– 24 december: firade julafton.
– Tjugondag Knut: slängde ut granen.
– Fettisdagen den 12 februari: äter första semlan.
Jag ställer kaffekopparna med handtagen åt samma håll i skåpet också. Det finns saker du inte ändrar på.
*
Vända på samhället? När du vill. Det bästa är om det är medborgarna som är djupa, klyftiga och växer. Inte klyftorna.
Vissa rutiner kan jag tänka mig att ändra på.
Värm ditt hus med vel och ed.
(När du inte kan bestämma dig för om du ska köpa kamin eller värmepump).
Ved värmer nio gånger. När den fälls, när den fraktas hem, när den sågas upp, när den klyvs, när den läggs på tork, när den bärs in, när den eldas och när du bär ut askan. Sedan håller den sotaren varm.
Direktvärmande elvärme värmer två gånger. När elräkningen kommer och elementet går.
… och här är min senaste krönika på Tankesmedjanida.se:
Faller handlöst på trottoaren och springer till skogs
När jag var ung och jobbade på sågen var skrivklådan upptäckt för länge sedan. Målet var att bli facklig reporter. Det var bland annat därför jag gick bland de älskade sågverksgubbarna, käftade, skrattade och lärde mig kroppsarbetets villkor. Några år efter journalisthögskolan gick jag en ettårig facklig-politisk kurs på folkhögskola, bara för att lära mig de nya lagarna mbl, las och vad de hette.
Efteråt ville ingen redaktion anställa mig på den posten i alla fall. I dag finns det knappast några fackliga reportrar. Nå, jag skrev mer fackligt än de flesta ändå, men det ska jag berätta en annan gång.
Fler arbetslösa än forshagabor
Allt detta, bara för att föreslå att du läser en artikel. Den står på Värmlands Folkblads debattsida den 15 januari och är skriven av sex förtroendevalda från facket. ”Tror regeringen att det blir fler jobb om den arbetslöse är fattigare?” frågar de.
I dag finns det fler värmlänningar i arbetslöshet eller aktivitetsstöd än det bor folk i min kommun.
”Låt oss komma ihåg vad regeringen Reinfeldt gjorde när de kom till makten: Först höjde de avgiften till a-kassan, sedan försämrades reglerna och slutligen sänktes ersättningen för de arbetslösa. I dag får endast var tionde arbetslös 80 procent av lönen i a-kassa.”
Länk till artikeln på VF.se:
Regeringen vill ha ett tydligare klassamhälle
Två länkar om näthat, apropå tidigare dagars inlägg:
DN.se: Ögonkontakt minskar näthat
DN.se: Krav på hårdare lagar mot näthat
Jag behöver tänka efter. Det tar tid ibland, särskilt när jag har ett trevligt arbete som tar tid om dagarna. Nu har jag tänkt. Här är några fortsatta kommentarer efter gårdagens inlägg om hatet på nätet. Somliga höll med om min gårdagstext men mothuggen var också kloka, tycker jag.
Mothugg ett: Det rör sig om ett större utanförskap.
Sant. Näthatarna är inte misslyckade entreprenörer allihop, det använde jag bara som en bild, precis som uttrycket ”ö-rådens förlorare”. Jag tror att det handlar om ett utanförskap som politiker och andra misslyckats med att lösa. En stor del av förklaringen finns i segregation och arbetslöshet, särskilt massarbetslösheten bland ungdomar.
Samtidigt tror jag ändå att den ideologiska offensiv som startade med kampanjen ”Satsa på dig själv” någon gång på 1980-talet har haft betydelse. Vi märker det när folk ska rösta, när egoismen breder ut sig lite varstans på solidaritetens bekostnad och i det här fallet när Egoistens stygge kusin Näthataren tittar fram i kommentarsfälten.
Mothugg två: Det är många som inte känner sig hemma i den så kallade PK-elitens välformulerade åsikter.
Sant det med. Fast även här tror jag att mycket beror på politik och ekonomi. Det är inte i första hand själva debatten som gör att folk tycker sig utanför i samhället. Snarare tror jag det beror på att de inte känner sig behövda på arbetsmarknaden och säkert också på att klyftorna ökat som de gjort de senaste trettio åren.
Uttrycket ”PK” betyder ”politiskt korrekt”. Det är gammalt men föddes på nytt som ett högerskällsord mot vänstern. Personligen har jag aldrig stött på en enda människa som inte säger det han menar, när han ska säga det han menar. Alltså: det finns ingen seriös debattör på någondera kanten som inte försöker vara korrekt mot den politik han tror på, när han ska föra en seriös diskussion.
Därför är jag gärna politiskt korrekt. Politiskt inkorrekt verkar oärligt mot sig själv att försöka vara. För mig innebär PK också att respektera det som andra människor tror på, det vill säga motsatsen till nättrollens sätt att agera.
Mothugg tre: Jag ser en fara i ett elitistiskt samhälle.
Absolut. Vi är redan där. Det är bara att räkna på hur många industriarbetarlöner en toppdirektör i Sverige tjänar per år.
LO har undersökt saken. År 1950 tjänade den ekonomiska eliten lika mycket som 26 industriarbetare. År 1980 var inkomsterna i ekonomieliten som lägst, 9 industriarbetarlöner i årslön. Under denna period i början på 1980-talet var inkomstspridningen lägst i Sverige. År 2010 fick de 50 undersökta direktörerna en årsinkomst på 46 industriarbetarlöner i snitt. Det motsvarar vad en industriarbetare får ihop i ett helt liv.
Länk till LO-undersökningen: Makteliten – kommer igen. En studie av inkomstutvecklingen för makteliten perioden 1950 till 2010.
Mothugg fyra: Det handlar väl inte om ifall folk stavar dåligt eller inte, det är väl den råa tonen vi ska protestera mot?
Ja kära nån. Där vill jag sannerligen göra självkritik. ”Helst ska du stava dåligt” skrev jag i inlägget i går. Där trillade jag dit själv. Naturligtvis är inte det viktiga hur du stavar, det är ju inte det jag vill åt – utan hatet och oförskämdheten i kommentarsfälten och på hatarsajterna. Hemingway var dyslektiker men inte var han något fegt och anonymt nättroll.
Stava hur du vill, men skriv med respekt.
*
Förfärliga angrepp på skrivande kvinnor
Ynkligast är nättrollen mot en del kvinnor som skriver bra. Vissa av de angreppen är så skamliga att varenda skrivande, läsande och tänkande svensk borde resa sig och protestera.
Vet du inte vad jag menar, så läs artiklarna jag länkar till här nedan. Jag begär inte att du alltid ska hålla med Katarina Mazetti och Åsa Linderborg om deras åsikter, även om jag själv rätt ofta gör det. Men jag tycker förbanke mig att var och en som kallar sig demokrat ska ta avstånd från näthatarnas kampanjer, när de får en medmänniska att flytta hemifrån med sitt barn och en medmänniska på 68 att ligga sömnlös efter att de dunkat mitt i natten på hennes hus.
Det sista bevisar visserligen att kulturen är en mäktig kraft, som förmår hota de grumligaste politiska rörelser. Men det bevisar också något mer.
Tack för både medhåll och mothugg i går, vänner. Det är så ett nätsamtal ska se ut bland civiliserat folk.
Länk till Åsa Linderborgs artikel: Förföljd av hatet
Länk till Katarina Mazettis artikel: Nu har jag väl lyckats reta båda sidor, men ring mig inte – jag har skaffat visselpipa igen!
Näthatet. Få saker förundrar mig så som det i dessa tider. Vad är det som har gjort att vi har fått en generation, kanske två, av oförskämda? Nå, inte hela generationer, jag vet, men alldeles för många.
Helst ska du vara anonym. Helst ska du stava dåligt. Det får gärna vara en och annan särskrivning eller varför inte VERSALER med ett kompani utropstecken!!!!! i din text på nätet. Men absolut viktigast är att du svär, hånar, skäller på budbärare och inte på ansvariga, svär igen, förlöjligar, föraktar, ser ner på den andre och fullständigt saknar spiritualitet och distans till dig själv.
Jag förstår det inte.
Är det entreprenörsandans baksida vi ser? De stackars övergivna medmänniskor som också försökte satsa på sig själva men aldrig lyckades? Individualismens elaka kollektiv av hatare? Ö-rådens förlorare?
Jag blir så ledsen. Det gör mig ont om dessa människor som ingen har lärt att det går att vara kritisk – med glimten i ögat. Värjan får gärna vara vass men hon ska föras elegant.
Eftermiddag, Grossbolstorp. På en villatomt på Ängbråtsgatan står tre rådjur under ett paradisäppelträd. De betar av alla fågelfrön och äpplen de kan få tag i. Metodiskt flyttar sig svarta klövar medan mjuka mular skannar av markens alla solrosfrön och skal som inte har frusit fast.
En arg koltrast springer omkring dem i cirklar med 1,3 meters säkerhetsavstånd och försöker jaga bort dem. Det går inte.
Jaså har de svarta fötter, ja det kunde man tro. Jag har aldrig sett ett enda rådjur på något fackföreningsmöte. Rådjursögon någon gång men inte mer.
Ivrig som en vallhund försöker koltrasten driva bort dem. Rågeten ser vintersvullen ut i ansiktet. Steck! ropar trasten åt henne och sätter stjärten i vädret.
Då tar hon ännu mer av hans äpplen.
Bilden tog jag vid ett annat tillfälle, innan snön föll och blev till is. Nu kom det en människa på gångvägen där borta. De stod dyr stilla och hon såg dem inte.
Svartfot och guling är nedsättande ord på strejkbrytare.
– Vilken tid det tar, blir du aldrig färdig? säger inte min chef. Men om han en gång skulle göra det, så fick jag ett bra svar av astronomerna nyss. De har nämligen hittat universums största kända sak. En grupp kvasarer som är så vederstyggligt stor att det tar dig fyra miljarder år att ta dig förbi dom, om du åker i ljusets hastighet.
Det är vad jag kallar att ta tid.
