Jag funderar på att göra en Tage Aurell. Börja skriva ordknappa berättelser? Knappast, men däremot försöka såga upp virket utanför vedboden enligt hans metod. En sågar tre drag, sedan pratar en länge med första bästa medmänniska som passerar.
Tre drag igen.
Ny pratstund på femton minuter.
M-u-n-t-l-i-g ordknapphet fanns inte hos Aurell, så varför skulle jag tiga?
– Har ni mycket mördarsniglar hos er, vårt rekord i sommar är 35 stycken, det är ju inte så farligt, hallon har vi men blåbären i skogen var rätt torra sist vi var ute och kantarellerna hade grisarna tagit, Sverige måste börja göra mål men hon Lindahl är jädrigt säker, undrar hur det ska gå för Mallbacken nu, nej jag vill verkligen inte offra friluftsparadiset Skutberget till nån Mammonpark, det är inget ont i folkomröstningar de där gångerna när partierna hamnat på kant med allmänna opinionen, vanliga allmänna val är känslosamma de med, har du ätit nån räkmacka i Värmskog i sommar, själv tog jag 150 gram, cyklar lite grand, försöker komma igång med löpningen också, ont om svalor i sommar, inte mycket mygg heller.
Tre drag igen.
Nytt prat.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra (c) Sven-Ove Svensson
Låter som en god livsfilosofi.
Funkar dock inte när jag står vid min sågbock vid stugan. Den ligger så ensligt att jag mest för ilskna monologer med knotten – och Marie när hon någon enstaka gång passerar med rullebören.
Men jag ska applicera den i arbetslivet. 3 tangenttryckningar sen 15 minuters pratstund. Kan lika gärna börja träna nu innan den Artificiella Intelligensen sopar rent på mitt skrivbord.
Själv har jag ätit räkmacka i Rättvik.
Tre klick och ett prat, det låter som en fin lokal tillämpning av den aurellska metoden.
Fast vad är det för fel på en enslig monolog ibland 😉