Informationskurs på Migrationsverket

MigrationsverketUtbildaren:
— Först så säger ni att dom ska till Karlstad. Då googlar dom. Ja, det verkar ju vara en stad, okay. Sen kör ni dom till vilda skogen.

Kursdeltagaren:
– Vilda skogen?

Utbildaren:
– Absolut. Dom måste få lära sig den lokala kulturen. Det är mycket ljug i den svenska kulturen. Folk får ta seden dit dom kommer. Här ljuger vi. Säger stad, menar skogsdunge.

Dessutom är ju detta Värmland. Den svenska humorns vagga. Säg det. Ja’ bare skôja, säg det. Det tycker dom är roligt. Migrationsverket bara skojade.

Å vad dom ska lära sig älska skog. Särskilt barrskog.

Ät en persika

Runt

Tidigt 1970-tal, slidegitarristen Duane Allman får frågan:
– Hur hjälper du revolutionen?

Grundaren av The Allman Brothers Band, långt senare räknad som den näst bäste gitarristen genom tiderna av tidskriften Rolling Stone, svarar:
– Det finns ingen revolution, bara evolution, men varje gång jag är i Georgia äter jag en persika för fred.

Vad annat kan han svara.
Sedan kör han ihjäl sig. Då döper de nya skivan efter persikan.

Hans komik den klassiska pantomimen

”Hans komik var i många stycken den klassiska pantomimen, och hans spel var fullt av det absurda, det sorgsna och det återhållna”

När sådana som jag gillar sådana som Jarl Borssén, så finns det ibland alldeles särskilda skäl till det. Det är ju fanken att jag ska behöva inse det först när jag läser minnesorden över honom. Stor humor kommer ibland ur svärta och nu ser jag var den svärtan – och rättvisekänslan – kommer ifrån.

Citatet är från Stefan Westrins minnesord över Jarl Borssén i nyhetsmagasinet Fokus, nr 6, 2013. Läs.