… och så tvivlar jag, den stunden kommer alltid tillbaka. Utan tvivel är man inte klok sa Tage Danielsson.
Tvivlar på om jag ska fortsätta med bloggen, som jag tycker så få besöker men där statistiken hittar tusen och åter tusen. Tvivlar på om jag någonsin får mod att låta radera en hel webbplats som jag lagt ner så mycket arbete på. Tvivlar på ordets betydelse. Tvivlar på mitt ärliga uppsåt, är jag bara en simpel samlare av gillningar? En usel samlare av gillningar. Tvivlar på att …
Om jag åtminstone vore en tvärsäker och kategorisk typ, gärna småilsk för det mesta. Det skulle vara uppfriskande. Hata tv-figurer, avsky tre bokstäver i fel ordning. Men icke. Allt jag hatar är orättvisor, öråd och att kriminalreportrar kallar stölder för fräcka.
Asch. Jag struntar i grubblet och fortsätter. Det är klart jag kommer att skriva ända fram till pensioneringen och därefter med om jag kan. Det är ingen stor sak. Ingen liten heller. Jag kan inte låta bli.
Förlagen vill inte ha mig, gåvan är inte stor nog, det är som med löpningen. Sak samma, jag löper. Sakta men framåt, samlar mil efter mil i gps-klockan och ännu fler i själen. Lyckan är stor nog. Lusten.
Den har jag aldrig tvivlat på.
## Jag tycker inte längre att Vredens druvor är den bästa bok jag läst.
## Fortfarande bra tidsbild men personteckningen är platt.
## Håhåjaja, så lätt det är att se grandet i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget.
Livet r en bergbana, det går upp & ner!
I slutet av september kommer solen åter, just nu ä dä regn. Tur att det inte är ”Öken”! Vatten & sol i lagom mängd det gagnar det Som växer! Kanske dags inse att det går att gå genom livet inte ”Kuta!
Haha, du är närmare sanningen än du anar, Matz. Jag skrev ju en annan text i går också. Rubrik: ”Gå, spring inte”. Kommer inom kort på en blogg nära dig 🙂
Vi litar på Du! Du behövs i cyberrymden också!
Tvivla icke.
Besöker oftare än jag skriver.
Och jag gillar dina skriv och tänk.
Mycket.
Skulle skriva mer.
Men ofta
svischar man bara förbi.
Så dumt.
Så bråttom är det ju inte.
En ska inte gå med håven, förlåt, men DET var inte min mening. Jag försökte bara visa på det dåliga självförtroendet inför texter som jag tror många skrivare känner, då och då. Min uppfattning är att de stunderna är till nytta.
Inte måste ni kommentera men tack för att ni gjorde det.
Vad har man annars håven till? 😉
Fjärilar?
Du kan få del av min senköpta visdom – jag behöver inte bry mig om resultatet av det jag gör så länge jag gör det med ett passionerat hjärt och så gott jag kan. Någon ska komma sist också.
”Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd
– men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.”
Den skulle man ha skrivit …
”Jag behöver inte bry mig om resultatet av det jag gör så länge jag gör det med ett passionerat hjärta och så gott jag kan” – just så. Fint formulerat, tack! Vi får traska på ett tag till på vägen som är mödan värd. Den är ju det.