När jag jobbade på sågen i Molkom några år på 1960- och 1970-talen lärde jag mig en sak av erfarnare arbetskamrater, en generation äldre än jag:
Det är först när vi tillåter individen att vara individ – inom kollektivet – som kollektivet blir starkt.
De sa det inte men de levde det, i all sin individualitet mitt i lagarbetet.
Så har jag tänkt sedan dess och alltid fått det styrkt, när vi jobbat rätt. Vare sig det gällt på jobbet, inom idrotten eller kulturen.
Jag ser ingen skillnad på samhället i stort. Det är inte kläderna som avgör, inte hur skära vi blir när solen skiner på oss eller vilken musik vi för tillfället tycker om.
Det är hur väl vi fattar att olikheten berikar.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 144. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).