Under folkomröstningskampanjen 1980 skrev jag en dikt om vindkraft. Folk var rädda för vindkraften, men hade prydnadsväderkvarnar på var och varannan tomt. Där, bara där, var luftpropellrarna snygga, tyckte de.
Jag tror det kommer att stå vindkraftverk på våra hembygdsgårdar om hundra år. Är inte de minst lika vackra som väderkvarnarna, som ställdes dit när de blivit gamla nog för att bli snygga?
Rädslan blir svårare att ställa ut. Varje försök att leva ett liv som skonar miljön är fortfarande ett ingrepp i miljön. Allt det handlar om är att välja rätt glädje och rätt rädsla.