Hindrade både svett och synd

Säga vad man vill om fotbollsturneringen de anordnade i södra Amerika, men den hindrade många tillfällen till synd. Och träning. Det gjorde åskkvällarna nyss också.

Jo, jag gjorde en milrunda för ett tag sedan på bättre tid än någonsin, detta millennium. Det är sant. Min kropp är förvånad än, för fort kändes det inte. Inte förrän jag började titta på gps-klockan och såg siffrorna dansa s-l-o-o-o-w-f-o-o-o-x. Till slut stannade de på fyra minuter bättre än någon gång efter diskbråcket. Millennierekord. Det hade lönat sig att träna minst tre gånger i veckan hela året.

Den inbjudande stigenFast – mitt i träningshetsen kom fotbollen. Evenemangstittare som jag är glodde jag. Två matcher per kväll, fler försovningar på några veckor än under ett normalt decennium. Inte hann jag träna tätt och effektivt då. Det blev tre korta lopp i veckan, inte mer. Semestern var bättre men nu ökar vi. Så nu du kropp, nu ska vi till igen, sensommar och allting som det är. Ska vi inte ta en runda i vilda skogen i kvällningen?

Jag tar med nätkassen.
Du tar med löplusten.

Enda gången vi får stanna är i händelse av kantarell.

2 reaktioner till “Hindrade både svett och synd”

  1. 1 mil!!!!! Oj oj oj. Jag är stolt över att ha kommit 1/4.
    O inte skulle jag stanna för att plocka guldet heller. Så avslappnad är jag inte i mitt löpande.
    Grattis

  2. Tack. Jag minns fortfarande lyckan, första gången jag orkade en mil. Numera är det där inte så viktigt, för det mesta springer jag kortare. Huvudsaken är att man mår gôtt av det.

Kommentarer inaktiverade.