Gravskrift över en tid

Jag jobbade på tidning på den tiden det fanns pressfotografer. De körde bil fort, hade massor av jobb att hinna till på en dag och tog bilder som blev bästa ingresserna.

Jag jobbade på tidning på den tiden det fanns fackliga reportrar. Då, när ledningarna tyckte det var viktigt att berätta hur folk mådde på sina arbetsplatser.

Jag jobbade på tidning på den tiden det fanns anledning att bevaka kommunfullmäktige även i småkommuner. Diskussionen levde och många beslut kunde fortfarande tas lokalt.

Jag jobbade på tidning på den tiden det fanns lokalredaktörer på orter som Munkfors, Filipstad och Grums. Materialet kallades för ”bonnet” men innerst inne begrep även mobbarna att varje redaktion behöver sina lokala ögon och öron.

Jag jobbade på tidning.

# Färgband, typometer, filmrulle, fax. Sättare, korrekturläsare, telefonmottagare. Yuppienalle, gratiswebb.
## Nio steg mot Google- & Facebookdöden.
### Nät och ut.

(c) Sven-Ove Svensson
Svenssons släng, https://sven-ove.nu

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

4 reaktioner till “Gravskrift över en tid”

  1. Det är något som hela tiden sipprar ut ur samhället, eller om man så vill, medborgarskapet. Än här, än där en rännil som om något höll på att smälta ner. Och det är inte våren som underminerar isskorpan, det är tvärtom: kylan som sipprar in, långsamt tar den över något och vi vet inte vad vi kan göra åt det – mot det. I stället för motkraft … domkraft?
    Som ett varsel låg i morgonens postlåda bara en tidning, DN. Den andra, den lokala som fortfarande heter Värmlands Folkblad, lyste med sin frånvaro.
    Men Sven-Ove, dystergökars plikt är att gala, så vi fortsätter. Liksom våren, men den får gärna ta den tid som krävs!

  2. Vi är dåliga dystergökar du och jag. Men gala, det kan vi.

    Känns som en hälsning att jag precis nu fick påminnelse om Värmlands Journalistförenings hundraårsfest.

    Mot våren alltså!

Kommentarer inaktiverade.