Stolt och ledsen bland medlevare och piggögda vänner

Maj är en härligt intensiv månad, det tycker jag om. Göken kommer, flugsnappare och andra har högsäsong och björkarna byter grön nyans mest varje timme. Kommer det ett blygt vårregn så kan det nästan höras hur allt växer efteråt.

Grönskan är inte blyg längre.

Solen värmer, lufthavet är en symfoniorkester och marken en stor barnkammare. Jag törs knappt gå på gräsmattan, för alla spännande individer som också bor här, fast banken tror att det är den och vi som äger tomten.

Det är inte bara vår villatomt som lever. Den här tiden bor det medlevare i byggnaderna med. Getingar, talgoxar och inte minst citronfjärilar som nyss vaknat efter att ha övervintrat i vedskjul och förråd. Hur kan en fjäril klara våra minusgrader? De är blekare än sina blivande barn när de vaknar, men sugna på att göra nya fjärilar.

Detta har vi kämpat oss till
En sådan majdag är det när jag går över skolgården till vårt Lärcenter. Uppe i en sal ska jag prata svensk tryckfrihet och fri press tillsammans med ännu en grupp invandrare. I dag är alla från Syrien, alla har uppehållstillstånd men en del skamligt korta sådana.

Svalorna seglar utanför fönstret och här inne står jag och berättar om den demokrati som svenska folket kämpat sig till. Om Tryckfrihetsförordningen från mitten av 1700-talet, om meddelarfrihet, källskydd, offentlighetsprincip och vår ack så kantiga nyhetsvärdering. Varför får en bomb i Manchester större uppmärksamhet än en likadan i Istanbul? Förklara principen kan jag i sömnen, men försvara den alltid? Människa, kulturell och geografisk närhet, konflikt och att det ska ha hänt nyss eller nu direkt. Verktyget är enkelt men ibland blir tillämpningen fyrkantig.

Friheten – men också ansvaret – när jag säger att media får avbilda profeten Muhammed men inte nödvändigtvis måste göra det, bara för att det står dem fritt.

Frihet och byråkrati
Efteråt tränar vi på att skriva insändare tillsammans. Det är en övning, betonar jag gång på gång. Det är en övning. Ni får skicka in detta till tidningarna, men ni måste inte.

Med tolkens hjälp lotsar vi dem med varsam hand genom skrivandet, allt medan besvärlighet efter besvärlighet rullar fram på wordfilen vi projicerar på väggen.

– Det är en övning. Vi publicerar ingenting, det avgör ni…

Därför kan jag inte berätta mer här. Men likaväl som jag var stolt över vår svenska tryckfrihet nyss blir jag beklämd över våra syriers möten med svensk byråkrati. Fri svensk press har mycket att gräva i, när det gäller hur vi krånglar till den integration som mina piggögda vänner kämpar så ivrigt för.

Du skulle bara veta
Svalorna seglar, grönskan blir grönare, livet bultar i varenda vrå av min hembygd.

– Du har mycket att vara tacksam för, din pratkvarn, säger en sädesärla som trippar förbi när jag går hem. Du skulle bara veta hur det är ställt på en del andra håll i världen.

Tack, jag vet.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson

– Uuuuu va duuumt, två nya tvångstankar

Jag får tvångstankar, det har hänt förr.
Hur tänker du när du tänker ”Mumintroll”? Exakt, du tänker på Birgitta Ulfsson och på den där karln som också talar så fin finlandssvenska, vad heter han? Pöysti.
Men tänker du Bengt Alsterlind? Trodde inte det, nej.

Saken är den att rika Moomin-koncernen vill bygga en mumintrollnöjespark för barn i Karlstad. Då står stadens politiker av blå-grön-ljusröd kulör på rad och vill erbjuda bästa strandtomten, klirr! Mitt framför näsan på de motionärer som varit med och byggt och använt tomten.

Mårran som svensk kommunpolitiker, om du förstår.

Den formuleringen blir ännu vemodigt ledsnare om du faktiskt klickar på länken och läser hur ensam Mårran är, när allt hon trampar på blir till is där hon drar fram.

Udda allianser
Sådan byggnation halvt i vattnet är politik och den sysslan är de drivna på i Karlstad. De tölar ihop sig i allianser till både höger och i det gröna. Just nu är de blå-gröna men i själva Muminparkalliansen är de orange-ljusröda om jag räknar rätt. Trots att Mårran egentligen ska vara färglös, har Tove Jansson sagt. Det var bara japanerna som la på lite mörklila till sin tv-version.

Lila? Den färgen passar ju egentligen fint nu, när Muminparkalliansen vill flytta istanten till kaffesta’n. Hör du hur det morrar? Det kan vara de vanliga karlstadborna också, de med springskor eller ont om pengar till barnens nöjen.

Mårrans Vänner & Alsterlind
Två tvångstankar får jag. Den ena är att jag inte får skoja om vad mumintrollen gör med huvudena, som jag berättar om i länktexten längst ner. Jag får inte skoja om det, jag får inte skoja om det, folk använder sina huvuden så gott de kan. Även de orange-ljusröda i Mårrans Vänner.

Den andra tvångstanken låter som Bengt Alsterlind. Det vet du väl hur han låter? Hajk-mannen som du har sett i så många lustiga Youtube-klipp på senare tid, om du är yngre än vad jag är. Eller så såg du Hajk redan när det sändes. Så låter folk i Karlstad-trakten.

Det går ju inte. Så kan de inte prata. Vi kan inte ha en massa mumintroll som traskar omkring i resterna av en riven motionscentral där Vänerstranden är som vackrast – och pratar kallstamål med varenda unge? Hjälp!

Femton centimeter uuuuutanför munnen
I dag borde krönikan egentligen vara skriven för P4 Radio Värmland. Då kunde jag läsa in replikerna på den särskilt sydcentrala deltaversionen av värmländska språket. Den där uuuuu ska uttalas femton centimeter uuuuutanför muuunnen och somliga o:n hämtas sju centimeter ovanför skallen, på ett särskilt andlöst sätt.

– Duuuuu. Vet du hur dä låter när Bengt Alsterlind har för stooora skooor?
– Nej.
– Tjipp, tjipp, tjipp.

”Hajk-finska”?
På detta sätt kommer flera busslaster med barn att tro att en riktig Tove Jansson-figur låter i fortsättningen, om snusmumrikarna och hemulerna i stadshuset får som de vill. (Det nya stadshuset som de inte haft slutrea på än). Varenda purfinskt troll på nöjesparken kommer att låta som ett sydvärmländskt Hajk-inslag från 1984.

– Vi ä muuuumintrôll här vi. Jämt hele ti’a. Uuuuu va finnnt vi bor. Ser sjööön.

– Kolla här da va cooolt, ho där borte ä snôrkfröken. Å där borte setter snuuuuus-mumriken. Vill du ha snuuuuus, onge?

– Mään va bli’lä Muminmoschan? Kaffet koker tôrrrt.

– Bor ni i Japan ni, uuuuu va långt bort. Har ni nôn badplats i Japan?

– Määän va bli’lä, halu inte tvåhundrasjuuuuutti kroner du, per päschooon? Va synn. Då kan vi inte släppe in dig, per päschooon. Blåe toooorn ä dyre di, rörmocking ä dyrt, du vet dä blir ôppför. Vi ä inte idejälle, dä kôster pängar å ha firma.

Den tvångstanken tar aldrig slut.
Mumintroll ska inte prata som jag.

Länk: Mumintrollet, avsnitt 6: Rubiner och byxknappar
Observera att mumintrollen gör något ovanligt i den här tv-serien från 1969. De tar av sig huvudena. Detta ska inte jämföras med någon i Karlstadspolitiken, vad tror du om mig!?

Länk: ett valfritt Hajk-inslag med den sympatiske Bengt Alsterlind
Här gör han en säckpipa av en matkasse, en blockflöjt och en klädgalge.

Bygg ett Alsterlindland
Bra grejer. Varför bygger vi inte ett Alsterlindland i stället? En bit inåt stan. Han kunde stå vid ett bord och göra jetflyg av en ballong och ett sugrör och därefter sjösätta en undervattensbåt och kanske para ihop en uppblåst ballong med en visselpipa och steka gröna och rosa smörgåspålägg av två ägg i pepparkaksformar som är för stora för smörgåsarna sedan. Med russin till ögon på bocken och grisen.

Tjipp.

LÄS MER om den
värmländska muminparken
När Filifjonkan kom till byn

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra 

Trötteliten, saxbrottslingarna och fotbojealliansen

April 2017 har varit en slitsam månad för det politiska språket i vårt fosterland. Hittills har jag personligen fått lov att hitta på tre svenska nyord. Det räcker nu.

Fotbojealliansen. Kristdemokraterna och Miljöpartiet som vill sätta fotboja på folk som riskerar avvisning, så de inte ska avvika på privat initiativ och råka integrera sig. (Se även Svenska Fotbojförbundet).

Saxbrott. När en flykting klipper av sin fotboja trots att Kristdemokraterna och Miljöpartiet sagt att det får han inte får då ä’ inte dom mä’.

Trötteliten. Den elit av trötta anhängare till den trötte polisen Peter Springare som inte sprang sin väg när han bad dem gå ur hans stödgrupp, vilken numera heter jagärsåjävlatrött för att inte förknippas med den trötte Peter Springare till vars stöd den är bildad för att han var så trött men inte tillräckligt trött har det visat sig.

### Läs mer:
Kan ingen berätta för KD att saxen är skapad?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Varför heter det knä?

Mitt på kroppen sitter ändan. Hur tänkte kroppsspråket där?
Arm, armbåge. Ben, benb… knä.

Änkestöten, huvudsaken, handtaget, pungen, lårkakan, gäddhänget, ravkroken, tåfisen och fotknölen. Vilket gäng. Det är en riktig knöl, där sa du ett sant ord.

Kroppsspråket sjunger. Är människan alltings mått?

Han hade mage att…
Hon behövde pudra näsan.
Det är huvud på henne.
Den flickan var fingerfärdig.

Knähund, haklapp, höfttackling, ryggtavla, fotarbete, benskydd, njursvikt och ögonvrå. Lårviken och de langerhanska öarna. Magrutorna, kärlekshantlarna, handtagen, lösnäsan och synvinklarna. Nacka, skalla, knäa, hårdra, navelskåda, brösta upp sig, få tunghäfta.

Hjärtlös men hårfin. Benig och arm. Fastnaglad, håller tummen, rena benrötan. Skallkrav.

Varför heter det inte benbåge?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

”Ändren intet”

Sitter vid mitt köksbord och ser gamla uvar beklaga sig över språkets förfall hos ungdomen. Det tror de att redan Sokrates gjorde, så visst verkar de i en tradition.

Lite full i skratt blir jag. Ett kärt skratt, själv är en ju väldigt ungdomlig.

***

Nu hör jag hur det plaskar. Det är samma språkbevarare som närmar sig veckans ända och begynner fira lögardag i badstugan.

-Bringa såpan, husfru!

I morgon hava vi hvilodag.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra 

Kålrötterna i slummen

Börjar precis läsa en roman om de mest illa sedda, de som kommer dragande med sina fattiga ägodelar till värsta slummen i det nya landet. Pesthålet kallar myndigheterna det.

Det är en annan tid. Här är det svenskarna som migrerat, svenskarna som folk ser ner på.

Allt de gjort är att fly från eländet därhemma. Romanen av Ola Larsmo heter Swede Hollow, för så kallas slummen de bor i. När jag ber datorn översätta namnet svarar maskinen:

Kålrot ihåliga.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Så förtrycker de din trut och din fot

Du skall icke säga ”kort”, det heter ”bild”.
Du skall icke bära foppatoffel, det är simpelt.
Du skall icke bära strumpa i sandal, aldrig uttala ”acceptera” med s, aldrig någonsin säga ”å ja ba'”.
Facebook skall du uttala ”facebuck”, som när en norsk talar engelska.

Klassamhället har många regler. De är alla noga formulerade för att lära dig var du hör hemma. Längst ner på samhällsstegen.

Asseptera dem aldrig.

### Fler inlägg i bloggserien:
Klassamhället Sverige, del 1: Grislöner i klassamhället
Klassamhället Sverige, del 2: Nu kommer den nya klassanalysen av Sverige
Klassamhället Sverige, del 3: Den slarvigast klädde kan ha dyrast paltor

Klassamhället Sverige, del 5: Hur i hundan sätter en igång en skivspelare?
Klassamhället Sverige, del 6: Det är dags för en ny ideologisk offensiv

Kom ihåg: Det är du som betalar fnysarnas avdrag.

Länk: Åsa Linderborg, Aftonbladet: Klassförakt, SVT!
”Att SVT sprider sånt här visar bara hur socialt accepterat föraktet för de såkallade förlorarna har blivit även bland dem som själva ser sig som upplysta humanister. Förr lockade man folk att skratta åt eliten. Nu förtiden är det tvärtom.”

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Gravskrift över en tid

Jag jobbade på tidning på den tiden det fanns pressfotografer. De körde bil fort, hade massor av jobb att hinna till på en dag och tog bilder som blev bästa ingresserna.

Jag jobbade på tidning på den tiden det fanns fackliga reportrar. Då, när ledningarna tyckte det var viktigt att berätta hur folk mådde på sina arbetsplatser.

Jag jobbade på tidning på den tiden det fanns anledning att bevaka kommunfullmäktige även i småkommuner. Diskussionen levde och många beslut kunde fortfarande tas lokalt.

Jag jobbade på tidning på den tiden det fanns lokalredaktörer på orter som Munkfors, Filipstad och Grums. Materialet kallades för ”bonnet” men innerst inne begrep även mobbarna att varje redaktion behöver sina lokala ögon och öron.

Jag jobbade på tidning.

# Färgband, typometer, filmrulle, fax. Sättare, korrekturläsare, telefonmottagare. Yuppienalle, gratiswebb.
## Nio steg mot Google- & Facebookdöden.
### Nät och ut.

(c) Sven-Ove Svensson
Svenssons släng, http://sven-ove.nu

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Sorgliga dagar för demokratin

För 43 år sedan hade jag avslutat mina tre år på sågen i Molkom och nyss hunnit börja på journalisthögskolan i Göteborg. Göteborgs-Posten var en jätte, Nya Wermlands-Tidningen var en jätte, Arbetet fanns och journalist var ett framtidsyrke. Pressfotograf likaså.

Inte anade vi då att något som hette internet skulle provocera jättarna att ge bort våra artiklar och bilder gratis tills de själva halvdog. Eller att några ännu större jättar vid namn Facebook och Google skulle komma och ta annonspengarna från oss alla. Norpa maten ur medias mun.

I dag är mina drömmars tidning Värmlands Folkblad såld och massor med folk får gå hem på grund av värstingjättarna och gratisartiklarna. Nu, när god journalistik är viktigare än någonsin.

Jag gråter försiktigt men knyter näven i fickan.

### Inte kan jag vara arg på köparen för att han köper.
### Mer snopen över säljaren.
### Kontinuerlig granskning kan ingen bloggare och facebookare i världen sköta. Allra minst på sportens område. Vi behöver proffs och många röster.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Dags att byta namn?

Kungsleden, kungsfiskare, Kungsholmen, kungsörn, kungsfågel, kungskobra, Burger King, Kungälv, Kungsgatan, Drottninggatan, drottningsylt, prinskorv, prinsesstårta, Kungsbacka, Kung Bore, Kung fu. Det är mycket vi behöver byta namn på när Sverige blir demokratiskt.

Hette verkligen min moped ”Fram King Solifer”?

”King”?

Berätta inte det för någon. Lova mig det.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra