”Aldrig att jag flyttar till en stad”

Här är ett försök att berätta hur jag tänkte som barn. Det handlar om stadsborna som vi tyckte var så oföretagsamma att barnen fick lov att ha särskilda tillrättalagda ”lekparker” (skojigt ord) och ”fritidsledare” (skojigt ord). Till och med duvorna där fick lov att matas av särskilt utsedda äldre.

Texten jag länkar till är min senaste krönika på tankesmedjanida.se. Misstänker att det kommer en fortsättning, för jag hamnade ju i stora städer även jag. Med viss förvånad glädje.

”Aldrig att jag flyttar till en stad”.

 

 

 

 

 

 

Fast i tidskriftsträsket

Somliga har huvudet fullt av matrecept. Andra samlar på skivor i vinyl eller på cd. Själv tycks jag ha fastnat i papperstidnings- och tidskriftsträsket.

En dag bestämmer jag mig för att försöka notera alla bra tidningar och tidskrifter som regelbundet landar i min brevlåda. Det är några stycken.

De som jag dreglar när de kommer
Språktidningen. En favorit, skriver om språk på de mest oväntade sätt. Lärorik.
Fokus. Svenskt nyhetsmagasin som får mig att hänga med. De politiska
nyhetsreportagen där är mest välskrivna i Sverige. Viktig fredagsritual. (Nej, de gör inte ofta exakt min analys av samhället, men de slutsatserna kan jag dra själv).
Vi-tidningen. Kultur, reportage, krönikor. Nyss skrev mina favoriter Ingemar Unge och Lars Westman i varje nummer. Numera är de ganska pensionerade men en efterträdare håller på att kliva fram.
Sveriges Natur. Nyligen omgjord tidskrift för Naturskyddsföreningen. Allt från extrema närbilder på humlor till arg skogspolitikkritik.
Runners World. Inspirerande (svenskt) magasin för löpare. Tänkte för lite på oss glädjemotionärer under några år men börjar ta sig även på den fronten.

Kämparna
Bis. Stolt överlevare från 1969, organ för föreningen Bibliotek i Samhälle. Läs temanumret om censur. En fungerande demokrati mår bättre med bra folkbibliotek.
Heidruns Tidender. Tidskrift för föreningen Heidruns Vänner, berättar om olika program vid Heidruns Bok- och Bildcafé i Fensbol och om förlaget Heidruns utgivning.
Värmländsk Kultur. Temanummer om olika värmländska kulturer och kulturarbetare.

De som hjälper mig i jobbet
Journalisten. Där följer jag diskussionen om journalistik och media.
Författaren. Författarförbundets tidskrift.
Resumé. Skriver om marknadsföring och media.
Dagens Media. Dito.
Vision. Min fackföreningstidning som offentliganställd informatör.
Internetworld. Skriver om nätet, inte minst e-handeln.

De som ger mig länsnyheterna
NWT. Läser jag i tjänsten, bra lokala nyheter.
VF. Läser jag av hjärtat.

Annat…
… kommer det också ibland, men dem tar vi en annan gång.

Nej, jag betalar inte för alla. Och visst händer det att jag dreglar över någon text eller bild i varenda en av dem, någon gång. Det jag saknar mest hos många är överraskningen. Som läsare vill jag bli förvånad en gång per utgåva. Lätt att säga, svårt att göra. En del får jag via facket eller andra medlemsskap eller gratis för att jag skrivit mycket åt dem. Andra läser jag i tjänsten. Min tid får de, allihop. Då har jag inte nämnt de jag bara läser på nätet.

Skryt? Så är det inte menat. Det är inte konstigare att jag vill hänga med i mitt jobb och mina intressen, än att en fågelskådare försöker vara ute med sin kikare när fjällvråken vänder norrut eller att en Stefan Sundström-vän fort vill höra nya skivan Under radarn.

Vi råkar vara intresserade.

Då och då brukar vi byta ut en del tidskrifter, eftersom jag och den kära vännen inte hinner läsa allt vi skulle vilja. Ordfront Magasin och Vi Läser är tidskrifter vi byter till, vissa år. Bra båda två.

Korta shorts och låga löner

Medan statsminister far till Lund för att titta på flickor i korta shorts har regeringens politik ökad löneskillnaderna, skriver Kvinnolobbyn. Den genomsnittliga inkomsten av lön och företagarinkomst var 235 500 kronor för kvinnor år 2010 och 322 000 kronor för män.

Läs gärna siffrorna en gång till. Halva svenska folket, 86 500 mindre i inkomst. 7 208 kronor i månaden.

Mindre.

Får man tycka att statsministern är mänsklig när han kollar på damer? Får man dessutom tycka att den politik han – och hans vänner de små näringsliven – för är desto mer omänsklig och korkad? När de är så gylffixerade så fort det kommer till jobben, lönerna och makten.

 

Jag struntar i vad man får tycka. Jag tycker bådadera. Knäpp gylfen och tänk med skallen, makthavare. Gärna korta shorts, men först en jämlik lön.

 

Schas fôggler

Oden hade sina korpar Hugin och Munin. Varje dag skickade han ut dem för att söka efter information. De flög över Asgård och Midgård och såg allt. Hugin, tanken, och Munin, minnettillsammans såg de till att Oden blev allvetande. Allting visste han. De flög ju alltid tillbaka till hans axlar och berättade.

En dag när jag springer över ängen strax bortom vår gata, på väg mot skogen, hör jag två korpar. De flyger på låg höjd mot friluftsgården, kraxar någonting.

Jag döper dem till Google och Externa hårddisken. Flyg mina korpar, flyg, men kom fort tillbaka när ni är klara. Såja, schas. Stick och hämta nåt nu. Hämta universums hemlighet.

 


Trillat dit igen.
En dag föll jag till föga och började facebooka. Sedan kom bloggen. Nyss började jag med Instagram, för vem har sagt att inte gamla gubbar får leka med bild och bokstävel? Har hittat en form som passar mig. Vem jag hyllar är inte svårt att gissa. Klicka på Instagram-loggan i högerspalten (det krävs nog att du själv finns på Instagram om du ska se mina bilder och utfunderade bildtexter).


Stolt småbonde

Gödslade gräsmattan. Stolt spred jag de nyttiga kornen för hand som den skickligaste småbonde. Svisch, svisch, svisch. Högmodig var jag. Släng er i väggen, spridardragare.

Svisch, svisch, svi… Nu växer hon så jag borde klippa henne två gånger om dagen.
Svi’r.

Kan man be att få givan tillbaka?

Den enes frihet…

Frihet är ett vackert ord. Men det behöver vänner, annars blir det fel. Absolut frihet för den ene blir ofrihet för den andre.

Då blir det som någon skrev på Twitter för ett tag sedan:

Vi får en allt mer ojämlik skola. Hela detta marknadsexperiment bygger på att några ska välja fel.

Då kom nyheten
Medan jag skrev texten kom nyheten som bara bekräftar ett annat av experimentets problem:

Danska ägarna säljer John Bauergymnasiet
JB-koncernen avvecklar friskolor
JB-gymnasiet lägger ner
Bekräftat: JB-koncernen lägger ner i hela landet
Det här ändrar skoldebatten

Alldeles för många har valt alldeles väldigt fel.

Fel, fel och åter fel om vårt språk

En aning pinsamt är det ju. Detta att jag själv spridit myter om språket genom åren. Det finns så många folkliga förklaringar som inte stämmer.

Min gamla hemort Molkom har inte fått namn av att man mjölkade om korna där, men det har jag vetat länge. Tjottahejti kommer inte av ett skogsfinskt huhtaheitää som betyder svedja. Lagom kommer inte av att mjödet fick lov att räcka laget runt kring bordet.

Myter. De sista två har jag trott på. Svedjan var det till och med en norsk landsantikvarie som lanserade, men numera vet jag bättre. Suck. Lagom har Mikael Parkvall lärt mig sanningen om.

Inget litet magert språk
Jag läser hans bok Lagom finns bara i Sverige som kom 2009. Den borde fler läsa.
Ordet lagom finns inte alls bara i Sverige, exempelvis har estniska och finska egna ord som betyder samma sak, liksom svenskt teckenspråk. Det betyder inte alls laget runt, det är en gammal böjning som betyder enligt lagen.

Käring kommer inte av att man håller damen i fråga kär.
Inget språk dör av att invaderas av låneord.
Det och det språket är inte världens äldsta.
Eskimåerna har inte 50 ord för snö.
Svenskan är inget litet språk med magert ordförråd.
Våra låneord kommer inte främst från engelskan, de kommer från lågtyskan.
Shakespeare använde inte mångdubbelt fler ord än exempelvis Strindberg, det är precis tvärt om. Strindberg är fyra gånger ordrikare.

Rätt och…
Till sist ett påstående som förhoppningsvis inte är en myt:
Det är sannolikt fler lågtyska ord än ursvenska i det här blogginlägget. Rätt och lagom, tycker jag, i så fall.