Vårt förråd mellan garaget och huset har förvandlats till skithus. Nå, det är kärt besvär, för han som använder det har 15 000 taggar. Eller 16 000, jag har sett olika uppgifter.
När han lufsar runt i vår trädgård och på trätrallen intill förrådet ser han alldeles för tjock och frodig ut, men väl vid förrådsdörren slinker han smidigt in mellan dörr och trall. 45 millimeter hög springa räcker mer än väl.
Vi matar honom inte, definitiv inte med mjölk, maten hittar han själv på trakten. Sniglar, maskar, insekter, reptiler, amfibier och mycket annat gôtt tycker han om, läser jag.
Amfibier? På så sätt.
Gälla skrik och oblodiga fajter
Vi tror det är en han. Han muttrar och snörvlar ungefär som undertecknad när han är på det humöret. Ibland kan de häva upp gälla skrik också, har jag förstått, men det har inte vår vän behövt ta till än så länge.
Inte jag heller sen Frankrike-matchen.
Hanarnas oblodiga kämpalekar under parningstiden skulle jag gärna vilja se. Hur slåss en arg testosteronigelkott – utan att spilla blod? Jag tror de har väldigt tydliga regler.
Hoppas vi kan lära honom tycka om spansk skogssnigel. Vi har några stycken över som han kan få.
– Kolla borte ve’ bäcken. Di ä gôrgoe.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra (c) Sven-Ove Svensson