Det finns en bok jag inte läser alltför ofta i, eftersom jag tror mer på andra ord och mest på att tänka själv. Men när jag läser boken, återkommer jag ständigt till Höga visan. Har det någonsin skrivits vackrare kärlekslyrik?
”Kom, min vän;
låt oss gå ut på landsbygden
och stanna i byarna över natten.
Bittida må vi gå till vingårdarna,
för att se
om vinträden hava slagit ut,
om knopparna hava öppnat sig,
om granatträden hava fått blommor.
Där vill jag giva
min kärlek åt dig.”
Höga visan, kapitel 7, vers 11-12, 1917 års bibelöversättning.