Torsdag, springer på lunchen när vintern tagit omtag. Skorna knarrar friskt mot underlaget, i skogen har fem centimeter nysnö målat allting vitt. Kvällen innan sprang jag samma stig med tolv förvånade dobbar under fötterna. Det var någonting som inte stämde. Inte var det pannlampans fel att fötterna for hit och dit. Vad gjorde jag för fel?
Svar: – Du har inte funderat på om det kan vara lärdom 119 som spökar, kamrat Svensson?
Löparlärdom nr 118: fjorton (14) gröna oliver strax innan långpasset är ingen optimal uppladdning. De brukar börja köra intervall efter 2,8 kilometer. Intervall i backe.
Löparlärdom nr 119: om folk tycker du är opraktisk blir det inte bättre, ifall du sätter dobbarna bak och fram på löparskorna och ger dig ut.
Löparlärdom nr 120: en sak som däremot är bra, är att vända reflexerna utåt på reflexvästen. Har jag hört.
Löparlärdom nr 121: själva springningen får du gärna utföra både bak- och framåt.
Löparlärdom nr 122: om du själv är vrång när du ger dig ut, är du det sällan när du kommer hem. Det är det som är skillnaden mellan en träningsvillig löpare och en introvert väst.
Har jag hört.
Jaså reflexerna inåt. Än är inte den siste idioten född.
Å det där med reflexen testade jag förra veckan.
Tyckte väl att jag inte var så bländande som jag brukar vara.
Inte så längesen jag satte broddsulegrejen åt fel håll med vassa sidan inåt skon heller.
Då blir det intressant att springa 😉
Men oliver.
Den lärdomen vet jag inte om jag har fått faktiskt.
Kan man låna andras lärdomar tro?
Dom där såg ju X-tra goda ut också 🙂
Du, det var på flit jag gjorde olivburksbilden extra disig, dom ska lära sig. Älskade små munsbitar, men löpningen ska dom hålla sig borta från.
Vänt broddarna inåt har jag inte gjort, så det ser jag som en innovation från din sida.
Låna på du. Fast det värsta är att all äkta kunskaps ursprung är direkt erfarenhet, läste jag någonstans. Det finns stigar man måste lufsa själv.
Underbart!
Tänker inte prova vare sig oliverna eller västen, men 122 känner jag allt för väl igen.
Trevlig helg och tack ännu en gång för att du gör löpningen ännu roligare!
Tack Lise-Lott! Bäst att erkänna att västepisoden hände för många år sedan, det var då jag insåg vad höjden av blyghet är. Trevlig helg du med, och undvik för allt i världen att ge långpassen en olivertwist 😉