Jobb

12 januari 2016: gick i pension. Fast vi är några stycken som gärna kallar det kompledigt 😉


ANSTÄLLNINGAR

Värmlandstrafik
Frilansande informatör 1998-1999. Tills vidare-anställd informatör 1 oktober 1999-11 januari 2016. Först på deltid, på slutet heltid. I fem och ett halvt år var jag informationschef, men slutade som chef i mars 2011, på egen begäran.

Att jobba för kollektiva, miljövänliga lösningar som tåget och bussen kändes bra. Själv försökte jag bidra till att förbättra företagets dialog med resenärer och medborgare. Det var vi fler som gjorde. I dag är det självklart att Värmlandstrafik svarar på insändare i tidningarna och företaget har ett välanvänt forum på sin webbplats (nedstängt 1 maj 2016 eftersom diskussionen flyttat till facebook), är aktivt på facebook och finns även på twitter och instagram. Vi var bland de första i landet med trafikupplysning dygnet runt via talsvar, företaget har en (tycker jag) alert webbplats, vi var första länstrafikbolag med gratis internet ombord på tåg och (ett antal) bussar och vi var bland de första med mobilbiljett i regiontrafik och med tidtabeller i mobilen. Bland mycket annat.

Själv fick jag svara på besk kritik ibland, i insändare och foruminlägg. Vissa tycker det var rätt åt mig, så elak som jag varit genom åren i mina krönikor.

Räddningsverket
Journalist på tidningen Sirenen 1991-1994, därefter informatör 1994-1999. Utbildade bland annat alla anställda i Karlstad i att surfa effektivt på nätet och byggde upp en samling räddningstjänstlänkar som blev bland de större i världen. Då, när länksamlingar behövdes.

SOS Alarm
SOS-operatör på SOS-centralen i Karlstad 1987-1991. En deltidstjänst som beredskapare, som ibland blev till heltid eller mer. Jag hade skrivkramp när jag började, men fick lusten tillbaka efter alla nya intryck och all ny samhällskunskap.

Värmlandsbygden
Journalist, anställd 1984-1991. Mot slutet tjänstledig för att frilansa och arbeta på SOS-centralen. Ett av de senare åren på redaktionen fick jag besök av den gamle ombudsmannen och skrivkarlen.  Han hade träffat våra tryckare och fått höra sanningar. – Tack, sa han, och höll mig länge i handen. Du räddade tidningen, har de berättat.

Nya Wermlands-Tidningen
Journalist vid centralredaktionen 1983-1984. Klacksparksreporter, ofta tillsammans med den begåvade fotografen Christer Höglund. Sprang genom Värmland, från Långflon i norr till Stora torget i Karlstad, och berättade om det.

Värmlands Folkblad
Journalist, anställd på halvtid som lokalredaktör i Sunne, 1978-1983.

Smålands Folkblad
Journalist, anställd som lokalredaktör, först i Vaggeryd och därefter Huskvarna, 1975-1978, efter att ha praktiserat på tidningen vårterminen 1975 under min journalisthögskoleutbildning. Läsåret 1977-1978 gick jag på Jära folkhögskola (som gick i konkurs), men arbetade som redigerare på centralredaktionen i Jönköping varannan helg.

Värmlands Folkblad
Journalist, vikarie på lokalredaktionen i Munkfors somrarna 1974 och 1975. En tid när man som världsreporter fortfarande kunde få lov att ringa in sena kvällsnyheter från en telefonkiosk i Myra, Norra Råda, och skicka filmrullar med röda GDG-bussar som man prejade.

Molkoms Bruk
Sågverksarbetare 1972-1974. Arbetade där även under sommarlov och andra lov, friluftsdagar och ledigheter mellan högstadiet och värnplikten, dvs åren 1967-1971.

FRILANSJOBB OCH LIKNANDE

Krönikor
Regelbundna krönikor genom åren i VF, NWT (kort period), Värmlandsbygden, Radio Värmland, Springtime/Runners World, TV4 Värmland och skyddsnatet.se 1981-2004. Enstaka krönikor i många andra medier, allt sedan skoltidningen på Sundstagymnasiet. Totalt omkring 1 000 stycken. Slutade med både krönikeskrivande och scenframträdandena (se nedan) vid julen 2004, för att få tid och ork att skriva romaner. (Forshagas mest refuserade).

Krönikorna i Radio Värmland hette Svenssons släng, förresten. Det är därför den här webbplatsen heter som den gör. En gång var det en mamma som pekade på mig i Karlstad och viskade till sin lille son: – Titta, där går Svenssons släng!

2012 började jag skriva krönikor igen. Margaretha Runvik Wickberg som startat www.tankesmedjanida.se bad mig. Fram till juni 2014 skrev jag var fjärde onsdag där.

Scenframträdanden
När olika arrangörer hade läst och hört mina krönikor började de ringa och be mig komma och uppträda. I början sa jag nej. Hur det gick till när jag började säga ja, kan du läsa här.

Som mest framträdde jag ett par gånger i veckan, oftast inom Värmland. Läste mina krönikor, kortprosastycken och Viktor Root-dikter – och lärde mig mer och mer att improvisera, tills det började likna stand up-comedy. Totalt har jag uppträtt drygt 650 gånger inför publik på det sättet. Då räknar jag in rollerna i Lustens Teateraktörers uppsättning av Aino Trosells pjäs Lusten finns, Gråten är borta och Klarhäljas uppsättning av Gunde Johanssons pjäs Älvdalssagan, även om de gästspelen förstås var gratis. Det var många andra av de 650 uppträdandena också.

Jag har tre regler: 1. Försök alltid ge publiken ditt bästa. 2. Var alltid spik nykter när du uppträder. 3. Tigg inte applåder.

De första två har jag aldrig brutit mot. Den tredje alldeles för ofta. Suck.

Läromedel
Fackliga läromedel åt Kommunal och LO, om allt från miljö till massmedierelationer, 1996-2001. Jubileumsskrift åt Pappers avdelning 96, Gruvön, 2006. Läromedel åt Räddningsverket, 1999.

Film
Manus och regi till inspirationsfilmen ”Ballad till en arbetsplats” åt Kommunalarbetareförbundet, 1994.

Frilansjournalistik
Många av mina fasta jobb har varit deltidstjänster. Då har jag samtidigt frilansat en del som journalist med allt från bokrecensioner till längre personliga reportage i allt från Arvika Nyheter till TV4 Värmland, 1976-1998.

Skapande svenska
Lett skrivarkurser vid högskolan i Kalmar (FOJO, Fortbildning för journalister) och Karlstads universitet samt för Personaltidningsföreningen, Folkuniversitetet och olika folkhögskolor, fackförbund och studieförbund mm 1981-2004.

Massmedierelationer
Lett kurser i massmedierelationer inom olika organisationer 1977-2006.

Bonddräng
Småbrukarson på 1950- och 60-talen. Då lär man sig tidigt hugga ved, köra traktor och hässja hö. Hösten 1967 och våren 1968 var jag skoltrött och arbetade som dräng hemma på gården. Röjde sly, rustade upp byggnader och större redskap inför auktionen den våren, när vi sålde och flyttade. Sedan följde jag med pappa till sågen.