Hade egentligen inte tänkt skriva något mer om den här historien. Men när jag ser rubrikerna ”Här gömmer sig Zettergren” blir det lite svårt.
– Du syns.
– Du syns, människa.
Är det våra pengar du äter?
Länkar:
Om du vill se dina grejer
När det blev inspektion på Inga Årnings sjukgymnastikfirma
Moderat understödstagaranda
Jag har kommit på att allt hänger ihop. Varför har ingen tänkt på det förut?
Men om du vill ha lite skoj i din ensamhet kan du säga ”hö hö hö” till dig själv. Då blir det roligt.
De rika och starka bildar nätverk, sedan tränar de på att förtrycka de små och svaga. Det är därför det kallas elitskolor.
De lär inte för skolan, de lär för livet.
Det är så likt. Det är så likt.
En klass går det jättebra för.
För Aftonbladets skull hoppas jag de är rätt citerade.
För deras skull hoppas jag att de inte är det.
Synd på en bra låt. Jag blev så ledsen.
Länk: ”För oss handlar det om att göra en bra affär i varje läge.”
Di värste barkbôrrera, di setter att i Kallsta di, skrev Stig Berg ett år när ips typographus var ett stort problem i norra Värmland. Det var sant då och det är sant nu. De värsta hittar alltid till maten.
Vad många i provinsens ytterkanter inte tänker på, är att även Karlstad har sin glesbygd. En dag klickar jag fram eniros karta. Strax nordost om residensstaden dyker det upp ett tomt område. Samma sak när jag klickar fram SVT:s nya karta över anläggningar i landet som förstört miljön genom åren. Stort tomt område nordost om Karlstad.
Där, i östra Nyed ovanför norra Väse, är jag uppväxt. Bussen vi hade var mjölkbilen, bredare var inte grusvägarna och byarna. Pappersbruk, sågverk och gruvor som skulle bli miljöfaror hade vi inte på vykort ens. Inte i vår bygd.
Stort glest hål långt nere i syd på Värmlandskartan, fast nordvärmlänningarna inte vill tro det. I dag har mina forna grannar 17 kilometer till affären men varg och korp fick de tidigt.
Fyra mil från di värste barkbôrrera.
Miljöfaror – från SVT:s sajt Miljöpejl.
”Mindfulness eller medveten närvaro, är en metod som används för att hantera allt från stress till ångest. I samband med löpträning kan mindfulness vara ett sätt att träna på konsten att springa fokuserat och närvarande – utan att vara på väg någonstans”.
Nej, ångest känner jag ingen, men visst är jag stressad ibland. Det är det ena. Det andra är att jag är sunt misstänksam mot självfixartrender som heter någonting på amerikanska. Hellre rationell tanke än andetro och flum.
Där har du utgångspunkterna.
Dock är jag inte envisare än att jag provar ibland. Internet, Facebook och blogg är ju amerikanska begrepp som den här rationella typen tycker är både kul och nyttiga. Så varför inte detta?
Mindfulness för löpare
Citatet ovan är från svenska Runner’s Worlds februarinummer. Det handlar om mindfulness för löpare. Såhär kan jag träna hemma, innan jag gör det vid löpning, tycker skribenten Oskar Lundgren.
Andningsmeditation
”VAD ÄR DET? Andningen är ett utmärkt ’ankare’ för uppmärksamheten då den är starkt kopplad till våra känslor. När vi springer är andningen också direkt kopplad till graden av ansträngning. Detta innebär att vi kan lära oss mycket om oss själva genom att studera våra andetag.
SÅ GÖR DU! Sitt på kanten av en stol eller i en bekväm fåtölj, med ryggen någorlunda upprätt och med en hållning som inger en känsla av värdighet och avkoppling. Lägg märke till hur det känns att bara sitta där utan att göra någonting i några sekunder. Försök sedan få kontakt med känslan av hur dina andetag rör sig ut och in ur kroppen.
Välj ut en punkt där andetagen känns tydligt, till exempel vid näsborrarna, uppe i bröstkorgen eller nere i magtrakten. Bestäm dig för att rikta din uppmärksamhet mot just denna punkt och försök hålla kvar uppmärksamheten där. Efter en kort stund kommer du att upptäcka att något annat fångat din uppmärksamhet. När detta händer noterar du bara vad det är, sedan återför du uppmärksamheten, vänligt men bestämt, till det pågående andetaget.
Det här kräver övning och det hjälper inte att vara hård mot sig själv, att värdera eller döma – var bara öppen för det som sker. Genom att upprepa denna procedur gång på gång får ’uppmärksamhetsmuskeln’ sin träning.”
Gående och springande meditation
”VAD ÄR DET? På retreat brukar sittande meditation varvas med perioder av gående meditation. Just gående meditation är en utmärkt övergång mellan sittande övningar och mindful löpning.
SÅ GÖR DU! Samla dig en kort stund genom att öva lite andningsmeditation (se ovan), gärna medan du står helt stilla. Börja sedan att gå riktigt långsamt. Försök nu att förankra din uppmärksamhet i fotsulorna. Där finner du sinnesförnimmelser från kontakten med underlaget och känslan av att fötterna landar, balanserar, lyfts och landar osv. Instruktionerna är sedan desamma som för andningsmeditationen, förutom att den punkt som vi gång på gång återför vår bångstyriga uppmärksamhet till är fotsulorna. Efter en kort (eller lång) period av långsamt gående är det bara att varsamt öka farten och så gott du kan vila med uppmärksamheten nere i fotsulorna. Vill du ägna stora delar av löprundan till mindfulnessträning kan det vara till god hjälp att växla mellan stillastående, långsamt gående och sedan löpning i olika hastigheter.”
Tränar vid frukostbordet
Sunt skeptisk men öppen ger jag det ett ärligt försök vid frukostbordet. Det är inte så svårt. Andningspunkten hittar jag strax under hakan. Känns bekant.
En timme senare är det dags för söndagens milrunda längs stigar och gångbanor i ett snöigt Forshaga. ”And-ning, and-ning, and-ning” tänker jag, lugnt koncentrerad på en punkt mellan hjärta och haka. ”And-ning, and-ning, and-ning”.
Ganska länge håller jag tanken närvarande innan två skällande hundar och en domherre i ett träd stjäl uppmärksamheten. Nerför backen mot köpingen provar jag den springande meditationen. ”Foten, foten, foten” viskar den inre rösten medan löpglädjen börjar fylla bröstet. En varm, skön känsla. ”Foten, foten, foten”…
Utan att veta
Jo, de känns bekanta, både andningsövningen och den när man förankrar uppmärksamheten i fotsulorna. Jag har använt mig av båda rätt ofta sedan 1980, utan att ha en aning om att det var mindfulness jag sysslade med.
Löpningen i sig är avstressande, det vet alla som då och då sysslar med lugn, lång ensamlöpning. Själv har jag aldrig kommit stressad hem efter en sådan runda.
Kalla det gärna mindfulness, de där övningarna, det har jag inget emot. Visst förhöjer de närvaron och koncentrationen på själva löpupplevelsen. Jag kommer att fortsätta att träna min närvarokänsla.
Sedan är det en annan sak att jag gärna vill lyssna på fågelsången, se naturens skiftningar, känna dofterna och tänka mina fria, ostressade tankar också, under löppassen. Låta hjärnan syssla med annat än mitt eget ego. Tankens flykt är min metod mellan fot- & flåskoncentrationen.
Det ena utesluter inte det andra.
Lördag eftermiddag, köpt löparskor och mår bra. Läser egen text inför publik på Värmlands museum. Älskar det. Såhär känns det de första fem sekunderna, innan jag vet var jag är. Endorfin!
Strax efter att klockradion har ringt slår det mig. Det är för många talgoxar i Radio Värmlands alla paneler och tyckarprogram. ”Nöjespanelen”? Ha. Vad lokalradion behöver är en rejäl Missnöjespanel, om det ska bli nåt sagt.
En fullödig Missnöjespanel bör bestå av tre personer, samma varje gång så de lär sig tajma varandra i muttret, skället och klagandet:
1. Ett styck grinig 16-årig tjej, handplockad från lämplig Facebooksida där hon tränat sig på att svära i skrift.
2. En kvinna som inte gillar nya schemat på jobbet. Inte det förra heller.
3. En riktig gringubbe. Observera att gubbar finns i många åldrar nuförtiden, vissa utvecklar de rätta anlagen redan i 21 och ett halvt års-åldern.
Där har ni receptet. Dra åt skogen.
… och här kan du höra vad P4 Radio Värmlands nöjespanel tycker om Mando Diao som sålt sin Frödinginspelning Strövtåg i hembygden till Volvo-reklamen. Den delen av diskussionen börjar med att mitt blogginlägg från den 29 januari (Rövartåg i hembygden) citeras.
Panelen ler men håller inte med ett skvatt.
Länk till deras inslag.
Vi har fått varg intill knuten i Forshaga. Nu ställs vår inställning till ulven på sin spets. Det gick an för undertecknad att skriva ironiska krönikor när djuren fanns 20 mil bort, men hur ska jag tycka nu när de flyttat in hos oss?
Nå, det blir nog bra med inställningen. Jag har sedan länge insett att det var dumt att driva med de som var rädda om sina tamdjur.
Vargmöte i skolan
Den 12 februari är det vargmöte i Forshaga. Jag får gå dit. Här är länk till kommunens information, fast den ser du här nedanför också: Forshaga kommun om vargmötet på Lärcenter.
Från kommunens webbplats:
