I en tallbacke på nattskärrans hed

Vi blir fyra personer i bilen, på väg till tallheden som inlandsisen skapade. A som är 85 år är äldst, men han är den som hör fåglarna bäst ska det visa sig.

Klockan är tio på kvällen när vi kommer fram. Sista tvåhundra meterna går vi. Kryssar mellan sandvägens vattenpölar, slår oss ner i lingonriset under en tall. Där ligger jag i sluttningen och tittar upp mot molnen medan försommarnattens ljus blir bara aningen mörkare.

Först kommer morkullan. Varv efter varv patrullerar hon av luftrummet. Visslar, orpar och berättar att hon vill leva vidare. Det vill göken också, påpekar han. Flera stycken gökar gal. Borta från den närmaste tjärnen ropar en lom, A hör den först. Vi lyssnar till vemodet som hälsar oss i natten.

Fyra människor, tysta i vår sluttning. Bättrar på med myggstiftet en aning. Tar så småningom fram kaffet och smörgåsarna. Aldrig smakar kaffe bättre än halv elva på kvällen i en tallbacke på nattskärrans hed. Taltrastarna försöker stänga dagen, men det är inte lätt i det nordiska ljuset. Borta vid sjön någonstans skriar tranorna.

Fyra människor, tysta.
Tysta länge.

A hör det först. Ja, hör, där är det! Det magiska surret, som en värmländsk cikada men inte riktigt. Snart kommer nattskärran närmare. Nu – ser jag fågeln! Högt på en gren på en torraka sitter hanen. Spelar upp det läte han är helt ensam om, bland allt det som lever i min värld.

Det blir en magisk natt igen. I fjol var första gången, i natt en bra repris. I kikaren ser jag hur han lyfter från grenen, klatschar ihop med vingarna ovanför kroppen på det karaktäristiska nattskärreviset. Lycka! Inte undra på att folk trodde på oknytt förr, med röster som lommen och skärran i natten. Magiskt!

– Nu flög han bortåt hygget. Ska vi försöka ta oss närmare?

Ja, det gör vi.

 

Här är en film på youtube, från en annan nattskärreskådare. Jag tycker han har fångat både fågeln och känslan väl.

4 reaktioner till “I en tallbacke på nattskärrans hed”

  1. Låter sköööönt! Såg skärran på Hea första gången i mitten på 80-talet, undrar om det är samma, hur gammal kan den bli? Skärran är tornseglarens närmaste släkting” här på trakkta”, men det visste du ju förstås!

  2. Det är verkligen magiska kvällar. Vet faktiskt inte hur gammal den kan bli. Min guide Mikael säger att fågeln heter ”nattsvala” på tyska, om man översätter rakt av. Inte så dumt namn. Jaså är hon släkt med seglaren, ja det kan jag tro.

  3. Bra förmedlat…
    Detta tror jag lockar fler att skåda skärra!

    Alltid lika trevligt att träffas, inte minst i denna form.

    Nattskärran har (inte oväntat) en mängd lokala namn.
    Min favorit är nog spånkärring.
    Skall vi försöka oss på kornknarren vid Hertzöga inom 1 vecka?

    Riktigt mysiga hälsningar
    Mikael S

  4. Spånkärring var bra. Han låter som en spinnrock. Kornknarren får det bli. Säg bara till!

Kommentarer inaktiverade.