Besökssiffrornas fånge

Den som bloggar får passa sig för att bli besökssiffrornas fånge. Det är annars inte så svårt att se vad som lockar flest. Svaret är: bra texter. Bra personliga inlägg.

Trösterikt samtidigt som det ställer krav.

Har du sedan inflytelserika vänner som nappar, stiger siffrorna. Främsta källan är fortfarande facebook men många kommer in från annat håll. Gillningarna är alltid långt färre än besöken, det kan man också filosofera över.

Farligast är att glömma eftertanke och resonemang. Rappa elakheter som skvätter besinningslöst åt alla håll vore inte svåra att plita ner, men den här skrivaren är nu inte riktigt så lagd.

Arg ibland, gärna, vreden behövs den med.
Men inte elak för den billiga poängens skull.

Det här inlägget länkar jag inte på facebook. Vill du så hittar du det ändå. Vad jag vill, i grunden, hittar du här.

 

Tigern och ilskan

September i skallen. Sitter vid Inre hamn i Karlstad och plitar i en anteckningsbok på lunchen, i väntan på ett möte i ett av hamnmagasinen. De som numera blivit lager för en annan sorts kreativitet än bananstockarnas och bomullstygrullarnas. Solen värmer, vattnet blänker.

Snart ska vreden tändas igen, den som får en förälder att bli en tiger, men på lunchen har själen fortfarande frid och pennan plitar.

Ilska går över den med, till och med på den här kattmänniskan. Nu är det tidig kväll, fortfarande september, och jag sitter med datorn i knät och breddar min musiksmak. Rockpile skrev någon på facebook nyss. Jösses, de är ju gôrbra. Är skivan färsk? Nja, livespelningen är från Montreux 1980.

Sweet Little Lisa och Trouble boys dånar ur datorn och själv funderar jag på ett korståg.

Klokhet, är det att inse vilka krig du kan ta och vilka du måste låta bli? Antagligen, fast den vetskapen är tung för en tiger att bära.

 

Lundsbergarna, kenyanen och verkligheten

Sagt om Lundsberg:

– Ett pojkstreck.
(Lundsbergs styrelsemedlem Ulf Rehnmark om brännmärkning av yngre kamrat med hjälp av strykjärn).

– Den största kränkningen som en myndighet har gjort fram tills i dag.
(Galenskaparen och Lundsbergsföräldern Jan Rippe om stängningen av skolan).

– En sund själ i en sund kropp.
(Skolans motto).

Orden får mig att tänka på när jag stod nyduschad och naken framför spegeln efter en träningsrunda och sa till den kära vännen att vi grossbolstorpare, vi är Värmlands
kenyaner vi. Jag såg ju det framför mig: en lagom brun karl, lång och smal men med starka ben och lungor som klarar vilken mil som helst på en bra bit under 30 minuter. När som helst, gärna i uppförsbacke.

Den kära vännen såg en annan syn:
– Min lelle mandelkubb… sa hon.

Inbilska män mår bäst av att skaffa sig kontakt med verkligheten. Omgivningens bild och självbilden bör helst sammanfalla om karln inte ska verka löjlig.

Jag är kort, blek, rund och långsam.

 

Tortyr är tortyr och inget pojkstreck. Stockholms blodbad var liiiiiiite värre än att stänga en skola där själen inte är sund.

Drönarmöte

Snart blir det drönarmöte i Stockholm. Obama ska träffa vår kung.
Välkommen hit, sa flecka, trilla ner i dyngstan.

Vällkomm to sviden, sa kungen, klev i kostymen.

 

Fotnot: det finns tre sorters drönare. Ett bi som bara har till uppgift att befrukta drottningen. En medlem i drönarklubben som tycker om kostymer. Ett obemannat stridsflygplan som dödar barn i Afghanistan.

Fullt med intryck redan på morgonen

Hela tiden strömmar intrycken över en. Undra på att folk är stressade ibland. En helt vanlig augustimorgon går solen upp och skickar strålar in genom persiennerna, luften blir varmare, när vi öppnar altandörren hörs nötväckorna träta, på andra sidan bäcken står tre ljusbruna rådjur och tittar på mig, snart börjar svalorna pila och skria, två skator kraxar och lågflyger över oklippt gräsmatta, en sädesärla vippar stjärt på gångvägen och funderar över packningslistan inför färden till Afrika, insekter surrar, nu flyger de nära också, en harkrank i nacken, en annan individ med långt stjärtspröt seglar in för att undersöka glasets beskaffenhet på södra köksrutan inifrån, han vill inte vara med på bild, i så fall suddig, vissa moln ser ut som ansikten, andra liknar kartor över länder, där borta är Storbritannien, aspen rasslar, asken tiger, björken fäller tre gula löv, gräshopporna spelar, sju pilfinkar har höstupptakt bakom ruttna stubben, en större hackspett landar och tittar lystet på paradisäppelträdet, morgondaggen är fortfarande blöt och solen syns i varenda droppe när jag går barfota fem steg i gräset, rosen mot altanstolpen har vissnat, en nötväcka står med huvudet ner och gömmer mat i vårtbjörken, frön ser det ut som, nu är hela Storbritannien i upplösning, svalorna komponerar musik genom att sätta sig som noter på tv-antennen, jag borde ha lärt mig noter bättre i fjärde klass, pilfinkarna avslutar första mötet i full enighet, ingen frågar varför asken tiger, solen blänker i skottkärran bredvid lekstugan, rådjuren går vidare västerut med eftertänksamma steg, nästan som på tv, och snart får jag lov att gå in och trycka igång kaf…

Hela tiden dessa intryck.