Å då skrev räven…

En norsk räv har tagit mobilen för en norrman som la ut den i skogen för att locka just räv, med hjälp av det inspelade ljudet av en döende hare. I Frankrike gör en Zlatan-docka succé i tv. Tusen värmländska affärsmän har satt sig på en färja i Österled för att göra affärer – med varandra för säkerhets skull.

Själv ligger jag sjuk men världen går på friskt i sina gamla vanliga ulltofflor. Skillnaden är bara att nu vet vi vad norska rävar sms-ar när de får chansen: jlv I ø\a0ab 34348tu åaugjoi zølbmosdji jsøg ijio sjiw

Jo det är sant, räven inte bara stal mobilen för norsken. Han svarade när denne ringde också och sedan började han messa från skogen: jlv I ø\a0ab… ja, du vet.

Fritt översatt från nynorskt rävmål är detta vad han skrev:
Trodderu ja skulle gå på den lätte? Skadad hare jaharu. Ring inte mig, ja ringer dig. Nu ska jag ta mig en lur.


 

 

 

Googlar i framtiden

Nu har det hänt. I natt tog jag bort ett elakt inlägg, några timmar innan det skulle ha publicerats.

Det handlade om socialdemokratiska spinndoktorer som missat att det redan fanns ett Framtidspartiet i Sverige, bildat den 8 augusti 1995. Otur för dem, men inte det största världsproblemet inser jag.

Vi får hoppas att de googlar bättre nästa gång.

Tröst i dagar av tvivel

Det finns dagar då jag tvivlar, då horisonten känns trång och skrivandet mer än vanligt obegåvat och meningslöst. Då är det bra om man blir bekräftad och orkar fortsätta sin träning ett tag till.

Härom dagen kom den här bekräftelsen. För skojs skull kollade jag några av de sökord som folk använt för att hamna på bloggen den dagen. Käre nån, är denna webbplats så allsidig? Då är det nog bäst att fortsätta, jag kan ju inte ställa folk helt bet.

Reflexbyxor, när fanken skrev jag om reflexbyxor?
Ja visst ja.

 

 

 

 

 

Stackarna på Östermalm

Jag tycker så synd om alla dessa människor på Östermalm som inte har någon inkomst att deklarera. Stackars alla nolltaxerare. Vad de måste skämmas när de ska utnyttja sjukvård, vägar och annat som de inte varit med och betalat för.

Spontan insamling till dom, någon?

 

Länk till artikel om stackarna som bor där flest nolltaxerare tvingats samlas:
http://www.direktpress.se/ostermalmsnytt/Nyheter1/Har-bor-flest-nolltaxerare/


Vår tid

Tacosen. Vår tids nävgröt.
Skrivaren. Det svenska kontorets altare.
Smartmobilen. Pekbok för ängsliga.
Tv-reklamen. Utsänd av urinblåsans vänner.
Nolltoleransen. När en sverigedemokrat låtsas att han inte är rasist fast bara lite.

Tystnaden. Vår tids jämlikhet. Vore bra att ha men finns inte.

Mannen från Molkom

Facebook är en praktisk uppfinning.

Jag råkar gilla folk med torrhumor. På högstadiet i Molkom hände det stundom att jag slängde käft med en kille i backen upp till Graningeskolan. Vi gillade att skratta åt samma saker.

Många år senare träffar jag honom igen. Då hör det till saken att jag minns ansikten väl men glömmer vad människorna heter, som ansiktena sitter på. Samma torra humor, samma spjuverleende.

– Du är från Molkom, säger jag alltid till honom när vi möts. Minns du när vi…
– Jag är från Säffle, svarar han outtröttligt, varje gång. Som om det var sant. Varenda gång säger han det. Säffle.

Nu ser jag på en profilbild på Facebook att mannen från Molkom faktiskt inte ljuger. Han är från Säffle. Det finns två av dem.

Det är den andres bild jag ser.

 

Var är politikens flygande morötter?

Ser en enkel reklamfilm från Ikea. Vilken är den roligaste dröm du haft? När min kompis blev förvandlad till en gris och kom ut ur en garderob. Det var nånting med simmande kor. Flygande morötter. Att jag var typ handbollsproffs. Filmen slutar med Ikeas version: När man vaknar och så är det bara varmt och mysigt inuti. Det är dom härligaste drömmarna.

En stund senare hittar jag Katrine Kielos ledarkrönika i söndagens Aftonbladet, Drömmarna finns – utom i politiken. Gôtt, en människa som tänker som jag:

”Varför tonar de politiska partierna ner allt som har med moral, värderingar och drömmar att göra samtidigt som vårt behov av berättelser om moral, värderingar och drömmar verkar vara större än någonsin?

I svensk politik har ’regeringsduglighet’ blivit mantrat framför alla andra. Det har kommit att betyda att med allvarlig uppsyn och allt tunnare hästsvans värna om statsskulden.

’Reformduglighet’ talas det mindre om.”

Sanningen om politiken, skriver Katrine Kielos, är att människor vill vara en del av något större. Vi vill tro att det vi lägger vår röst på betyder något mer än sänkt skatt för oss själva. Precis som vi vill tro att klockan vi köper är något mer än bara en sak som visar tiden. Reklambranschen tjänar miljoner på att berätta för oss hur den lilla tickande saken är så mycket mer. Dagens politiker gör däremot nästan inget alls för att berätta vad de är en del av eller vilken värld de vill skapa.

Word, som vi säger på Grossbolstorp.