Köp litt’ rosor

Utflykt, stilla junikväll före midsommar. Det är jag och kartritaren, han som vet vad fåglar och fjärilar heter. Kvällen är full av dofter och ljud när vi parkerar bortom bilskroten och Värmlandstomten.

På jobbet är det hysteriskt, jag ska tillbaka hem och jobba efteråt, men det säger jag inte. Sommarskymningen ger stämning, vårt stilla lyssnande gör själen lugn. En tapet av fågelsång, bättre ro går inte att få i juni.

En buskskvätta på en elledning. En rävunge som kommer gående mot oss på den lilla gräs- och grusvägen intill järnvägen, nej, två stycken är det. Vi står stilla, sjunker försiktigt ner på knä i skydd av ett buskage och ser dem obekymrat vandra mot oss.

Enkelbeckasinen dyker och låter stjärtfjädrarna skapa det ljud han är ensam om. Fjärilskännaren visar på en nykläckt skogsnätfjäril. Den sitter kvar på sitt strå när han lyfter upp det och försiktigt visar mig vingmönstret, nära. Det är verkligen ett nät.

Några korpar bråkar högljutt inne i skogen. I skogskanten strövar en råbock. Själv tittar jag efter vildsvin, som någon såg här för en vecka sedan. Allt jag ser är en råget i andra änden av gärdet.

Nu – hör han rosenfinken. Långt bortanför järnvägen, där skogen mest är en blötmyr, hörs den. Fågeln som jag aldrig har sett.

Tjugo minuter senare har jag skådat den vackre. Vi har vadat, smugit, spejat med kikare och hörsel och vadat igen. Vackert hallonrött bröst och en sång som den gamle telegrafisten inom mig preliminärt översätter till ”köp litt’ ro-sor”. Vad han säger i december i Indien och Sydostasien vet jag inte. I England säger han ”pleased to meet you”.

Fullkomligt avstressade åker vi hemåt och jag kan öppna datorn. Just det, det var de där powerpointbilderna jag måste göra tills i morgon bitti. Länge länge ser jag någonting annat än jobb för min inre blick i juninatten. Jag ser en karmosinröd fågel med gäll röst, inte arbetets bilder.

Han tycker jag ska köpa lite rosor.

2 reaktioner till “Köp litt’ rosor”

  1. Vackert Sven-Ove. Och trösterikt. Detta att höra fåglar som man inte sett och tvärtom. Hela tiden allt man inte vet, i alla fall inte jag om fåglarna. Ungefär som med bilar: färgen kan jag notera och att de tar sig fram. De förra i luften, de andra på backen. Hur bär sig en fågel åt att få luften att bära? Var går gränsen mellan stillastående och rörelse? Så många frågor, så får svar.
    Jag vill också tapetsera med fågelsång, utan att veta vad mönstret heter!

    Fin sommar: B.

  2. Ibland är det skönt att inte behöva googla, utan att faktiskt ha sällskap ut i naturen med en som kan svaren inom sig. Jag måste inte veta alla namn, men att upptäcka en ny vacker bekantskap som rosenfinken var synnerligen trivsamt. Lycka till med tapetseringen och en lyckosam sommar även till dig! /S-O

Kommentarer inaktiverade.