Kommer tillbaka. För första gången sedan mars 1959 kliver jag in i vår loge. Det som var vår loge den gången. Gården är känd i hävderna sedan 1287 och socknens äldsta, men det är inte det som gör den historisk. Inte i vår historia.
Jag och mina syskon är födda här. Alla mina tidiga barndomsminnen kommer härifrån. Här gav farmor mig och katterna spenvarm mjölk på mornarna. Där borta i hörnet satt kattugglan och klippte med ögonen, hon som hade flugit på en kraftledning och som vi tog hand om. Undrar om hon överlevde? Där var trafikolyckan med den chockade tjejen som var så ful i mun men kom och bad farmor om ursäkt dagen därpå. Där gick gässen som jag var rädd för. De nöp mig ju, säger jag. Där gick bilkön från travet ner till färjan. Där åkte jag flotte på en logdörr ända fram till skivedsvägen, under en av de sista stora översvämningarna.
Vår loge är stjärnkrog
Birger Jarls son Bengt, Magnus Ladulås bror, har ägt den. Varnhems kloster har ägt den. Kronan likaså. Men 1949-1959 arrenderade mina föräldrar och farföräldrar gården av kyrkan. Mjölkbilen kom och for, ibland tog vi bussen till stan. Vårvintern 1959 tog vi en lastbil till en helt annan och glesare del av Värmland och vår tid i den här socknen var slut.
Mars 1959. Det är ett tag sedan. Först kommer han in med aptitretare. Tunnbrödsbitar med sill. Sedan förrätten, Earl grey-kallrökt lax med syltad ingefära, fänkål, rädisor och vin och fänkålsmajonnäs. Huvudrätten är mjukbakad biff med rödvinsreduktion, cognacsgrädde, smörkokt kål, syrlig lingongelé och råstekt potatis. Han, det är Christoffer Schyman, köksmästare på restaurangen. Vår ladugård från början av förra seklet har blivit butik på landet, det var länge sedan. Nu är vår loge stjärnkrog med gott betyg i restaurangvärldens White Guide. Maten är fantastisk och här sitter jag och funderar på vad farmor skulle ha tänkt. Jag vet inte vad hon skulle ha tänkt.
Livets största lekrum
Sakta och andäktigt går vi uppför trappan för att se festsalen. Den är vacker som ett kyrkorum, fast för mig är den livets största lekrum. De där bjälkarna har jag hoppat från. Då var det hö här. Ingen människa kunde tro att vår loge skulle bli krog och hörännet platsen för bröllopsfester. Här, där vi byggde kojor i höet. Jag känner doften än när jag skriver detta.
Till efterrätt får vi rabarberkräm. Precis som på farmors tid.
