Mannen från Molkom

Facebook är en praktisk uppfinning.

Jag råkar gilla folk med torrhumor. På högstadiet i Molkom hände det stundom att jag slängde käft med en kille i backen upp till Graningeskolan. Vi gillade att skratta åt samma saker.

Många år senare träffar jag honom igen. Då hör det till saken att jag minns ansikten väl men glömmer vad människorna heter, som ansiktena sitter på. Samma torra humor, samma spjuverleende.

– Du är från Molkom, säger jag alltid till honom när vi möts. Minns du när vi…
– Jag är från Säffle, svarar han outtröttligt, varje gång. Som om det var sant. Varenda gång säger han det. Säffle.

Nu ser jag på en profilbild på Facebook att mannen från Molkom faktiskt inte ljuger. Han är från Säffle. Det finns två av dem.

Det är den andres bild jag ser.

 

Var är politikens flygande morötter?

Ser en enkel reklamfilm från Ikea. Vilken är den roligaste dröm du haft? När min kompis blev förvandlad till en gris och kom ut ur en garderob. Det var nånting med simmande kor. Flygande morötter. Att jag var typ handbollsproffs. Filmen slutar med Ikeas version: När man vaknar och så är det bara varmt och mysigt inuti. Det är dom härligaste drömmarna.

En stund senare hittar jag Katrine Kielos ledarkrönika i söndagens Aftonbladet, Drömmarna finns – utom i politiken. Gôtt, en människa som tänker som jag:

”Varför tonar de politiska partierna ner allt som har med moral, värderingar och drömmar att göra samtidigt som vårt behov av berättelser om moral, värderingar och drömmar verkar vara större än någonsin?

I svensk politik har ’regeringsduglighet’ blivit mantrat framför alla andra. Det har kommit att betyda att med allvarlig uppsyn och allt tunnare hästsvans värna om statsskulden.

’Reformduglighet’ talas det mindre om.”

Sanningen om politiken, skriver Katrine Kielos, är att människor vill vara en del av något större. Vi vill tro att det vi lägger vår röst på betyder något mer än sänkt skatt för oss själva. Precis som vi vill tro att klockan vi köper är något mer än bara en sak som visar tiden. Reklambranschen tjänar miljoner på att berätta för oss hur den lilla tickande saken är så mycket mer. Dagens politiker gör däremot nästan inget alls för att berätta vad de är en del av eller vilken värld de vill skapa.

Word, som vi säger på Grossbolstorp.

Vände strax innan toppen

En gång skulle jag kliva upp på Värmlands högsta topp, Granberget. När det var 500 meter kvar mötte jag en sädesärla som var gul. Gul? Då vände jag.

Att skogen ”blåner”, det går an. Men blir luften så tunn att ärlorna gulnar bör du genast vända om. Själv gick hon österut mot Örsjöberget.

*

Förresten så var det för att det blev mörkt och detta var ett spontanbesök före mobiltelefonernas tid när vi ändå for förbi och de i bilen började bli oroliga tror jag och jag visste inte hur kort bit det var kvar förrän vi tittade på kartan hemma, efteråt, och det stör mig att jag inte varit dit upp, det vet jag väl att det finns gulärlor.

Inte ett klassiskt blogginlägg.

 

 

 

Senaste nytt från rörbranschen

Såg bilden på facebook och fick lust att fortsätta tanken. Så jag hittade på ytterligare några bilder. Du får själv rita, färglägga och sätta dit vilka partisymboler du vill. Tänk själv.

Här är funderingstexterna:

Valfritt parti: Vi har ingen ledning.
Valfritt parti: Vi har dränerats.
Valfritt parti: Gräv ner oss på frostfritt djup.
Nästan alla partier: RÖR inte kungahuset!

 

 

 

 

 

 

Ett år, jippii!

Ett år sedan jag startade bloggen. Första riktiga inlägget handlade om grävarlycka och löparlust. Det har varit ett spännande år, roliga reaktioner och många fler besökare än jag kunde ana, eftersom jag trodde på elva stycken.

Exakt.
Sammanlagt.
Någonsin.

Att ha fått besökare från alla världsdelar utom Antarktis känns förunderligt. Samtidigt sporrar det naturligtvis en folklig skribent att försöka bli bättre på att skriva om is-, snö- och köldfrågor samt kallortstillägg. Vart tog kallortstilläggen vägen? I tider när mänsklig samvaro i vissa miljöer blir allt kallare, kunde det vara dags att återuppväcka den gamla löneförmånen. Jag vet åtminstone en i Karlstad som… aschdäkvetter. Försöker numera låta bli att skriva ett inlägg om dagen, som jag gjort nästan hela året. Högst tre i veckan är ambitionen. Hur illa jag lyckas med det målet har framgått.

Nu ska jag fira ettåringen med en löprunda. Vi har ett inlägg att tänka ut.

Den 16 november kom Expressen ut med första numret, den spanske erövraren Pizarro tillfångatog inkakejsaren Atahualpa och motpåven Ursinus avsattes.

Det finns för få motpåvar här i världen.

 

 

 

 

 

 

Han vill inte fortsätta leva

Läs den här insändaren i dagens Värmlands Folkblad.

Kan det förklaras tydligare att vi har en fattigdom i Sverige år 2012?
Kan det förklaras tydligare att vi har en barnfattigdom i Sverige år 2012?
Kan det förklaras tydligare att vi har ett klassamhälle i Sverige år 2012?
Kan det förklaras tydligare att det är hög tid för rättvisa kvinnolöner i Sverige år 2012?
Kan det förklaras tydligare att det behövs en stark arbetarrörelse med visioner, framtidstro och rättvisepatos i Sverige år 2012?

Kan det förklaras tydligare?

Det här är vårt land

Onsdag i konungariket Sverige. Ledande sverigedemokrat tvingas avgå för att han uttalat sig rasistiskt på film och berättat för en svensk stå upp-komiker med invandrarbakgrund att ”Du har inget här att göra”.  ”Det är inte ditt land, det är mitt land”.

Då svarar en svensk fotbollsmagiker med invandrarbakgrund på det sätt han kan bäst. Gör fyra fantastiska mål mot fotbollens hemland, varvid miljoner svenskar vrålar av stolthet i sina tv-soffor.

Invandrarna – Sverigedemokraterna 4-0.

Svar på tal. Det här är ditt land Soran, det här är ditt land Zlatan. Det här är vårt land.

Nyss var det tre kilometer is här.
Vi är alla invandrare.

Gjorde oss till människor

Läser Lasse Bergs bok Gryning över Kalahari. Nu är han ute på vandring med en grupp jägare och samlare mitt ute på den afrikanska busksavannen. Sånghöken ropar och det är så varmt att skjortan blir torr, fast Lasse får gå fort för att hänga med samlarna. Svetten torkar bort innan den hunnit till tyget.

Några av afrikanerna har ett pilkoger över axeln, andra en väska. Det är då det slår honom, i det inre av Kalahari. Hans kamrater bär på den kanske största teknologiska landvinningen någonsin i människans historia.

Väskan.

”Den är grunden för samarbetet, och därmed för hela den sociala ordningen. Kunde man endast få med sig hem de rötter, nötter och frukter eller det vatten som man förmådde bära med händerna så skulle det inte bli mycket till delande. Väskan skapar hemmabasen, arbetsdelningen, delandet av maten, säkrandet av livsmedelstillförseln. Väskan gjorde oss till människor.”

Det är så vackert. Jag tycker så mycket om den tanke som Lasse Berg får, när han vandrar med sanfolket. Deras väska är gjord av ett antilopskinn, berett likt ett stort sämskskinn, och bärs över axeln eller ibland med en läderrem runt midjan. Där kan man bära 7-15 kilo, uppåt tio gånger mer än en människa kan stoppa i magen under en dag. För att inte tala om hur den förenklar livet för den som dessutom ska bära omkring ett spädbarn.

Väskan.
Viktigare än cykeln, ångloket och datamusen.
Krävde att vi hade rest oss upp och börjat gå på två ben, men hjälpte oss i gengäld att bli som folk och samarbeta.

Väskan. Människogöraren.