Tyst minut i kanten av skogen

Jag är Charlie

  http://www.charliehebdo.fr/index.html

Torsdag, springer på lunchen. Härom natten fick vi drygt en decimeter snö, nu är den redan förvandlad till klafs. Ett ljudhärmande tillstånd som får varje steg att höras.

Då, i kanten av skogen, kommer jag på att det ska hållas en tyst minut klockan 12, för att hedra de döda i attentatet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Snabb titt på klockan, hinner precis stanna i sluttningen och stänga av tidtagningen. Där står jag sedan i blöta löparskor med snömodd till anklarna, alldeles ensam mellan högresta granar, och tiger med nedböjt huvud.

Det är inte kristendomens fel att inkvisitionen plågade livet ur människor, tänker jag.
Det är inte kristendomens fel att Frankrike och Amerikas Förenta Stater förde krig mot det fattiga bondelandet Vietnam.
Det är inte kristendomens fel att Ryssland tvingat till sig delar av Ukraina.
Det är inte kristendomens fel att katolska präster förgripit sig på unga pojkar.
Det är inte kristendomens fel att jordklotet värms upp mer och mer i profitens namn.
Det är inte islams fel att terrorister tror att de kan skjuta ihjäl det fria ordet och den fria satirteckningen.

Du har din fria vilja, människa. Använd den. Låt aldrig 1,6 miljarder muslimer få skulden när några få, som vi inte vet vilka de är, bryter mot varje religion.

… tänker jag och tittar på klockan. Nu har minuten gått.