Om det skulle dö en kulturjournalist i veckan på jobbet

Jag läser välsignat många tidningar och tidskrifter. Vissa i jobbet, andra av privat nödvändighet och lust. Det är en gammal journalistvana. Helst ska de prassla men nätet har också många lyckligheter.

Vi-tidningen är alltid en glädje när den landar i postlådan.

Skillnad på folk
Dagens ETC
prenumererade jag på i början men slutade. Tiden räckte inte och jag blev snål. Ända tills en trevlig försäljare ringde och blev glad när jag skröt över tidningen. Så nu kommer den igen med posten. En bra källa till alternativ information.

I fredagens nummer läser jag om hur begreppet klass tar plats igen i de kulturella salongerna och vardagsrummen. Det var på tiden, Sverige och världen är ett klassamhälle och det har de varit sedan jordbrukarsamhället, tror jag. Än har vi stora klyftor, än görs det skillnad på folk och det är åt hel… sike.

Tänk om det hände tjänstemän
En av de intervjuade är Anneli Jordahl som själv skrivit om klassbegreppet. I Sverige dör det ungefär en arbetare i veckan på jobbet, konstaterar hon:

– Jämför det med om någon i ett tjänstemannayrke skulle omkomma på jobbet. Om en kulturjournalist i veckan omkom på redaktionen så skulle det vara en riksangelägenhet. Men när det är en byggnadsarbetare eller en lastbilschaufför anses det vara något som kan passera. Liv värderas olika och det känner människor som har arbetaryrken av.

Klicka på länken och döm själv. Jag vet vems sida jag står på.

Länk:
Dagens ETC: Klass tar plats i finsalongerna

## I dag är det den 24 oktober.
## Det som på statartiden kallades Stora flyttaredagen.
## Parallellen till vår tid är given. Det är också åt helsike.