändrat.
De skrev inte när.

Härom dagen upptäckte jag att det stod fel fortfarande. Jaså stavfel? tyckte kommunen när jag påminde. ”Stavfel”? För all del.
Allt ska en ordna själv.

Kom igen, dags för nya väderkvarnar. Tjohoo!

Före:

Efter:

### Jag är gammal SOS-operatör och kartnörd med livlig fantasi.
### Då finns det fullt av händelser man kan tänka sig skulle kunna inträffa, om vår vanligaste karta döper om en huvudgata.
### Det är den allvarliga sidan av saken. Bra att Google ändrade.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 878. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

”Ett grupptryck att rösta på SD”

Det är klart jag vet att det finns främlingsfientlighet och ibland rasism i skallen på alldeles för många av dem. Den dryga miljonen svenskar som röstade på partiet som inte är som andra.

Det är förfärligt.

Värst är dock att så många välmenta krafter jobbar för att de ska bli fler.

I ett långt inlägg den 25 september analyserade jag partiets valresultat. Jag vägrade tro att alla deras 1,1 miljoner väljare är rasister. De är inte födda till det. De som blivit främlingsfientliga har ofta valt att bli det, därför att man inbillat dem att det finns en syndabock. En som är orsaken till problemen de ser på sin nedlagda bruksort, sin avfolkade landsända eller var de nu bor.

Den svenske invandraren.

Lyckas skrämma folk för invandraren

Låt oss inte prata om medmänsklighet och om det gamla bondesamhällets gästfrihet som var så varm och klok. Låt oss inte prata om hur invandring alltid har lönat sig för vårt land, ända sedan de första jägarna-samlarna kom vandrande, småningom de första bönderna och lite senare metallurgerna. Eller västgötarna, norskarna, skogsfinnarna, glasblåsarna, vallonsmederna, finnarna, de holländska turismföretagarna. Låt oss inte ens prata om vilka som håller den svenska närbutiksbranschen igång i dag, liksom pizzeriorna, thai- och kinarestaurangerna, vilka som städar, sköter hemtjänst och mycket inom vår sjukvård. Låt oss inte prata om dålig integrationspolitik och inte om asylboendespekulanter som skurit guld med täljkniv.

Låt oss bara konstatera att partiet som inte är som andra har lyckats för bra, när de skrämt folk för invandraren. Har du förresten tänkt på att det alltid är den senaste och näst senaste invandrargruppen det är fel på för rasisterna? Här på trakten hör man nästan ingen som klagar på svedjefinnarna nuförtiden. Inte på de första bönderna som kom hit för 6 000 år sedan, när jordbruket var uppfunnet i Syrien och östra Turkiet, heller. Dem har det varit tyst om länge.

Tack Syrien, förresten. Jordbruksmat är gôtt.

För det rasistiska partiets ledare är alltid de sista de värsta. Alla invandrare var alltid sämre förr – utom de som är sämst nu, men de blir bättre sen. Det där är mest för att inte förre vice talmannen ska behöva gå omkring klädd i renskinn i riksdagen.

Eller naken, om man tänker efter.

En mylla för missnöje

Vad jag skrev i blogginlägget var att det finns en grogrund. Det är där felet ligger. Många politiker och andra krafter är skyldiga till denna fina mylla för missnöje, en blocköverskridande historia om vi ska vara petiga. De som släppte nyliberalismen lös i det nyss så starka samhället. De som lät marknadskrafterna härja fritt, där inga marknadskrafter behövs. De som såg till att klyftorna fick växa med våldsam fart, klyftorna mellan fattig och rik, mellan land och stad, mellan gräddhylla och utanförskap.

Klicka på länken här nedan, om du vill läsa hela mitt inlägg. Jag var ledsen när jag skrev det, men glad efteråt över att så många höll med, delade och kommenterade.

Några dagar senare kom reportaget. Årets viktigaste artikel i min morgontidning Värmlands Folkblad. Reportern Victoria Gund och fotografen Håkan Strandman hade rest runt i mitt län och försökt förstå vad som hände. Varför gick det som det gick i valet?

Numera är det inte ofta jag sparar tidningar men de fem sidorna vill jag ha kvar.

Deras resa känns som Karl Bertil Jonssons triumftåg på juldagen, när han åker runt i rikemanskvarteren med pappa och får fikon för det vackra han gjort. Fast – här är det precis tvärt om. Andra kvarter och motsatt resultat. Socialdemokraterna i Värmland gick bakåt på de flesta håll, precis som man gjorde på riksplanet. Partiet som inte är som andra gick framåt.

Ett dretval.
Ett riktigt dretval.

Anpassat sig till den nyliberala vågen

Såhär låter det, några spridda utdrag ur den långa inlevelsefulla texten. Bit för bit gestaltar Victoria Gund ett samhälle som förändrats:

– Du vet, jag tror inte ungdomarna vet vad Socialdemokraterna står för längre. Det är samma sak med facket. De har inte historien riktigt, och de tar för givet att ha det bra. (Stig Persson, Folkets hus-ordförande i Björneborg).

– Och affären är ju nedlagd, så det finns ingen naturlig samlingsplats längre heller.

– Det är ju det värsta för bygderna när affärerna lägger ned. Och skolorna.

– Jag har varnat för det här i Stockholm många gånger. Jag har sagt att vi måste lyssna på vad som sägs, för jag hör ju signalerna, säger riksdagsledamoten Mikael Dahlqvist.

– Sedan tycker jag inte riktigt man har levt upp till sin ideologi utan anpassat sig för mycket efter den nyliberala vågen. (Peter Franke, socialdemokratisk ledarskribent på VF, som tycker att S tappat mark efter att ha ”spelat för mycket på Sverigedemokraternas planhalva”).

###

Jon Kjellberg och Daniel Medina står utanför Konsum i Sysslebäck och röker. Ingen av dem är förvånad över att stödet för Socialdemokraterna gått ned. Båda två röstade på Sverigedemokraterna.

Att det blev det partiet beskriver de som ett grupptryck.

– Alla andra en umgås med röstar på det och pratar så mycket bra om det och då snappar man upp lite av att det låter bra.

Det finns ett missnöje på bygden också, menar de. Att servicen försvinner och att vården inte är lika för dem som den är för de som bor i centralorten.

###

– Förr fanns det post, bank och flera affärer här, och Folkets hus. Och skolan, inte minst. Nu är allt borta. Det enda som är kvar är förskolan (Inger Larsson, Rottneros).

– Jag vet många socialdemokrater som säger att de röstar på Sverigedemokraterna. De säger att de gör det för att markera (Kenneth Larsson, Rottneros).

Lysande om det sorgliga

Spalt upp och spalt ner bekräftar de intervjuade i bruksort och glesbygd vad jag länge anat. Ett lysande reportage om en sorglig verklighet.

Jag säger inte att socialdemokraterna måste få fortsätta att vara ett självspelande piano vid val efter val. Inte att de alltid måste kunna räkna in drygt 50 procent av rösterna i kommun efter kommun utanför tullarna. Inte när de blivit nyliberaler och kallar sig mittenparti, fjäskar mer för medelklass än för arbetare och sällan talar om klass, rättvis fördelning och jämlikhet.

Hoppas de ser det som lärpengar, det som hände den 9:e september. Hoppas fler gör det. Vi kan inte ha ett rasistiskt parti som går framåt hela tiden. Grupptryck ska inte vara till de främlingsfientligas fördel.

Det är dags att göra något åt orsaken till det grupptrycket. Orsaken är att folk är missnöjda i glesbygd och bruksort. Försök förstå och gör något åt det utanförskapet. Det är ur den som folkfientligheten spirar.

Invandraren är inte problemet. Problemet är klyftorna.
Ett land ska inte ha sociala självsprickor.

Länkar

### Länk till mitt inlägg om grogrunden för många av de 1,1 miljonerna: Ur ledsenheten och ilskan växer missnöjet (Svenssons släng, 25 september 2018)

### Länk till Victoria Gunds och Håkan Strandmans reportage: Kampen kom av sig – historiskt tapp för S (Värmlands Folkblad, 29 september 2018, betallänk)

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 873. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Bättre än väskan

– Hur är det, frågar folk, skriver du nåt nuförtiden?
Då har jag nyss lagt ut det 1 869:e inlägget på bloggen, bott på Facebook om förmiddagarna i flera år samt lika nyss svarat barn och barnbarn på mezzenger, sms och Instagram.

Svenska folket har aldrig skrivit så mycket som nu. Inte jag heller.

– Nja, sådär… svarar jag. Först. Sedan babblar jag igång om bloggandet och fejandet. Det som inte gick att lägga ner för min del, fast jag försökte med bloggen.

Den underbara glimten
Det är så underbart när det säger pling i skallen på en medmänniska och glimten tänds. Inte vill jag påstå att det händer varje gång, allt är inte guldkorn, men någon gång strömmar gensvaren in. I går var en sådan dag. Då dansar hela min värld och jag glömmer allt slit, alla misslyckade skämt, alla formuleringar som ingen såg för att det stod en algoritm i vägen.

Jag säger det än en gång: språket är människans bästa uppfinning.
Till och med bättre än väskan.

Länk till gårdagens krönika:
Ett enkelt val: Bären varandras bördor

### Först tyckte jag det var bra att SVT tog avstånd från den främlingsfientlige partiledarens uttalande om de som inte är svenskar och därför inte passar in.
### Vid närmare eftertanke var det dubbelt. Nödvändigt med tanke på public service-bolagens roll i demokratin – MEN röstdragande. Det stärkte känslan av utanförskap hos den främlingsfientliges följare.
### Varför sa inte de andra partiledarna ifrån mer?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 871. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

När den kasserade kasserar

Läser bok om Hunter S. Thompson, gonzo-journalistikens fader. Han som gärna skrev om förlorarna.

Precis så enkelt och komplicerat tror jag det är. Så mycket av eländet i sociala medier och opinionsundersökningar beror på att det finns en grogrund. De som han kallar förlorarna.

Det finns en likhet mellan den amerikanske soldaten som kom hem desillusionerad från andra världskriget och den arbetslöse 61-åringen i låt säga Östmark eller Lesjöfors.

Han förutsåg dagens situation
Den bittre amerikanen gick med i Hells Angels. Den överblivna östmarksbon började tycka som en viss partiledare från Sölvesborg. Hunter S. Thompson talade om dem båda i en intervju redan i mars 1967:

”De som lämnats utanför och hamnat på efterkälken kommer inte att märkas på åratal. Och Gud allena vet vad som inträffar när vi skriver 1985. Det kommer att finnas en miljon Hells Angels. De kommer inte att bära färgerna men de kommer att vara människor som vill hämnas för att de blivit kvarlämnade.”

”De gillar att kasta tillbaka det rätt i ens ansikte och säga: ‘Ja, sir, jag är en lortig slusk, jag är till och med lortigare än du trodde. Och jag tänker dessutom straffa dig för att du kallade mig för det, och gjorde mig till det också’.”

Vem kasserar vem?
Gonzo-journalisten fick rätt. Det tog bara lite längre tid än han trodde.

Världen är ett klassamhälle. Som om inte det vore illa nog är den dessutom ett kasseringssamhälle. Sådant slutar alltid med att den kasserade kasserar kasserarna.

Ordet kass kom inte till av en slump.

### Boken jag läser heter Hunter S. Thompson: Den sista intervjun och andra konversationer (Sjösala förlag), 2018.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 865. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Jag hade fel

Jag har börjat fotografera vad jag först trodde var fulheten i min omgivning. Trött på alla dessa tillrättalagda bilder av Evig Framgång & Polerad Yta. Instagram är värst.

Stolt har jag lagt ut mobilfoto efter mobilfoto av det fula. Trött på min egen vackerhetsfiltrering med, förr.

Jag hade fel. Den är inte ful, vardagen. Den odiskade disken, den klafsiga slemsvampen, den krossade blomkrukan, den längesedan kraschade rislyktan, vår klöverstinna och oklippta gräsmatta.

Vardagens vackerhet
Min vardag har sin skönhet. Trotsigt kliver den fram inför objektivet.

– Se mig eller låt bli, det är din ensak. Jag bryr mig inte. Men fundera över din egen förljugenhet. Dina sociala mediers eviga vinklande. Tänk om det är fake news, alla de där vackra solnedgångarna, odruckna roséglasen och nyupplagda grillbiffarna. Tänk om det är måndagar i motvind som betyder något. Tisdagseftermiddagar när din odiskade diskmaskin luktar unket. Onsdagar när filen är slut men du tar itu med saken. Torsdagar …

– Tack, jag fattar. Får jag fortsätta fotografera dig? Får jag viska tyst i ditt öra att jag älskar dig, vardag?

Glöm inte veden
Min vardag svarar inte. Den har ett liv att ta hand om.
Dessutom disken.
Smörja vänsterfoten med Voltaren.
Bilen ska på verkstad.

Å ve’n, ve’n.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root 
Inlägg nr 1 863 (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Skratta allvarsamt

Jag fick lust med det övriga livet, det som inte handlar om yta och framgång. Bloggen fick vila.
Men ändå, vem orkar tiga? Där lurade jag mig själv.

Framgång? Jo vars. Levt på pennan, Facit privaten och datamaskinen ända sedan jag slutade på sågen 1974. Hundan vet hur det gick till. När vi på skoj (och på grund av kärvänligt skryt) gick igenom var jag uppträtt med skrivarkurser, amatörskådespeleri och framför allt personliga krönikor och allvarsamt tal om medmänsklighet och alla människors lika värde kunde jag pricka för alla kommuner i länet och några utomläns samt vissa utomlands. Plus det som setts, hörts eller lästs i hela länet eller ibland riket.

Dock blev det mest sällan i Arvika kommun märkte jag. En kan inte vara profet överallt. De är bra kloka och roliga i Jösse härad utan min hjälp.

Gôtt liv, som en gammal arbetskamrat brukar säga.

Korkat och föraktfullt
Budskapet var och är alltid detsamma, innerst inne. Människokärlek, att sluta dela upp oss i ojämlika klasser, att främlingshat och kvinnolöner är korkat och föraktfullt – och att humorn är en särskiljare. Den jag inte kan skratta med kan jag heller inte tala allvar med.

Livet är en kamp. För filmjölken till frukost, för att få henne jag älskar att skratta och må bra, för att de som kommer efter oss ska få en bättre värld att leva i än den vi övertog.

Ingen tackar oss
Det är förfärligt att de främlingsfientliga krafterna är starka i det demokratiska Sverige. De krafterna måste varje riktig sverigevän stå emot. Ingen klok kommer att tacka oss om vi låter bli.

… och jag har faktiskt uppträtt hos socialdemokraterna i Arvika. Vi pratade om kulturpolitik och det var tyvärr inte min bästa föreställning. Ibland är jag alldeles för rädd för allvaret.

Kampen går vidare.
Skratta nu.
Skratta allvarsamt.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 862 (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Ären I hen-brukare?

Språket är människans bästa uppfinning. Det hjälper oss att tänka, förklara världen för oss själva och kommunicera med varandra.

Det är dessutom demokratiskt. Till sist är det alltid användarna som bestämmer hur det ska låta och se ut.

Nu är jag inte vildsint språkliberal. Tar vi in låneord eller nya ord bör de anpassas till vårt befintliga språk. Nya ord skapar vi förresten hela tiden, i och med att verkligheten förändras. Se hjul, oxe, stångjärn, brevlåda, klämdag, datavirus och trollfabrik.

Själv har jag börjat använda det alltmer frekventa ordet ”hen”. Men jag väljer tillfällena. Fortfarande skulle jag dra mig för att skriva det i officiella sammanhang om jag vore offentliganställd kommunikatör och inte pensionerad sådan. Det stör alltför många.

”Se upp med man-sjukan”
Rätt ofta skriver jag dessutom ”en” i stället för ”man”. Ibland skyller jag på min dialekt (som är mitt modersmål), där ”en” kan betyda just ”man”. Ibland tänker jag på en klok lärare på Journalisthögskolan som tyckte jag skulle se upp med man-sjukan. Ibland – rätt ofta ärligt talat – är det ett feministiskt ställningstagande.

En gör så gôtt en kan.

Välj själv och andas lugnt
Dock predikar jag inte. Skriv och säg så som du själv trivs med. Men gå inte i taket på grund av oss hen- och en-medmänniskor. Det ÄR värre med rasism & terror & svält & klimathot & Donald Trump.

Tycker en annan.

Länk: Språkråd om hen
Länk: Språkråd om en
Länk: Eget boende i Hen-icke-hammar?

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root 
Inlägg nr 1 861 (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Arbetslivet var manligt korkat redan då

För många år sedan hade jag en arbetskamrat, vars dotter sökte jobb som översättare. Kvalificerad tekniköversättare.
Sa jag att hon var dotter, inte son?

Nå, tjejen hade bra betyg från skolan och blev trots allt kallad till intervju. Där placerades hon mitt emot tre karlakarlar som log nedlåtande mot henne. Sedan visade de henne en avancerad engelsk manual som de fått tag i någonstans.

– Vad säger du. Inte skulle väl du ha klarat att översätta den här till engelska? sa den förste.

– Texten är riktigt knövvlig som du ser, sa den andre.

– Många engelska fackuttryck, det är inga lätta grejor vi pratar om. Nu förstår du vilket svårt jobb vi har annonserat ut, sa den tredje.

Vad tänker en blond ung tjej i sina bästa år en sådan förmiddag? Inte vet jag, jag är en gubbe på 67 år, fortfarande med kort stubin vissa dagar. Tänkte hon gubbjäklar, hade ni gjort sådär om jag hade varit en kille? Tänkte hon på manssamhället, patriarkatet, löneskillnaderna mellan kvinnor och män på samma jobb? Tänkte hon på jobbet hon behövde och på om hon skulle bita sig i tungan eller låta bli?

Långt innan #metoo
Detta var flera årtionden innan hashtaggen #metoo fanns och långt innan ord som gubbgoogla och mansplaina var påhittade. Men arbetslivet fanns och det var ibland korkat manligt även på den tiden.

Jag vet inte vad hon tänkte. Jag vet bara vad hon svarade. Hon pekade på karlarnas lånade manual som de tyckte var så märkvärdig och sa som sanningen var:

– Det är jag som har översatt den.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Att skymma ett skitjobb

Samlar mina senaste ordrutor från Facebook.
Fler rutor efter texten.

Galeniker är en person som jobbar med läkemedelsberedning. Uppgifter om vad ett läkemedel är sammansatt av samlas i en farmakopé. Galenus var en grekisk läkare som anses ha sammanställt en av de första farmakopéerna.

Armhåleluktare är yrket där du luktar i folks armhålor efter att de använt en nytillverkad deodorant. Du ska avgöra om de luktar svett eller om deon fungerat.

Floorwalker betyder golvpromenerare och är en person i en butik som möter kunder. På golvet.

Svindlande högt på solig stege
… och så var det det där med min fina titel stämpelförman. Saken var den att vi var ett gäng unga som sommarjobbade på sågen. Gubbarna kallade oss skolonger (skolungar). Efter gymnasiet började några av oss där som fastanställda. Vi hette fortfarande skolonger. Det låg en del i det.

Redan första sommaren blev jag stämpelförman några synnerligen soliga majdagar i Molkom. Plank och brädor skulle stämplas i änden med brukets stämpel. Det var bara det att ibland krånglade stämpelautomaten i nya justerverket. Då fick yngst på plan hoppa in.

Eller nåja, klättra upp.

Du ställer en stege mot en fyra-fem meter hög plankstapel och beväpnar dig med en stämpel och en stor stämpeldosa full med illröd stämpelfärg. Sedan upp på stegen, mitt i solskenet och börja stämpla. En planka, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch, en planka till, swosch.

Ja, du fattar. Swosh.

Jäkla stämpelautomat som alltid ska krångla när jag är yngst.

Traktens galnaste knivmördare
Sa jag att färgen var illröd? Nämnde jag att den kladdade? Berättade jag att den snart hade stänkt ner halva din front och definitivt dina händer? Efter en timme såg du ut som om du råkat ut för en galen knivmördare framtill.

Färgen på fingrarna räckte hela veckan, även hela helgen, om du undrar. Då var det du själv som såg ut som traktens galnaste knivmördare.

Humor fanns det gott om i den brädgården. Gubbarna på sågen i Molkom var tidiga med att uppfinna fina titlar som försöker skymma ett skitjobb.

Stämpelförman.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)