Vände strax innan toppen

En gång skulle jag kliva upp på Värmlands högsta topp, Granberget. När det var 500 meter kvar mötte jag en sädesärla som var gul. Gul? Då vände jag.

Att skogen ”blåner”, det går an. Men blir luften så tunn att ärlorna gulnar bör du genast vända om. Själv gick hon österut mot Örsjöberget.

*

Förresten så var det för att det blev mörkt och detta var ett spontanbesök före mobiltelefonernas tid när vi ändå for förbi och de i bilen började bli oroliga tror jag och jag visste inte hur kort bit det var kvar förrän vi tittade på kartan hemma, efteråt, och det stör mig att jag inte varit dit upp, det vet jag väl att det finns gulärlor.

Inte ett klassiskt blogginlägg.

 

 

 

Senaste nytt från rörbranschen

Såg bilden på facebook och fick lust att fortsätta tanken. Så jag hittade på ytterligare några bilder. Du får själv rita, färglägga och sätta dit vilka partisymboler du vill. Tänk själv.

Här är funderingstexterna:

Valfritt parti: Vi har ingen ledning.
Valfritt parti: Vi har dränerats.
Valfritt parti: Gräv ner oss på frostfritt djup.
Nästan alla partier: RÖR inte kungahuset!

 

 

 

 

 

 

Ett år, jippii!

Ett år sedan jag startade bloggen. Första riktiga inlägget handlade om grävarlycka och löparlust. Det har varit ett spännande år, roliga reaktioner och många fler besökare än jag kunde ana, eftersom jag trodde på elva stycken.

Exakt.
Sammanlagt.
Någonsin.

Att ha fått besökare från alla världsdelar utom Antarktis känns förunderligt. Samtidigt sporrar det naturligtvis en folklig skribent att försöka bli bättre på att skriva om is-, snö- och köldfrågor samt kallortstillägg. Vart tog kallortstilläggen vägen? I tider när mänsklig samvaro i vissa miljöer blir allt kallare, kunde det vara dags att återuppväcka den gamla löneförmånen. Jag vet åtminstone en i Karlstad som… aschdäkvetter. Försöker numera låta bli att skriva ett inlägg om dagen, som jag gjort nästan hela året. Högst tre i veckan är ambitionen. Hur illa jag lyckas med det målet har framgått.

Nu ska jag fira ettåringen med en löprunda. Vi har ett inlägg att tänka ut.

Den 16 november kom Expressen ut med första numret, den spanske erövraren Pizarro tillfångatog inkakejsaren Atahualpa och motpåven Ursinus avsattes.

Det finns för få motpåvar här i världen.

 

 

 

 

 

 

Han vill inte fortsätta leva

Läs den här insändaren i dagens Värmlands Folkblad.

Kan det förklaras tydligare att vi har en fattigdom i Sverige år 2012?
Kan det förklaras tydligare att vi har en barnfattigdom i Sverige år 2012?
Kan det förklaras tydligare att vi har ett klassamhälle i Sverige år 2012?
Kan det förklaras tydligare att det är hög tid för rättvisa kvinnolöner i Sverige år 2012?
Kan det förklaras tydligare att det behövs en stark arbetarrörelse med visioner, framtidstro och rättvisepatos i Sverige år 2012?

Kan det förklaras tydligare?

Det här är vårt land

Onsdag i konungariket Sverige. Ledande sverigedemokrat tvingas avgå för att han uttalat sig rasistiskt på film och berättat för en svensk stå upp-komiker med invandrarbakgrund att ”Du har inget här att göra”.  ”Det är inte ditt land, det är mitt land”.

Då svarar en svensk fotbollsmagiker med invandrarbakgrund på det sätt han kan bäst. Gör fyra fantastiska mål mot fotbollens hemland, varvid miljoner svenskar vrålar av stolthet i sina tv-soffor.

Invandrarna – Sverigedemokraterna 4-0.

Svar på tal. Det här är ditt land Soran, det här är ditt land Zlatan. Det här är vårt land.

Nyss var det tre kilometer is här.
Vi är alla invandrare.

Gjorde oss till människor

Läser Lasse Bergs bok Gryning över Kalahari. Nu är han ute på vandring med en grupp jägare och samlare mitt ute på den afrikanska busksavannen. Sånghöken ropar och det är så varmt att skjortan blir torr, fast Lasse får gå fort för att hänga med samlarna. Svetten torkar bort innan den hunnit till tyget.

Några av afrikanerna har ett pilkoger över axeln, andra en väska. Det är då det slår honom, i det inre av Kalahari. Hans kamrater bär på den kanske största teknologiska landvinningen någonsin i människans historia.

Väskan.

”Den är grunden för samarbetet, och därmed för hela den sociala ordningen. Kunde man endast få med sig hem de rötter, nötter och frukter eller det vatten som man förmådde bära med händerna så skulle det inte bli mycket till delande. Väskan skapar hemmabasen, arbetsdelningen, delandet av maten, säkrandet av livsmedelstillförseln. Väskan gjorde oss till människor.”

Det är så vackert. Jag tycker så mycket om den tanke som Lasse Berg får, när han vandrar med sanfolket. Deras väska är gjord av ett antilopskinn, berett likt ett stort sämskskinn, och bärs över axeln eller ibland med en läderrem runt midjan. Där kan man bära 7-15 kilo, uppåt tio gånger mer än en människa kan stoppa i magen under en dag. För att inte tala om hur den förenklar livet för den som dessutom ska bära omkring ett spädbarn.

Väskan.
Viktigare än cykeln, ångloket och datamusen.
Krävde att vi hade rest oss upp och börjat gå på två ben, men hjälpte oss i gengäld att bli som folk och samarbeta.

Väskan. Människogöraren.

Den uppfinningen var viktigast

Läser Lasse Bergs bok Gryning över Kalahari som jag fått i farsdagspresent. Den är mycket intressant och berättar hur människan blev människa. Varför har jag inte läst den förut?

En uppgift väcker särskilt mycket tankar, när jag kommit halvvägs.  Att den teknologiska landvinning som kanske betytt mest i människans historia är – väskan.

 

 

 

 

 

 

 

Fanan, yttrandefriheten och seklingrullen

Helg efter en hård men rolig arbetsvecka. Borde kanske vila, men det är så mycket som drar där ute, när arrangemangshösten slår till.

Lördagsfrukost med extra allt. Sedan far vi till Arkivens dag i gamla seminariet i Karlstad. Länge står jag framför en gammal fackföreningsfana på Folkrörelsernas arkiv och tänker på morfar, den facklige pionjären som var med och slogs för mat och rättvisa när Byggnads var ungt.

Det här huset skulle jag kunna bosätta mig i, det sjunger av historia i varje hörn. Titta, fyra vackra kartor som visar hur Sandgrundsudden växte fram från ingenting. Titta på fotot från Stora torget 1920, en sådan hästkärra hade vi när jag var liten (och samma järnhjulsvagn som på fanan). Läs, en löpartävling för stans springpojkar.

Skjuten i hissen
Lunch i en källare på Drottninggatan. Sedan drar vi till Gjuteriet på Herrhagen för att lyssna på Börge Nilsson som bjudits in av Karlstads Bokcafé för att berätta om sin bok och sina möten med Anna Politkovskaja.

Börge är frilansjournalist utanför Arvika och har specialiserat sig på att skriva om Östeuropa och Ryssland. Inte bara skriva, han är med och utbildar ryska kolleger i grävande journalistik.

– Jag vill att ni blundar, säger Börge och berättar om den film som  så ofta spelas upp inför hans egen inre blick sedan den 7 oktober 2006. En kvinna i Ryssland har varit och handlat. Nu kliver hon in i hissen och ska åka upp i lägenheten. Då står någon där med en pistol och skjuter fyra skott i hennes kropp. Hon dör, mördaren går. Kvar ligger tomhylsorna, en Makarovpistol med ljuddämpare – och Anna Politkovskajas kropp.

Två år tidigare träffade Börge den ryska journalisten första gången. Boken han nyss gett ut heter Ensam – alldeles ensam. Underrubriken är 98 minuter med Anna Politkovskaja. Det handlar om hans intervju med den ryska kollegan, hon som sköts på Putins födelsedag och vars mördare fortfarande inte är dömd.

Det blir en tänkvärd eftermiddag och genomarbetad berättelse om en modig människa som ville använda sitt skrivande till något meningsfullt. Anna Politkovskaja rapporterade om ryska militärers övergrepp i den ryska delrepubliken Tjetjenien och om folk på flykt därifrån undan ryska trupper. Krigsreporter var hon inte. Socialreporter. Hennes texter handlade om hur vanligt folk drabbades av Moskvas krig mot ett folk som ville bryta sig ut. Om maktspråk i en tid när Ryssland gick från rövarkapitalism till putinism. Neutral var hon sannerligen inte men modigare än många.

Till sist hade hon skrivit en artikel för mycket.
Fyra kulor i en trappuppgång.
Det fria ordet ska inte inbilla sig att det finns.

Storslägga i ”Vesten”
Kvällen blir mörk men kall och varm. Nu har vi åkt förbi hemma och klätt på oss vildmarkskläderna. Västbynäset sticker ut som en storslägga mitt i Visten. ”Vesten” säger min vän Lars Emilson. Han tror att gårdsnamnet Västby och namnet på näset kommer av den lokala benämningen på sjön.

Det tror jag med. Vestby. Långt e.

I så fall är det inte de första ortnamn som gamla tiders kartritare förändrat. En av min ungdoms bättre badsjöar kallas ”Mången” på kartan. Det har jag aldrig hört en människa säga. Vi säger Mangen

Nu smyger vi ut på näset norr om Deje med Skodan. Vägen är smal, lerig, krokig och alltid längre än vi minns den. Lars och hans vänner har som vanligt satt ut marschaller och skyltar, så folk ska hitta ut till Seklingnatta.

Den här kvällen är det äkta seklingväder. Blött, småkallt och sex grader varmt i vattnet. Då leker livet för siklöjan och då drar gubbarna not mitt i leken, de som numera kallar sig Vistens Notdragareförening.

Viktig för folkhushållet
En gång i tiden var notdragningen efter siklöja som senare tiders älgjakt. Folklig tradition, viktig för folkhushållet i trakten och något som man inrättade sin tideräkning efter. Då fanns det notkast lite varstans runt Visten. I dag har de slagit sig ihop från olika håll runt sjön för att hålla traditionen vid liv.

Vi kliver ut ur bilen, drar halsdukarna om halsen och sätter mössorna på. Där borta vid sjökanten lyser det, elden flammar och i fisklådan glittrar det som silver om de nyfångade siklöjorna. Ute på sjön skymtar en eka med två karlar som ror ut med noten. Snart ska några börja veva in den igen.

”Årets bästa fångst ikväll, 1802 st. i ett kast. Förhoppningsvis kan lördagen bli bra” skrev Lars Emilsson i facebookgruppen Seklingfiskarnas Vänner i torsdags. Det blir den. ”Emilburgare” kallade jag en gång hans nystekta sekling i tunnbrödsrulle. En av våra godare traditioner i bygden, gommen trivs och själen får en fin avslutning på dagen.

När jag står med min varma seklingrulle i näven fem meter från sjön kommer tanken över mig. Detta att notdragarnas anspråkslösa arrangemang sammanfattar hela vår lördag. Här är ordet fritt. Mat har vi. De har till och med ett arkiv. Nu noterar Helge Nyhlén det senaste kastet:  1 095 seklingar.

Kom så värmer vi oss vid brasan och käftar en stund till.
Bara för att vi kan.