Månen slätar ut
rynkorna i landskapet
Bara älven kvar
Motvinden leker
uppförsbacke på gatan
Tanken ber om löv
Solen städar upp
allting som natten glömde
Nu växer skägget
Gammal 90-talsfavorit för negervitsare och blondinskämtare
Högerns gamla etikett på vänstern, ”PK”, far fortfarande runt i sociala medier ibland. Så här skrev Dagens Nyheters dåvarande ledarskribent Niklas Ekdal om uttrycket när han utsåg ”politiskt korrekt” till 2006 års främsta skällsord. Han skrev om motsatsen också.
”Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. ’Politiskt inkorrekt’ har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel negervitsar och blondinskämt. Avsikten med PK-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare.”
Niklas Ekdal, Skällsordens tio-i-topp, Dagens Nyheter, 3 dec 2006.
Högern behöver det där slagordet för att försöka göra negervitsar, blondinskämt och andra cynismer rumsrena.
Det hjälper inte.
… eller svika sina värderingar
Inget blogginlägg i dag och ingen blogglänk på facebook, det är söndag. Läs Anders Lindbergs ledarkrönika från Aftonbladet i stället. Några borde läsa den varje dag. Det finns bara ett jordklot, det finns bara en medmänsklighet.
Länk: S borde ändra flyktingpolitik
Vill du ha en längre text skickar jag också med Martin Gelins och Martin Adolfssons reportage i Vi Läser, från den kanadensiska författaren Alice Munros hemtrakter. Nu får 
hon nobelpriset. Bra, även för novellen som form.
Länk: Alice Munro, var är du?
Soluppgången är från en lite större ort än Clinton, Ontario.
Knappt ett ord om stenstod
Det har blivit mycket lite skrivet om löpning på den här bloggen den senaste månaden, kanske längre. Knappt ett ord om 1. Stenstod 2. Går att rubba 3. Sälstadiet 4. Ålning medelst hasning 5. Stappla 6. Släpa 7. Hasa 8. Lufsa 9. Lunka 10. Stappeljogga 11. Jogga 12. Mala 13. Harva 14. Trippa 15. Löpa 16. Flyt 17. Älga 18. Skägga 19. Sprinta 20. Rusha 21. Tokrusa.
Detta beror inte på benen på bloggarn. Benen vill. Det beror inte på sinnet på skrivarn. Sinnet vill. Nej, alltihop beror på lungorna.
Rune Larsson, svensk ultralöpnings mentor, brukar säga att hans träningsplanering består i att han försöker lägga in en rejäl förkylning varje år. Jag kan numera säga att min kropp lägger in en rejäl mycoplasmainfektion varje höst. En fin en med hosta långt nerifrån bröstkorgen.
Det upplägget har kroppen planerat själv, jag var inte tillfrågad. I år var doxifermen inte lika snabb och infektionen segare. Vi får se hur det går, men i dag ska jag prova några försiktiga löpsteg genom skogen. Det där som sinnet vill.
Målet är att bli svettig.
Det sjunde världsproblemet
Jag är den där typen som tittar på klockan när folk kommer sent till möten och som sätter bockar i kanten när det är korrekturfel i trycksaker. I varje fall om trycksaken ligger mig nära. På skrivbordet ska papperen ligga efter räta linjer och helst ska de inte ligga där alls. De ska ha dansat vidare.
Sådär är jag stundom och allt är jag inte stolt över. Ordningsmän blir gärna odrägliga. Men varför i hela fridens dar jag inte kan få ordning på saker och ting i sänghalmen, det fattar jag bara inte. När jag nu är så noga annars.
Sängen full med läsning
Nej, jag menar inte detta att det ligger tidskrifter och böcker i sängen mellan den kära vännen och mig. De ligger i god ordning när de inte används, för då ser den ene av oss till att de hamnar prydligt rättvända intill sänggaveln, mellan våra kuddar. Vi gillar att läsa.
Det som förundrar mig är att jag inte lägger märke. Hur långt har jag hunnit i boken? Varför har jag fortfarande vid 62 års ålder inte lärt mig att använda ett av alla dessa bokmärken huset har? Jag drar hem dem hela tiden. Ena gången är bokmärket av tyg, nästa gång av trä, tråd eller plast, ena gången vackert, andra gången praktiskt. Fula? Jo, de finns de med. Alla lika oanvända.
Varenda kväll tar det mig sju minuter och 49 sekunder att hitta fram till det ställe i boken där jag är. Varför?
Dags för nästa konstbråk
Nu blir det kulturbråk i Sverige igen. Moderaterna har skapat ett ironiskt konstverk.
Ska ironin gå fram? Är nya ”loggan” värd pengarna? Hade 67 procent av Aftonbladets läsare rätt, när de kryssade i alternativet ” Värdelöst, de bryr sig inte om arbetarna”?
En avledningsmanöver
Någon på moderaternas partihögkvarter har tänkt att om det nu är som LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson säger. Att vi har 400 000 arbetslösa och värre ungdomsarbetslöshet än de flesta länder i Europa. Att vi ligger på tolfte plats på EU:s arbetslöshetslista. Att det är ett slag i ansiktet mot de arbetslösa när moderaterna kallar sig ”arbetarparti”.
Någon på moderaternas partihögkvarter har tänkt att om det nu är som Mona Sahlin sms:ar. Att partierna borde ägna sig åt politik i stället för marknadsföring.
Då är det hög tid med en avledningsmanöver.
Moderat ironi
– Vad vi behöver är en rejäl skendebatt i stället för den stora, viktiga frågan om jobben, för där åker vi moderater dit. Jag vet, vi skojar med loggan! Då glömmer alla journalister att prata med de arbetslösa ett tag.
– Ironi. Ska vi inte köra lite ironi?
Oktober är den tiden
Det är den tid på året då människan bygger världar och skapar framtid. Folk går till sina jobb och uträttar, projekt växer fram, byggnader byggs, hem blir inredda, produkter färdiga, vackra saker föds på ritningar, studiecirklar startar, sånger skrivs, bilder föds, stora tankar.
Oktober är den tiden. De svaga tror att det är höst men Karlfeldt visste bättre. Det är en vår. En färgglad tid då även naturen bygger nya anlag, förbereder det som ska explodera i färgen grönt i maj.
Här hemma brinner aroniabuskarna vi planterade nu orangeröda bredvid gräsmattan. Snart ska de täckas av snö för andra gången i sina liv.
Jag längtar.
Dit också.
Men först har jag en orangeröd färg att lagra i minnet.
Tysk ordlek
2006: Herr Reinfeldt
2014: Herr Rausfeldt
Gatubild
Humor. Ofta svår att definiera, ofta svår att förklara, men alltid lätt att se när skrattet slår snett.
”Löparlopp”? Öhhh?
Nyhetsmagasinet Fokus är ett av mina favoritblad, det har jag berättat förr. Men ibland slår det slint även för Fokus rubrikpåhittare. Den som skrev den här rubriken har inte tagit många löpsteg i livet:
”Löparlopp i terräng”.
Medge att den sätter igång associationer. Vad tänker du själv på? Fotbollsspelarfotbollsmatch? Politikerpolitisk panelpaneldebatt? Tidningstidning? Fokusfokusfokus?
Motvilligt viskar jag tyst för mig själv: man ska pröva gränser, man ska pröva gränser, man ska pröva gränser, det är som med äktenskap, dä kan löckes…
