Nyss var det vi som tiggde

Luossa

Säter är en söt trästad. Gästis i Grangärde har vår resas bästa service. Vid Luossastugan ser vi två blåvingar flyga iväg medan de parar sig.

Det är något bortom bergen.

När vi ska lösa inträde till stugan, där han bodde som skrev om tiggarn från Luossa, har vi inga kontanter. De fick tiggarn vid entrén till Konsum i Säter. Tiden står inte stilla. Hon rör sig i spiraler.

Det kunde ha varit vi. Nyss var det vi.

I Väse var det en herrkarl för länge sedan som ville att socknens tiggare skulle bära ett särskilt märke på kläderna, så folk skulle känna igen dem. Även det känns märkvärdigt bekant från en något senare tid.

Dumheten ligger inte på latsidan. Inte orättvisan heller.