Bekännelse från en samtida fladdrare

Jag fladdrar för mycket. Då blir en aldrig expert på någonting.

Jag läser lite dikter, lite essäer, lite faktaböcker, lite romaner, lite kriminalberättelser och orienterar lite grand, joggar lite, plockar lite hallon, målar lite hus, tittar lite på fotboll, släktforskar en aning, filar lite på den eviga romanen, försöker vara lite lustig, skriver lite seriöst på bloggen, umgås med två yngre generationer lite grand, gubbvandrar lite om onsdagarna, samtalar lite i diskussionsgrupp om måndagarna, cyklar till biblioteket och lånar lite klassiker, gärna teaterpjäser, studerar lite lokal kulturhistoria, tittar lite på fåglar, sitter i skogen och fikar lite, ställer ut lite stolpjaktsstolpar som jag hittat på var de ska stå, räknar ut lite grand hur världsproblemen ska lösas, facebookar antirasistiskt lite, skriver lite insändare mot Skutbergets muminfiering, diskar lite, plockar lite, letar lite efter kantareller, dödstädar lite, skrattar lite med den kära vännen, kramas lite. Skrattar lite till.

Jädrar vad jag trivs.

### Fast som kontrollvakt på O-ringens femdagars i Arvika gick jag ner tre kilo på en vecka.
### Ett annat år sprang jag alla gator i kommunen.
### Ibland får lite-människan i mig lite ledigt.

Lite såhär är en annan.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson

4 reaktioner på ”Bekännelse från en samtida fladdrare”

  1. Detta eviga fladdrande. En berättelse om min tillvaro också. Ibland önskar jag att jag inte vore intresserad av allt. Önskar att hitta ett fokus men så far man iväg på något annat som är kul.

    Känner dock att det är lite tufft att kombinera fladdrandet med yrkeslivet. Man ska ju inte önska sig ålderdomen – men ibland önskar jag folkpensionen så att jag kan fladdra etter värre.

    Keep fluttering! Du bereder oss nöje med ditt fladder.

    1. Tack Lars, läste nyss din bloggtext om skärsliparen. Underbart som vanligt: https://larsgrahn.com/2017/08/01/krumcirklar-och-skarslipare/

      Apropå fladdrande. Titta gärna på filmen. Grejen du ser är köpt på Kanarieöarna. Ursprungligen var det en fågel som flög omkring när solcellen satte fart på mekanismen. Men den tog en katt (?). Två gånger. Sista gången var fågeln borta och vi satte dit en gul påskrisprydnad i stället.

      Tjohoo!

  2. Det var en rolig mojäng. Förstår att katterna blir på hugget.

    Jag är ledsen att jag chikanerade Värmland i det där inlägget – men jag hamnade på det där principprogrammet av en slump när jag googlade något. Jag tyckte att det var en halsbrytande och rätt avslöjande text.
    Sen har jag läst en hel del om Värmlands nazistiska historia på https://tobiashubinette.wordpress.com/
    Ibland blir han lite väl rotande i de gamla högerkrafterna – men man måste ju hålla sig informerad. De där rörelserna har ju en förmåga att stiga upp som Fågel Fenix i moderniserad skrud.

    1. Rasismen och nazismen i Värmland förtjänar att chikaneras.

      Tobias H gör ett bra jobb tycker jag. (Inom parentes sagt: jag är vidunderligt fascinerad ibland över hans enormt lååånga forskarmeningar. Det är inte viktigt men en kan ju inte låta bli att se’t).

Kommentarer inaktiverade.