Jag är packningslistetypen. Väck mig mitt i natten och jag kan plocka fram listan över vad vi hade med oss till Lanzarote 2012. Badbyxor, simglasögon, snusnäsduk, snöre, tejp och… naturligtvis karta och turisthandbok. Långt i förväg hade jag studerat satellitbilder över området, sett foton från hotellet och vandrat gatorna på låtsas via Googles gatuvyer.
– Du vet, det finns en lång sandstrand som börjar vid hotellet, där kan vi…
Vem har påstått att en är normal? Vi är många som är skapta såhär. Det är därför det finns turisthandböcker, kartor, hotellbeskrivningar, uppslagsverk och Google Street View.
Allt genast?
Mitt nya projekt heter pensioneringen. Den närmar sig. Du tror väl för allt i världen inte att den här människotypen kan vänta till dagen P med planeringen? Glöm det. Här behövs en lista.
Först har saken en ekonomisk sida. Den har vi undersökt. Snart är det dags att berätta för de olika pensionsinstituten vilken fin tid jag har tänkt de ska ge mig. I valet mellan parollerna ”Egendom är stöld” och ”Allt genast” har jag beslutat mig för en tredje väg. ”Rätt möe hela tia”. Ganska mycket hela tiden. Vi får se vad instituten svarar.
Började dödstäda
Under tiden sysslar jag med sådant som intresserar mig mer. Själva packningslistan. Eftersom jag gått omkring och trott hela denna vinter att jag ska dö snart har jag börjat med dödstädningen. Den avbröt jag när en vänlig doktor med kletig ultraljudsutrustning i näven konstaterade att det inte var någon cancertumör.
Bra. Det finns annat som är roligare än dödstädning.
Jag fortsätter alltså förbereda kropp och själ för ett liv som levande pensionär. Pancho, grågosse, statsanställd, senior, grå panter, pensionstagare, åldring. Intressant period i livet det där. ”Pensionstagare”? Jag tänker då inte ta nå’t, jag har sannerligen arbetat ihop slanten själv.
Åka bli dyrt
Vad jag ska göra om dagarna som pancho? Åka till biblioteket och läsa tidningar, kom jag på för ett tag sedan. Vänta nu, åka, det blir dyrt. Vi pensionärer har inte för gott ställt och inte är det miljövänligt att åka. Häromdagen mätte jag upp sträckan när jag joggade runt i Forshaga. Resultatet blev att det är halvannan kilometer enkel väg mellan min bostad och bibliotekets hyllor. Prima gångavstånd.
Får man äta medhavd ostsmörgås på bibblan?
Det ska nog gå bra det här. Jag jobbar vidare med min lista, än är det ett antal månader kvar. Släktforska ska jag göra. Lära mig fler fågelläten. Köpa gåstavar. Åka till Island och Provence. Eller Bortre Ullerud.
Måste jag gilla dragspel och Bertil Boo?