Livet har sina utmaningar. Drygt fem år var jag mellanchef och trivdes med det. Arbetskamraterna var duktiga och trevliga. Alla jobbade hårt och självständigt.
En gång om året kom den svåra dagen. Lönesamtalet. Jag brukade klä upp mig i kavaj, av respekt för situationen och den jag skulle tala med. De visste att det var därför.
Det tog ett tag, men så småningom hade vi lyckats jämna ut och höja lönerna bland dem någorlunda, ibland med hjälp av extrapotter som jag tjatade mig till uppifrån.
Nog om det, så hoppas jag varje mellanchef gör, med motiverade och högt producerande medarbetare som är värda det.
”Du får många tusen mindre”
Så gör inte svenska skolpolitiker och kommuner just nu.
Jag undrar hur vissa chefer inom skolan klädde sig inför de lönesamtal de hållit den senaste tiden? Då när de skulle berätta för skolans lärare att:
– Du får nästan inget.
– Du får 2 500 kronor mer. Eller ja, plus de 5 000 mer du hade redan innan.
Hur kan offentliga arbetsgivare bete sig så fruktansvärt illa och klantigt att de i ett par raska drag skapar ett A- och ett B-lag i lärarrummet? Skapar den nya gruppen ”sämstalärare” eller ”andra klassens lärare”. När skolans syfte samtidigt är att lära eleverna att alla människor har samma människovärde.
Hur kan rödgröna politiker göra det?
Jag vill helst inte svära här i spalten men just nu är det så illa att jag inte äger svärord jävliga nog. Lyssna på Catta Jonssons ledsna sång i stället, till Mikael Wiehes melodi.
Isberg har vi på närmare håll än i Nordatlanten.
### Tack till Gun-Britt Karlsson som tipsade om låten.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra
Och vad gör Lärarförbundet??? Inte ett skit
Är det så illa?