En dags semester

Jag kunde förstås göra som författaren som steg upp i talarstolen för många år sedan, när jag var på Författarförbundets årsstämma:

– Jag tänkte, att när jag nu har åkt så långt… sa han långsamt, och gjorde en andningspaus. Ända uppifrån nordligare Norrland hade han åkt, både länge och väl, för att ta sig till stämman.

– … så borde jag säga nåt. Så nu gör jag det. Nåt.

Sedan gick norrlänningen och satte sig, vi avslutade stämman och han for hem.