Språkkrav för nya medborgare. Slopad värnskatt. Sämre anställningsskydd. Fri hyressättning i nybyggda lägenheter. Fritt fram för höga privata vinster i välfärden. Sänkta arbetsgivaravgifter. Breddat RUT-avdrag. Privata alternativ till arbetsförmedlingen. Asylsökande som ordnar eget boende i utsatta områden kan nekas dagersättning.
Där har du några punkter i överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. För säkerhets skull kastar de i ansiktet på Vänsterpartiet att partiet ”inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.”
Ett Vänsterparti man alltså är beroende av, för att regeringen Löfven över huvud taget ska kunna bli av.
Vänsterpartiet som dörrmatta?
En ledare i tidningen Flamman skriver om överenskommelsen: Dörrmattor finns på IKEA
”Arbetsförmedlingen ska läggas ner, LAS ska luckras upp ytterligare, kollektivavtalslösa företag ska stödjas, det blir fri hyressättning på all nyproduktion i hyresbeståndet, skatter ska sänkas. Man ska avskaffa arbetslöshetsunderstödet till långtidsarbetslösa och skicka dem till socialen istället, A-kassan ska sänkas, RUT-bidraget ska tredubblas och riskkapitalet får vad som än händer fortsätta profitera på skattepengar. Vad vi ser i 72-punktslistan är tillsammans med Reinfeldts yxande på arbetsrätten den största systemförändringen sedan 1991.”
Lutar sig mot uppgivenheten
Daniel Suhonen, socialdemokratisk chef för den fackliga tankesmedjan Katalys, skriver i en debattartikel i DN: Nu blir Sverige ett land utan politisk vänster
”Ett huvudproblem med att Socialdemokraterna nu går med på en högerorienterad regeringsplattform är att den lutar sig mot uppgivenheten. Partiets ledning tycks anse att socialdemokratin inte under överskådlig tid har någon möjlighet att vinna en majoritet för en egen politik. Det är denna felaktiga analys som leder till det allvarliga historiska missgrepp som överenskommelsen med den nyliberala högern innebär.”
”Med en betydligt mer offensiv fördelningspolitik kan socialdemokratin få ett avsevärt starkare stöd. Men det kräver att man bryter med nyliberalismen, inte underkastar sig den. Medan en förskräckande lång rad socialdemokratiska partier klappat ihop finns det två som går tydligt mot strömmen. Portugals socialistparti och Storbritanniens Labourparti har bägge, det första i regeringsställning och det senare i opposition, avvisat nyliberalismen och når resultat kring 40 procent.”
Usel fördelningspolitik
Pernilla Ericson, ledarskribent i Aftonbladet: Ett högt pris för Löfvens regering
”Desto svårare blir det för den nya regeringen Löfven, som måste leda landet, med alla eftergifter till ett mer otryggt Sverige. Förankringen inom S har förmodligen gett upphov till konvulsioner, fördelningspolitiken i detta är usel, särskilt i kombination med M-KD-budgeten. Uppluckrad arbetsrätt, språkkrav, slopad värnskatt, urholkad a-kassa, dyrare hyresrätter, mer åt de som har mest.
I nästa vecka får vi troligen en ny regering. Men till ett högt pris.”
Hoppas de att L säger nej?
Här kan du läsa hela överenskommelsen: https://www.mp.se/sites/default/files/plattform.pdf
När jag skriver detta pågår diskussionen om Löfven som statsminister vid liberalernas partiråd. Jag misstänker att en och annan i Vänsterpartiets ledning hoppas på ett nej.
Det skulle jag göra.
Om mig | Vi måste börja tala om klass
Inlägg nr 1 912. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)
En ambitiös och saklig genomgång, Sven-Ove S, men om V röstar nej till Stefan Löfven på onsdag (16 januari) får vi en fjärde och i så fall slutgiltig statsministeromröstning den 23 januari.
Är inte risken då uppenbar att C och L kommer att släppa fram Ulf Kristersson, eftersom Annie Lööf och i all synnerhet inte Jan Björklund önskar ett nyval/extraval.
Är ett nej på onsdag värt det priset? Nej, jag kan inte se att ett nej är värt det priset!
I går kväll kom jag också, efter mycket funderande, fram till att Vänsterpartiet inte bör hindra att Löfven blir statsminister. Trots överenskommelsens alla högerinslag.
Alternativen är värre.