Jag tågar för morfar på 1 maj

Ja, jag demonstrerar på 1 maj i år också. Än sitter det en krigsherre i Kreml, än smälter våra glaciärer, än går det 71 undersköterskelöner på en svensk börs-vd:s inkomst. Fortfarande finns det krafter som vill locka in oss i NATO, införa marknadshyror och behålla en skola som ger miljarder i vinst.

En skola ska inte tjäna pengar, den ska tjäna folket.

Min morfar föddes på ett litet torp norr om Trossnäs som hette Kulan. Där härskar skogen nu, ser jag på Lantmäteriets flygfoto. Han hette Fritiof och blev snickare, facklig pionjär dessutom. Hans pappa Erik var dagkarl, Erik och hans fru Karolina var metodister och hade gått ur Svenska kyrkan. I kyrkboken har prästen samlat dem och deras meningsfränder på en egen sida för avvikare. Självtänkare.

Det är med stolthet jag skriver detta. Jag tänker på metodisterna som bildade eget och lärde sig tillämpa demokrati när församlingen skulle skötas. Sitta ordförande, sköta ekonomin, skriva protokoll. Där började ett nytt land byggas. Jag tänker på sonen deras, Fritiof med släktens snickartummar, min morfar som var med och startade fackförening för Karlstads byggnadsarbetare. Där föddes också något nytt.

Jag tänker på landet de byggde. Det är skog över Kulan i dag men demokratin har vi kvar och facket behövs mer än någonsin.

 1 maj var en högtid för morfar. Då fick mamma och hennes syskon i Bofasterud rårört ägg. Platsen där de växte upp hette Torpet, enligt släkthistorien köpt under krisåret 1917 när det inte fanns mat att köpa i stan fast morfar hade lön.

Du häller en äggula och mycket socker i ett dricksglas och sedan rör du ivrigt för hand med tesked tills alltihop är ljusgult, luftigt och gôrgôtt. Morfar kallade det äggröra, det gör även vi för seden lever kvar. Vi syskon fick också äggröra när vi var små. Det fick mina barn med.

Jag tågar för morfar i år. För demokratins och solidaritetens pionjärer, för mångfald, jämställdhet och jämlikhet. Än är demokratin inte färdig, än finns det dretstövlar som tar sig rätten att bli krigsherrar.

Numera går jag med Vänsterpartiet och känner fortsatt solidaritet både med de forna protokollskrivarna i Nor och pionjären i Bofasterud med snickartummarna.

Efteråt går vi ut i skogen och majar. Ska vi inte ta och leta reda på Kulan?

SVEN-OVE SVENSSON
Forshaga

Debattartikel i Värmlands Folkblad 29 april 2022.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 217. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Historien om Pyrrhus och Värmlandsmontern

Nu ska jag berätta hur det är att sitta i en styrelse. Vi kan kalla föreningen för Föreningen Värmlandslitteratur, för så heter den. Först träffar du en massa kloka och kunniga människor som också gillar författare som Gustaf Fröding, Bengt Berg och Marit Kapla.

Sedan blir det bokmässa i Göteborg. Den stora bokfesten där Värmlands monter är en institution sedan 30 år tillbaka. Glad och entusiastisk anmäler du dig till att stå i montern och sälja värmlandsförfattarnas böcker. Ideellt.

– Va’ bra, säger de andra ideella. Hur många dagar hade du tänkt?
– Jag kan stå alla fyra dagarna.
– Det var rejäla tag. Kul!

Du har sällan varit så trött och haft så roligt. Bokälskare är positiva människor. Dina ideella kollegor springer som illrar och hämtar nya värmlandsböcker från förlagen när glada köpare köpt slut av Lerin och andra. På kvällen orkar du nätt och jämnt släpa dig ut från mässan och bort till bilen som ska hämta dig och köra dig till dottern, där du ska bo. Du är så lycklig. Det har fungerat så bra med de tre delarna bjudfika, författaruppläsningar och bokförsäljningar. Ni har nått ut.

Tre delar. Alla lika viktiga. Fika, författare och böcker.

Regionen vill lägga ner
Sedan kommer pandemin. Först efter två år är det dags för fysisk bokmässa i Göteborg igen. Då får ni mejl från Region Värmland. Det är de som arrangerar själva montern numera, där de brukar be er sälja böcker ideellt. Regionen kommer visserligen att få 1,3 miljarder i överskott år 2021 men nu tycker de att montern är för dyr. Ni försöker argumentera emot, sitter på flera möten och försöker förklara vilken nytta den där montern som är en institution gör. 

Det går inget vidare.

Nu har ni årsmöte i er förening. Under ekonomirapporten förklarar du i förbigående att vi nog får räkna med att politikerna i regionen kommer att lägga ner montern. Då tar det hus i helsike. Hela årsmötet reser ragg och kräver av er i styrelsen att ni skriver ett uttalande och skickar till region och media. Politikerna får inte lägga ner hela bokvärldens Värmlandsmonter. 

Ni lyder. De var verkligen arga på mötet. Uttalandet når media, region och kulturintresserade, det blir ett väldigt tryck. Nu är det ännu fler som är besvikna. Ännu en förening antar samma uttalande. Kulturpolitikerna i regionen känner hur det blåser och säger till kulturtjänstemännen att så här kan vi inte ha det. Vi kan inte lägga ner montern, nu när det är valår och allt.

Hurra.

– Ni får 6 – 8 kvadrat
Då får ni nytt mejl från kulturtjänstemännen. Det får väl bli en monter till hösten då. Men inga 100 kvadratmeter som tidigare. Ni får 6 – 8 kvadrat och vi i regionen ska ha lika lite. 12 – 16 kvadrat tillsammans. 

Inte blir det något populärt Löfbergskaffe med skrädmjölsdrömmar som tidigare lockat besökare, vilka sedan passat på att köpa med sig en Lerin eller Kapla när de ändå hittat till er. Eller någon mer okänd bok. Inte blir det någon scen med uppläsningar.

– Jaha. Vad ska ni själva ha era 6 – 8 kvadrat till då, go’a regionen?
– Vi ska göra reklam för bokfestivalen i Karlstad.
– Åhå.

Utvärderar nedläggningsmontern
Så är det att sitta i en styrelse. Står verkligen alla kulturpolitiker i regionen bakom denna pinsamma lösning valåret 2022? frågar ni er. Har inte de också medlemmar att svara inför? 

Ni har nytt möte förstås och berättar för kulturtjänstemännen att montern på bokmässan i Göteborg är ett sätt att berätta utåt, utanför Värmland, om våra författare. Den har funnits i drygt 30 år, långt innan ni i regionen tog över. 65 författarframträdanden på fyra dagar, det är en bra sak. Massor av böcker spridda, massor av fin PR för landskapet Värmland. Utåt.

– Okay, då hyr vi väl lite mer då. 40 – 50 kvadrat typ. Men inget fika. Det är för dyrt. Inga skrädmjölsdrömmar.

I höst, efter bokmässan, ska Region Värmland göra en högtidlig utvärdering av den nya lillmontern, den utan drömmar. Nedläggningsmontern som någon sa. (Jag själv, faktiskt). Det har politikerna bestämt. Ni läsande medlemmar i Föreningen Värmlandslitteratur anar redan vilket resultat den utvärderingen kommer att visa.

Så kan det vara att sitta i en styrelse.
Andra dagar är det rätt så lugnt.

### Pyrrhusseger = alltför dyrköpt seger.
### Pyrrhus = Forngrekisk kung som vann ett fältslag men förlorade många egna soldater i slaget.

### Hans yttrande efteråt blev berömt: ”En sådan seger till och jag är förlorad.”

(Bilderna är från Värmlandsmontern på Bokmässan i Göteborg 2019.)

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 215. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Knäna darrade när folk tittade på mig

I början när jag talade offentligt hade jag handskrivna manus. Det var inte så ofta. Jag har skrivit på maskin sedan jag var 16 men de bokstäverna var för små.

Nu för tiden står jag där med 15 punkters Times New Roman i näven eller på bordet framför mig. Stor stil. Då kan jag koncentrera mig på publiken, inte på papperet.

Rampfebern behöver jag inte koncentrera mig på. Den klarar sig fint ändå.

Teg i många år
Historien om mitt offentliga talande har jag skrivit om förr. Jag teg i många år. Nej, inte i bänken i skolan, inte på skolgården heller. Det var när fröknar och andra ville ställa mig framför de andras blickar jag tackade nej.

Visst, det blev några korta verser i diverse luciatablåer och några skolpjäser i låg- och mellanstadiet. Då hade jag ju åtminstone en roll att gömma mig bakom. Krokrot eller nämndemannen i Examen i Ruskaby skola, se där några av världsdramatikens giganter som jag gestaltat på darriga ben.

Texten kunde jag. Det var att framstöta den som var problemet. ”Ja, mina barn och även åhörare…”.

Varför darrade knän och röst när alla tittade på mig? Varför reagerar vi så? Jag pratade ju ivrigt annars, när jag såg folk på ryggen. Varför vågade jag nästan aldrig ställa mig framför dem i gymnasiet?

Livsfarlig för mig själv
Den verkliga träningen kom på Jära folkhögskola några år senare. Den skolformen har hjälpt mången pirrig ung dam och man. Själv hamnade jag i elevkårsstyrelsen just när skolan höll på att gå i konkurs. Då pratade vi. Stormöte efter stormöte med elevkåren mejslade fram linjen som skulle rädda läsåret för oss, innan nedläggningen. En av utmejslarna var jag själv. 

Då var inte tid att tänka på rampfeber.

När mina första egna böcker blivit tryckta lyckades vännen i Rallarros-redaktionen, Bengt Berg, få mig att läsa högt på både stadsbibliotek och proggkrog i Göteborg. På Pustervikskällaren älskade jag det men när Rallarros lite senare uppträdde i Storfors och Kristinehamn visste jag knappt vad jag sa i det paralyserade mellanpratet. Livsfarlig för mig själv när jag gick ifrån manus.

Den bästa belöningen
Vilket år det vände vet jag inte. Det tog tid.  Snälla människor ringde och engagerade mig som underhållare ibland, huvudtalare ibland och kursledare ibland. Som mest var jag ute tre gånger i veckan, tack vare att folk sett och hört mina krönikor i lokala P4, TV4 och Värmlands Folkblad. Jag hade kraftfull rampfeber varje gång men nu hade ångesten börjat gå över efter 15 sekunder eller så.

Knepet var att få folk att skratta i början.
Det gav självförtroende.

Jag har stolpar eller manus i näven eller på bordet framför mig än i dag, men numera känner jag mig trygg även när jag går ifrån manus. Anteckningarna innehållet ofta en och annan ordlek och exakt, noga uttänkt formulering. Då behöver jag papperet som grund. Särskilt eftersom varje framträdande brukar vara nytt, det är sällan samma program två gånger i rad.

En sak har varit lika i alla år. Om framträdandet varit någorlunda långt och om det har gått någorlunda bra – då är jag hög på endorfiner i flera timmar efteråt.

Det är lika bra som ett träningspass.

LÄNK
Hur du talar inför folk
(Ett inlägg från november 2017)

LÄNK
Bengt fick dra mig av scenen på Rôva

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 210. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Varför ”Kong King” låter så fel i våra öron

Nej, det går inte. Jag kan nästan inte säga Kong King.

Det är fredag och jag vaknar tidigt. Av en slump klickar jag fram en artikel om bokstäverna I och O i engelska språket och om ordningsföljden mellan dem i olika uttryck.

King Kong sitter i ryggmärgen, det visste jag inte.

Försök själv om du kan
Försök själv säga Kong King, får du höra hur svårt det är. I och O ska det vara. Först I, sedan O.

För en bokstavsbrukare och babblare som mig är detta nytt och spännande. Jag har inte tänkt på saken förut. Det heter King Kong, inte Kong King. Ping pong, inte tvärt om. Hip-hop, inte hop-hip.

Där har du ena regeln för engelsmännen. Prova att säga fel, IO-regeln sitter djupare än du tror. 

Big Bad Wolf
Den andra regeln handlar om när det är tre ord:

”If there are three words then  the order has to go I, A, O. If there are two words then the first is I and the second is either A or O. Mish-mash, chit-chat, dilly-dally, shilly-shally, tip top, hip-hop, flip-flop, tic tac, sing song, ding dong, King Kong, ping pong.”

Därför heter det ”Big Bad Wolf”. Och:

”All four of a horse’s feet make exactly the same sound. But we always, always say clip-clop, clip-clop, never clop-clip.”

Om det är tre ord, då ska det vara I först och sedan A och O. Om det är två ord ska det vara I och sedan A eller O.

Lika i svenskan?
Hur är det då på svenska språket? Har vi en liknande regel som alla kan fast vi inte visste det?

Arla i morgonstund sitter jag i min läsfåtölj och vrider tungan halvt ur led. Försök själv säga Kong King får du se hur lätt det är. Eller dropp dripp, flop flip, tack tick, snack snick, raffriff, sacksick.

Du får ont i hjärnan. Inte ens happ som hipp eller pack och pick klarar en lagom tjock svensk trut i sina bästa år att säga.

Detta har vi inte fått nå’n information om. Nu tar vi kaffe. Tänder du stearinljuset?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 209. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Mina samlade dagliga tankar i januari

Här är de samlade. Mina egna dagliga tankar på Facebook under januari 2022. Från kondition till klassamhälle, klimat, krampauser och kvinnopensioner.

Thinkstreak: 1.

Thinkstreak 2:
Dessa år när negativt är positivt och distans är kärlek.

Tankedag 3:
Kondition är fötter som vill i väg och lungor som håller med.  

Tankedag 4:
En bra text är tid som suckar och ler.

Tankedag 5: 
Läser bok från 1943, lär mig nytt ord.
Kryckeståt.

Tankedag 6:
”Dä’ inte borte, dä som rinner ur näsa ner i mun.”

Tankedag 7:
Klassamhälle är statistik som börjar tröttna.

Tankedag 8:
Bra radio är bilder som har så bråttom att de bara syns inuti.

Tankedag 9:
Tiden och skrattet är goda systrar.
Tajming deras mellannamn.

Tankedag 10:
Pessimism är för veklingar.

Tankedag 11:
Cynism är posörens långsamma självmord på fantasin.

Tankedag 12:
Bara den modige tror på morgondagen.

Tankedag 13:
Fantasi är den snabbaste vägen mellan två punkter.

Tankedag 14:
Tänk att också armbågen och krampausen kunde vara kärlek.

Tankedag 15:
Man får inte ge tappt.

Tankedag 16:
”Fattig var far min men inte åt han möss.”

Thinkstreak 17:
Kulturen måste få stryka mothårs ibland.
Du ska inte spinna hela tiden.

Tankedag 18:
När kulturen snor värvning är kriget nära.
Gå inte ärenden.

Tankedag 19:
Statistik är tid som någon tagit.

Tankedag 20:
Rikedom är andras muskler som gråter.

Tankedag 21:
Det är skamligt att kvinnor har så låg pension efter ett arbetsliv.

Dagens tanke, 22:
Ett bra sätt att komma överens på 
är att prata med varandra.

Tankedag 23:
Jag tycker om människor.
Många av mina bästa vänner har varit just människor.

Dagens tanke, 24:
Hatets storebror är fördomen.
Sladdbarnet heter Våld.

Tankedag 25:
SD kan inte svara på hur många av deras riksdagsmän som är rätt vaccinerade.

Tankedag 26:
När inte Liberalerna hette Liberalerna var de det.

Tankedag 27:
Vad väger en dröm?

Min tanke, 28:
Varför saknar artiklar om humor så ofta distans till sig själv?

Tankedag 29:
Väder är klimat som har bråttom.

Tankedag 30:
Ett jordklot har alltid ett klimat.
Välj vilket.

Thinkstreak 31:
Tänk själv. Glöm inte drömma.
Tanken kommer ur materia men kan vända en värld.

Mest nöjd 3 januari
Det var en egen fundering om dagen (plus två lånade värmländska ordspråk, de med citattecken runt). Nu avslutar jag den lekfulla övningen. 

Mest nöjd är jag med tanken jag tänkte ut till den 3 januari. Minst nöjd är jag med namnet Thinkstreak. Det kom sig av att många löparvänner sprang varje dag, Runstreak.

Glöm inte drömma.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 208. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

En tidtabell och ett snödjup

Det är mycket tyckande om kommunikatörsyrket nu.

Tänk att det kan väcka så stort intresse från kommentariatet att du har som jobb att publicera tidtabeller på regionala trafikbolagets webbplats.

Eller bibliotekets öppettider på kommunens facebooksida. Eller att markera stensättningar på Fornsöks karta. Eller vandringsleder på lantmäteriets karta. Eller nya ord på Svenska Akademiens söksida. Eller öppettider för covidtester. Eller nya rätta Lottoraden. Eller kartan över Svenska rallyts specialsträckor. Eller nya biljettpriserna i tätortstrafiken. Eller telefonnumret till vårdcentralen. Eller nya pandemirestriktionerna på Krisinformation. Eller tv-programmet. Eller nya gamla böcker i fulltext på Litteraturbanken. Eller fakta om sotning hos MSB. Eller nya lagar från årsskiftet. Eller kartan över parkeringsplatser i stan. Eller lokala ordningsstadgan. Eller datumen för kommunfullmäktiges möten år 2022. Eller barn- och utbildningsnämndens möten. Eller tips på aktiviteter på sportlovet. Eller simhallens öppettider. Eller statistik över antalet covidsmittade vecka 2. Eller vecka 3. Eller reglerna om vinterdäck. Eller telefonnumret till landshövdingen. Eller e-posten till hans chefssekreterare. Eller linjekartan för linje 600. Eller 602. Eller 601. Eller Munkfors kommuns organisation. Eller namnen på politikerna i Forshagas kommunstyrelse. Eller listan över elljusspår i Sunne kommun. Eller datumen för sophämtning för den som har fritidshusabonnemang i Kil. Eller listan över Trafikverkets webbkameror för väglaget i Mellansverige. Eller svaret på frågan om hur många i Sverige som heter Karin. Eller Lars. Eller priset på Jan Guillous nya bok. Eller listan över dagens post till Länsstyrelsen. Eller adressen till Folkets hus på Hammarö. Eller till kungen, Zlatan och Sportspegeln. Eller snödjupet i Karlstad 1951. Eller nu. 

Tänk att detta är så intressant.
En tidtabell och ett snödjup.

### Det var förresten 81 centimeter i stan 1951.
### Som mest.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 205. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Fredag 14 januari 2022

TV-programmen går att se i förväg.
Folk som har jobb i stan jobbar på landet.
I fickan har alla en filmkamera som det går att skriva med.
Chatten har blivit direktsänd film. 
Är du inte värd en prick i himlen kan du ändå spara tiotusentals foton i ett moln.
Tjugofyra satelliter följer din klocka, vart du än går med henne.
De följer andra klockor också.
Romaner läses upp av inhyrda skådespelare i små pluggar i öronen.
Du kan pausa dem. Eller tvinga dem att läsa dubbelt så fort.

Solen går upp klockan 08.51.
Hon går inte att pausa.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 204. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

”Dem får klara sig utan”

Utsikt över en annan dialekt, ett annat år.

Du är väl språkpolis? frågar en vän. Frågan är ställd i all välmening och jag svarar så gott jag kan. 
Nej, det är jag inte. Den sysslan gav dålig smak i munnen. 

Jag upptäckte att jag gjorde narr av folk som har svårt för att stava och det tyckte jag inte om hos mig själv. En del språkpoliser uppträder dessutom hånfullt mot dialekter, ett omedvetet folkförakt som jag har svårt att förstå. 

Här hemma pratar vi dialekt när vi känner oss trygga. Det är vårt modersmål.
Då rinner orden bäst.

Ett av människans bästa påhitt
Min vän hör inte till de föraktfulla, tvärt om. Hon menar bara att jag värnar ordet och det stämmer bra. De älskade bokstäverna har försörjt mig i nästan 50 år, då är språkglädjen viktig. Har människan någonsin gjort en bättre uppfinning än språket? Det utvecklas hela tiden. 

Demokratiskt är det också, språket. Det är brukarna som bestämmer över utvecklingen, inte någon språkvetare, generaldirektör eller utbildningsminister. Ingen av dem har hittat på orden ”jag”, ”älskar” och ”dig”. Ingen av dem har upphovsrätt på meningar som ”Ska vi åka till Grums och göra ett PCR-test? Dom har öppet till 13.30.”

Kanske fanns det språkpoliser som protesterade när ”lögardag” blev ”lördag” och ”hej” blev svenskans nya hälsningsfras? Jag misstänker det. Vad brydde sig språkanvändarna om det? I dag är det inte en enda en på Grossbolstorp som säger ”lögardag” om lördagen. Här tvättar vi oss varenda dag, ska du veta. Vare sig det behövs eller inte.

Hos oss är alla dagar lögardag, men lördag har vi bara en i veckan.

Det talade ordet
Jag återkommer till det talade ordet. I vårt hem talar vi som sagt dialekt när vi känner oss trygga. Det språket lärde vi som barn. I detta modersmål ingår praktiska ord som ”sneggelvesp”, ”gôrgôtt”, ”glingt”, ”snôscheltryne” och ”töl-tapp”. Dessutom använder vårt lokala språk ordet ”vart” om både riktning och plats. Så har folk talat i generationer här på trakten. ”Vart bor du?” är en fullt korrekt fråga på central sydvärmländska.

Detta förstår inte alla. Vissa förstår men respekterar det inte. ”Alla som använder ordet vart om en plats ska tvingas att stanna därt” är ett roligt skämt som jag ser då och då i flödet. Roligt men lik förbaskat hånfullt. Satir ska rikta sig uppåt mot en överhet. När den siktar nedåt kallas den folkförakt, även när det inte var meningen.

Den som ser ner på andra människor kallar vi ”dretle” här på trakten. Det är ett av de snällare orden för såna töl-tappar.

Språket har olika nivåer
Nå, helt fritt fram är det inte för mig heller att bruka svenskan. Jag värnar både ord och ordföljd så gott jag kan, men försöker göra det ödmjukt. Bibelns författare har rätt när hen skriver om att se flisan i sin broders öga men inte märka bjälken i sitt eget.

Till hjälp i mitt ödmjuka ordbruk använder jag ofta Myndigheternas skrivregler. Den är bättre än sitt namn. TT-språket och Svenska skrivregler är två andra bra hjälpredor. Alla tre rekommenderas. De första två finns på nätet, vilket är praktiskt.

Dessa tre hjälper mig när jag ska skriva standardsvenska. Det skrivspråket använder jag mest, men livet har lärt mig att det finns många olika språkliga situationer. När jag skrev nyhetsartiklar: det var en situation. När jag skrev text åt länstrafikbolaget om nya priser på månadskorten: det var en annan situation. Krönikorna i lokalradion: de fick bli på dialekt. Sms, facebookkommentarer eller inlägg på Twitter: allt har sin tid och sin språkliga nivå.

Jag skulle känna mig väldigt fyrkantig om jag aldrig fick kasta in ett dialektord ibland i sociala medier. Småprat är småprat även där och dialekten är effektivare än standardsvenskan. Antag att en stor älg rusar ut på vägen framför dig. Vilken av dessa minnesregler vill du helst ha inpräglad i minnet, när du har en sekund på dig att reagera?

– Sikt på rava!

All erfarenhet visar att det är bättre att kollidera med älgens bakparti än med bogen, eftersom de bakre delarna innehåller mindre massa än frampartiet och alltså gör att kollisionen blir mindre våldsam.

Jag vet vilken jag skulle välja.

Ofullständiga meningar?
På Facebook försöker jag stundom skriva något som liknar Memes. Då måste jag hålla mig kort, så att verktyget låter mig välja en bakgrund till bokstäverna. Skriver jag för långt får jag ingen bakgrund. Detta gör att meningarna ibland blir ofullständiga sådana gånger, även om just den här är rätt fullständig:

### N-å-g-r-a sätt att använda språket stör förstås även mig. Jag är inte mer än människa.
### När seriösa redaktörer skriver ”en fräck stöld” knottrar sig skinnet, det kan inte hjälpas. Jag ogillar den människosyn som tror att vissa stölder INTE är fräcka.
### När andra som har språket till yrke blandar ihop ”de” och ”dem” osäkrar jag min reservoarpenna, det måste jag också medge.

Lyckligtvis har jag sällan något bläck till etterpennan. Dem får klara sig utan min griniga post it-lapp 😉

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 201. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).