Kategori: Utan kategori

Radion behöver en rejäl missnöjespanel

Strax efter att klockradion har ringt slår det mig. Det är för många talgoxar i Radio Värmlands alla paneler och tyckarprogram. ”Nöjespanelen”? Ha. Vad lokalradion behöver är en rejäl Missnöjespanel, om det ska bli nåt sagt.

En fullödig Missnöjespanel bör bestå av tre personer, samma varje gång så de lär sig tajma varandra i muttret, skället och klagandet:

1. Ett styck grinig 16-årig tjej, handplockad från lämplig Facebooksida där hon tränat sig på att svära i skrift.

2. En kvinna som inte gillar nya schemat på jobbet. Inte det förra heller.

3. En riktig gringubbe. Observera att gubbar finns i många åldrar nuförtiden, vissa utvecklar de rätta anlagen redan i 21 och ett halvt års-åldern.

Där har ni receptet. Dra åt skogen.

Dessa de kategoriska

Dessa mina vänner, de kategoriska, de verkar ha det så bra. En sekund, sedan tycker de ”han är kass”, ”dom är bra”, ”hon var dretfull i tv”. Alltid ett VG eller IG, fyra eller etta, fort som snus, snabb kompass, de vet direkt.

Medan jag min mjäk, jag tycker att jodå, å ena sidan, men å andra. Dom gick allt att lyssna på, men liiiite bättre har jag kaaanske hört. Någon gång. Fast ganska.

Min mjäk.

– Å du gôbbe, säger de när de läser detta, dä heter ”fint som snus” och ”fort som blixten”.

Bestäm dig. Vel-G.

Asocial mitt i det sociala

 

 

 

 

En kväll på twitter.
”Vad är motsatsen till motsats?”
Varför heter det kurragömma? ”Troligen av kura i gömma.”
”50% av hemtjänstföretag i Sthlm har inte kollektivavtal.”
”Anhörig köpte telefon till kommunen.”
”På tunnelbanan mot Sundbyberg. Vagnen skälver av förväntan.”

Sociala medier? Gärna, men bästa upplevelsen är när jag sitter asocial och småtrivs med bara skärmen tänd. Fel, slönjuter heter det. Retweeta är för socialt.

Länk:
Forskare i Karlstad: Okej att slösurfa på jobbet

 

Natten går…

… tunga fjät.

13 december är dagen då svenska folket googlar på ”Syrakusa” och får 72 200 träff.

Framåt kvällen äter vi lussekatt och funderar över svenska språkets rika möjligheter. Bara en sådan sak som att det lilla söta ordet ”förlät” samtidigt kan betyda att vi gav någon förlåtelse och att vi lämnade vederbörande. Eller bådadera.

Sedan tar vi en lussekatt till.

Javisst gör det ont när väskor fattas

Vissa sverigedemokratiska riksdagsmäns formkurva:
Fattig
Frälse
Rör-else

Den som inte har en aning om hur kloka, sociala och renliga djur grisar är grymte första grymtet. #rörinteminväska

SD-ledaren Jimmie Åkesson väntas nu lansera partiets nya kampanj för nolltolerans mot vältande rullstolar. #rörinteminväska

Riksdagsmannen Lars Isovaara (SD) har polisanmälts för att han uttalat sig kränkande mot en riksdagsvakt av utländsk bakgrund. Bland annat ska han ha grymtat som en gris mot vakten. Strax innan trodde Isovaara att han blivit rånad på sin ryggsäck, när han välte med rullstolen på väg till riksdagshuset. Ryggsäcken hittades senare kvarglömd på den restaurang som Isovaara besökt. På twitter uppstod hashtaggen #rörinteminväska

Annars är allt som förut.

Mannen från Molkom

Facebook är en praktisk uppfinning.

Jag råkar gilla folk med torrhumor. På högstadiet i Molkom hände det stundom att jag slängde käft med en kille i backen upp till Graningeskolan. Vi gillade att skratta åt samma saker.

Många år senare träffar jag honom igen. Då hör det till saken att jag minns ansikten väl men glömmer vad människorna heter, som ansiktena sitter på. Samma torra humor, samma spjuverleende.

– Du är från Molkom, säger jag alltid till honom när vi möts. Minns du när vi…
– Jag är från Säffle, svarar han outtröttligt, varje gång. Som om det var sant. Varenda gång säger han det. Säffle.

Nu ser jag på en profilbild på Facebook att mannen från Molkom faktiskt inte ljuger. Han är från Säffle. Det finns två av dem.

Det är den andres bild jag ser.