”Mindfulness eller medveten närvaro, är en metod som används för att hantera allt från stress till ångest. I samband med löpträning kan mindfulness vara ett sätt att träna på konsten att springa fokuserat och närvarande – utan att vara på väg någonstans”.
Nej, ångest känner jag ingen, men visst är jag stressad ibland. Det är det ena. Det andra är att jag är sunt misstänksam mot självfixartrender som heter någonting på amerikanska. Hellre rationell tanke än andetro och flum.
Där har du utgångspunkterna.
Dock är jag inte envisare än att jag provar ibland. Internet, Facebook och blogg är ju amerikanska begrepp som den här rationella typen tycker är både kul och nyttiga. Så varför inte detta?
Mindfulness för löpare
Citatet ovan är från svenska Runner’s Worlds februarinummer. Det handlar om mindfulness för löpare. Såhär kan jag träna hemma, innan jag gör det vid löpning, tycker skribenten Oskar Lundgren.
Andningsmeditation
”VAD ÄR DET? Andningen är ett utmärkt ’ankare’ för uppmärksamheten då den är starkt kopplad till våra känslor. När vi springer är andningen också direkt kopplad till graden av ansträngning. Detta innebär att vi kan lära oss mycket om oss själva genom att studera våra andetag.
SÅ GÖR DU! Sitt på kanten av en stol eller i en bekväm fåtölj, med ryggen någorlunda upprätt och med en hållning som inger en känsla av värdighet och avkoppling. Lägg märke till hur det känns att bara sitta där utan att göra någonting i några sekunder. Försök sedan få kontakt med känslan av hur dina andetag rör sig ut och in ur kroppen.
Välj ut en punkt där andetagen känns tydligt, till exempel vid näsborrarna, uppe i bröstkorgen eller nere i magtrakten. Bestäm dig för att rikta din uppmärksamhet mot just denna punkt och försök hålla kvar uppmärksamheten där. Efter en kort stund kommer du att upptäcka att något annat fångat din uppmärksamhet. När detta händer noterar du bara vad det är, sedan återför du uppmärksamheten, vänligt men bestämt, till det pågående andetaget.
Det här kräver övning och det hjälper inte att vara hård mot sig själv, att värdera eller döma – var bara öppen för det som sker. Genom att upprepa denna procedur gång på gång får ’uppmärksamhetsmuskeln’ sin träning.”
Gående och springande meditation
”VAD ÄR DET? På retreat brukar sittande meditation varvas med perioder av gående meditation. Just gående meditation är en utmärkt övergång mellan sittande övningar och mindful löpning.
SÅ GÖR DU! Samla dig en kort stund genom att öva lite andningsmeditation (se ovan), gärna medan du står helt stilla. Börja sedan att gå riktigt långsamt. Försök nu att förankra din uppmärksamhet i fotsulorna. Där finner du sinnesförnimmelser från kontakten med underlaget och känslan av att fötterna landar, balanserar, lyfts och landar osv. Instruktionerna är sedan desamma som för andningsmeditationen, förutom att den punkt som vi gång på gång återför vår bångstyriga uppmärksamhet till är fotsulorna. Efter en kort (eller lång) period av långsamt gående är det bara att varsamt öka farten och så gott du kan vila med uppmärksamheten nere i fotsulorna. Vill du ägna stora delar av löprundan till mindfulnessträning kan det vara till god hjälp att växla mellan stillastående, långsamt gående och sedan löpning i olika hastigheter.”
Tränar vid frukostbordet
Sunt skeptisk men öppen ger jag det ett ärligt försök vid frukostbordet. Det är inte så svårt. Andningspunkten hittar jag strax under hakan. Känns bekant.
En timme senare är det dags för söndagens milrunda längs stigar och gångbanor i ett snöigt Forshaga. ”And-ning, and-ning, and-ning” tänker jag, lugnt koncentrerad på en punkt mellan hjärta och haka. ”And-ning, and-ning, and-ning”.
Ganska länge håller jag tanken närvarande innan två skällande hundar och en domherre i ett träd stjäl uppmärksamheten. Nerför backen mot köpingen provar jag den springande meditationen. ”Foten, foten, foten” viskar den inre rösten medan löpglädjen börjar fylla bröstet. En varm, skön känsla. ”Foten, foten, foten”…
Utan att veta
Jo, de känns bekanta, både andningsövningen och den när man förankrar uppmärksamheten i fotsulorna. Jag har använt mig av båda rätt ofta sedan 1980, utan att ha en aning om att det var mindfulness jag sysslade med.
Löpningen i sig är avstressande, det vet alla som då och då sysslar med lugn, lång ensamlöpning. Själv har jag aldrig kommit stressad hem efter en sådan runda.
Kalla det gärna mindfulness, de där övningarna, det har jag inget emot. Visst förhöjer de närvaron och koncentrationen på själva löpupplevelsen. Jag kommer att fortsätta att träna min närvarokänsla.
Sedan är det en annan sak att jag gärna vill lyssna på fågelsången, se naturens skiftningar, känna dofterna och tänka mina fria, ostressade tankar också, under löppassen. Låta hjärnan syssla med annat än mitt eget ego. Tankens flykt är min metod mellan fot- & flåskoncentrationen.
Det ena utesluter inte det andra.