Mina löparguruer: Närvarande löpning

”Mindfulness eller medveten närvaro, är en metod som används för att hantera allt från stress till ångest. I samband med löpträning kan mindfulness vara ett sätt att träna på konsten att springa fokuserat och närvarande – utan att vara på väg någonstans”.

Nej, ångest känner jag ingen, men visst är jag stressad ibland. Det är det ena. Det andra är att jag är sunt misstänksam mot självfixartrender som heter någonting på amerikanska. Hellre rationell tanke än andetro och flum.

Där har du utgångspunkterna.

Dock är jag inte envisare än att jag provar ibland. Internet, Facebook och blogg är ju amerikanska begrepp som den här rationella typen tycker är både kul och nyttiga. Så varför inte detta?

Mindfulness för löpare
Citatet ovan är från svenska Runner’s Worlds februarinummer. Det handlar om mindfulness för löpare. Såhär kan jag träna hemma, innan jag gör det vid löpning, tycker skribenten Oskar Lundgren.

Andningsmeditation
”VAD ÄR DET? Andningen är ett utmärkt ’ankare’ för uppmärksamheten då den är starkt kopplad till våra känslor. När vi springer är andningen också direkt kopplad till graden av ansträngning. Detta innebär att vi kan lära oss mycket om oss själva genom att studera våra andetag.

SÅ GÖR DU! Sitt på kanten av en stol eller i en bekväm fåtölj, med ryggen någorlunda upprätt och med en hållning som inger en känsla av värdighet och avkoppling. Lägg märke till hur det känns att bara sitta där utan att göra någonting i några sekunder. Försök sedan få kontakt med känslan av hur dina andetag rör sig ut och in ur kroppen.

Välj ut en punkt där andetagen känns tydligt, till exempel vid näsborrarna, uppe i bröstkorgen eller nere i magtrakten. Bestäm dig för att rikta din uppmärksamhet mot just denna punkt och försök hålla kvar uppmärksamheten där. Efter en kort stund kommer du att upptäcka att något annat fångat din uppmärksamhet. När detta händer noterar du bara vad det är, sedan återför du uppmärksamheten, vänligt men bestämt, till det pågående andetaget.

Det här kräver övning och det hjälper inte att vara hård mot sig själv, att värdera eller döma – var bara öppen för det som sker. Genom att upprepa denna procedur gång på gång får ’uppmärksamhetsmuskeln’ sin träning.”

Gående och springande meditation
”VAD ÄR DET? På retreat brukar sittande meditation varvas med perioder av gående meditation. Just gående meditation är en utmärkt övergång mellan sittande övningar och mindful löpning.

SÅ GÖR DU! Samla dig en kort stund genom att öva lite andningsmeditation (se ovan), gärna medan du står helt stilla. Börja sedan att gå riktigt långsamt. Försök nu att förankra din uppmärksamhet i fotsulorna. Där finner du sinnesförnimmelser från kontakten med underlaget och känslan av att fötterna landar, balanserar, lyfts och landar osv. Instruktionerna är sedan desamma som för andningsmeditationen, förutom att den punkt som vi gång på gång återför vår bångstyriga uppmärksamhet till är fotsulorna. Efter en kort (eller lång) period av långsamt gående är det bara att varsamt öka farten och så gott du kan vila med uppmärksamheten nere i fotsulorna. Vill du ägna stora delar av löprundan till mindfulnessträning kan det vara till god hjälp att växla mellan stillastående, långsamt gående och sedan löpning i olika hastigheter.”

Tränar vid frukostbordet
Sunt skeptisk men öppen ger jag det ett ärligt försök vid frukostbordet. Det är inte så svårt. Andningspunkten hittar jag strax under hakan. Känns bekant.

En timme senare är det dags för söndagens milrunda längs stigar och gångbanor i ett snöigt Forshaga. ”And-ning, and-ning, and-ning” tänker jag, lugnt koncentrerad på en punkt mellan hjärta och haka. ”And-ning, and-ning, and-ning”.

Ganska länge håller jag tanken närvarande innan två skällande hundar och en domherre i ett träd stjäl uppmärksamheten. Nerför backen mot köpingen provar jag den springande meditationen. ”Foten, foten, foten” viskar den inre rösten medan löpglädjen börjar fylla bröstet. En varm, skön känsla. ”Foten, foten, foten”…

Utan att veta
Jo, de känns bekanta, både andningsövningen och den när man förankrar uppmärksamheten i fotsulorna. Jag har använt mig av båda rätt ofta sedan 1980, utan att ha en aning om att det var mindfulness jag sysslade med.

Löpningen i sig är avstressande, det vet alla som då och då sysslar med lugn, lång ensamlöpning. Själv har jag aldrig kommit stressad hem efter en sådan runda.

Kalla det gärna mindfulness, de där övningarna, det har jag inget emot. Visst förhöjer de närvaron och koncentrationen på själva löpupplevelsen. Jag kommer att fortsätta att träna min närvarokänsla.

Sedan är det en annan sak att jag gärna vill lyssna på fågelsången, se naturens skiftningar, känna dofterna och tänka mina fria, ostressade tankar också, under löppassen. Låta hjärnan syssla med annat än mitt eget ego. Tankens flykt är min metod mellan fot- & flåskoncentrationen.

Det ena utesluter inte det andra.

Radion behöver en rejäl missnöjespanel

Strax efter att klockradion har ringt slår det mig. Det är för många talgoxar i Radio Värmlands alla paneler och tyckarprogram. ”Nöjespanelen”? Ha. Vad lokalradion behöver är en rejäl Missnöjespanel, om det ska bli nåt sagt.

En fullödig Missnöjespanel bör bestå av tre personer, samma varje gång så de lär sig tajma varandra i muttret, skället och klagandet:

1. Ett styck grinig 16-årig tjej, handplockad från lämplig Facebooksida där hon tränat sig på att svära i skrift.

2. En kvinna som inte gillar nya schemat på jobbet. Inte det förra heller.

3. En riktig gringubbe. Observera att gubbar finns i många åldrar nuförtiden, vissa utvecklar de rätta anlagen redan i 21 och ett halvt års-åldern.

Där har ni receptet. Dra åt skogen.

Kryp Med Liten Plupp

 

 

En ny tv-sport har fötts. Kryp Med Liten Plupp. Jag pratar om skidorientering i tv. När jag skriver det här fylls diverse sociala medier av spydiga kommentarer.

Mitt svar på spydigheterna är enkelt:
Fotboll kan alla förstå. Du gör mål med foten och publiken kastar glödande materia.
Ishockey kan de flesta förstå. Du gör mål med en klubba och efteråt blöder du.

Orientering ställer högre krav. Det är samtidigt en fysisk och intellektuell sport. Du ska vara snabb och uthållig i kroppen men på samma gång snabb och uthållig i tanken också och den tanken ska vara smart. Har du skidor på fötterna blir det ännu svårare.

För dig som ännu inte förstår den här intellektuella sporten, var lugn. Det tar bara 15 år att lära sig förstå grunderna, med höjdkurvor, vägval, stämpelteknik och – vägval igen. Sedan tar det ytterligare 25 år att förstå det mer finstilta som varför småsankmarkerna ligger ovanpå småkullarna i Stockholmstrakten och annat slikt.

Håll ut.

Håll ut, ni på tv med. Jag är lite avundsjuk på SVT-sportens chef Per Yng. Rörliga pluppar på en tv-skärm var precis vad vi hade tänkt oss, när vi skulle arrangera brand-SM i orientering i Karlstad för 12 år sedan. Det blev inget, för hela tävlingen blev inställd.

Samma färg på plupp och tävlande
Nå govänner framför tv-apparaterna, allt som krävs är att ni tränar tanken. Höjdkurvor på tvärs, då är det en backe. Till SVT-sporten har jag några praktiska tips, på stort allvar:

1. Olikfärgade pluppar är bra, men renodla den grafiska profilen fullt ut. Har herr Arnesson rödorange plupp på tv-skärmen, så se då till att han även blir en orange plupp i verkligheten, så att säga. Ge karlen en mössa och en rejäl nummerlappsväst i samma färg, så det syns vem som är vem även när själva skidåkaren är i bild.

2. Sätt ut betydligt fler tv-kameror, så vi får se åkarna oftare än plupparna.

3. Se till att bildproducent och kommentatorer är synnerligen duktiga orienterare. Det är vad som krävs, för att ge liv åt sändningen. Ska du visa och kommentera den här sporten krävs att du är något snabbare i vägvalet än dem du berättar om. Annars har du ju inte en chans att ligga steget före.

Svårt? Ja.
Utvecklingsbar tv-sport? Ja.

”Hade ni huckle?”

Ser på tv-dokumentär om året 1963. Då berättar min fru att jodå, hon hade också sjalett den gången. Sjalett och kappa.

– När du var tio år?

Ja. Den gången hade inte ungdomskulturen slagit igenom helt och hållet, den var ju bara några år gammal i världen. Sjalett var ett praktiskt plagg i kalla vårkvällar.

Men kalla det inte huckle, det är något annat. Det knyter man i nacken, inte under hakan.

– Så du menar att en del av de tuffare karlar jag hört talas om, dom bär i själva verket huckle?

Länk:
Film som visar hur du knyter piratbandana.

Nu var du för snäll

– Nu va du att snäll… sa arrangören vid första maj ett år, när jag hade kåserat och talat allvar. Nästa år klämde jag till ordentligt. Det blev inte så bra.

Jag har varit för snäll här med. Låt oss alltså prata politik.

… så börjar ett inlägg jag håller på och formulerar. Längre kommer jag inte. Hur är det Aspenström skriver?

Jag är ingen opolitisk person.
Jag har en åsikt om hur slipstenarna
borde dras i detta land.
Jag anser freden vara vår största tanke.
Men jag vill inte med den stora drömmens sax
klippa sönder den mindre drömmens väv.

En vacker hållning han har, kanske nödvändig för honom 1964. Själv har jag mer problem med vilken sax vi ska börja med och att alldeles för många drömmare har slutat drömma.

Vissa dagar är det inte alls snällt att vara för snäll.

 

 

 

 

 

Sju nya skrivarsidor

Webbvård den senaste tiden:

– Skapat en ny sida under huvudlänken Skrivande: Skrivarkurser.
– Gjort sex undersidor till den, som handlar om mina favoriter bland skrivövningar på kurserna: Barndomsminnet, Skapa spänning, Hur börjar man?, Hur smakar rummet?Flödesskrivande och Poesipromenaden.

Var är politikens flygande morötter?

Ser en enkel reklamfilm från Ikea. Vilken är den roligaste dröm du haft? När min kompis blev förvandlad till en gris och kom ut ur en garderob. Det var nånting med simmande kor. Flygande morötter. Att jag var typ handbollsproffs. Filmen slutar med Ikeas version: När man vaknar och så är det bara varmt och mysigt inuti. Det är dom härligaste drömmarna.

En stund senare hittar jag Katrine Kielos ledarkrönika i söndagens Aftonbladet, Drömmarna finns – utom i politiken. Gôtt, en människa som tänker som jag:

”Varför tonar de politiska partierna ner allt som har med moral, värderingar och drömmar att göra samtidigt som vårt behov av berättelser om moral, värderingar och drömmar verkar vara större än någonsin?

I svensk politik har ’regeringsduglighet’ blivit mantrat framför alla andra. Det har kommit att betyda att med allvarlig uppsyn och allt tunnare hästsvans värna om statsskulden.

’Reformduglighet’ talas det mindre om.”

Sanningen om politiken, skriver Katrine Kielos, är att människor vill vara en del av något större. Vi vill tro att det vi lägger vår röst på betyder något mer än sänkt skatt för oss själva. Precis som vi vill tro att klockan vi köper är något mer än bara en sak som visar tiden. Reklambranschen tjänar miljoner på att berätta för oss hur den lilla tickande saken är så mycket mer. Dagens politiker gör däremot nästan inget alls för att berätta vad de är en del av eller vilken värld de vill skapa.

Word, som vi säger på Grossbolstorp.

Förklaring för titellösa

Jag tycker inte om titlar berättade jag häromdagen och gav för säkerhets skull 25 förslag på titlar till dig som tappat din. Några har bett om förklaringar, så här kommer de:

Motpåve – motvalls småpåve.
Miniräknare – håller inga stora tal.
Stegräknare – utgår rent matematiskt.
Sakförläggare – sambo med plockare.
Efterföljare – ständig tvåa.

Väghållare – håller sig med renar.
Uthållare – orkar gå ut ofta.
Ihållare – förälder som vägrar släppa taget.
Andare – får speglar att bli immiga.
Pulsklockare – något mekanisk hjärtevän.

Hårtappare – ägare av spegel som tappat förmågan att återge tjockt hår.
Underbarare – ser ingen ände på sin egen förträfflighet.
Simkorthållare – håller sig med telefonkort ifall det skulle ringa.
Telefonförsvarare – hinner före svararen.
Bordläggare – båtbyggare som aldrig blir färdig.

Handplockare – nervöst intervjuoffer.
Dårradskrivare – skriver aldrig under.
Badkarstant – kvinna som ligger i.
Slangkrypare – får aldrig rätt men svarar på ålderdomlig stadsdialekt.
Påpekare – överansträngd noterare.

Påhittare – hittar som i sin egen ficka i den franska staden Pau.
Detting – är med i matchen (motsats till föredetting).
Määääästerschmidt – talare vid fikabordet som här skulle påpeka att ”det heter faktiskt Messerschmitt, men det är inte det du menar”.
Sär skrivare – skribent som får varje sammansatt ord att bli en hop.
Foku-foku-foku-vahettere-serare – fotbollsspelare från Stockholm.


 

 

 


Till dig som tappat din titel

Jag tycker inte om titlar. Ibland sätter jag ut en i alla fall, så folk ska förstå att jag är den jag är och inte bättre. Här är några titlar för dig som behöver en:

Motpåve.
Miniräknare.
Stegräknare.
Sakförläggare.
Efterföljare.

Väghållare.
Uthållare.
Ihållare.
Andare.
Pulsklockare.

Hårtappare.
Underbarare.
Simkorthållare.
Telefonförsvarare.
Bordläggare.

Handplockare.
Dårradskrivare.
Badkarstant.
Slangkrypare.
Påpekare.

Påhittare.
Detting.
Määääästerschmidt.
Sär skrivare.
Foku-foku-foku-vahettere-serare.

 

Snälla tidningsjournalister, sluta

Tidningarna gör tv. Radion publicerar foton. Tv-stationerna skriver långa nyhetsartiklar. Webben har verkligen fått våra medier att flyta samman, ibland till något bra, ibland till en riktig sörja. Fortare och fortare vräker nyheterna över oss.

Flödet passar mig fint som ibland jobbar med att följa sådant. Nyhetsnörd har jag varit ända sedan jag fick rådet inför inträdesprovet till Journalisthögskolan: ”Prenumerera på DN ett halvår och läs det mesta. Lyssna på alla nyhetssändningar på radio. Titta på alla nyheter på tv.”

Det rådet var lättare att följa 1973 än i dag. Gubbarna på sågen tittade visserligen kritiskt, när jag satt på ett färskt brädpaket på rasterna och läste den malliga tidningen. Visst. Fast etermediasändningarna var färre. Nu strömmar de genom luften hela tiden.

Då ska jag spöka för er
Jag står ut och bejakar mycket. Dödar ni papperstidningen ska jag spöka för er, men det lär ni inte lyckas med. Fast pappersmurvlarna får skärpa sig och räkna ut bättre vad de ska vara bra för. Berättelsen, det är vad jag tror på. Den personliga rösten. Det fördjupade samtalet. Korta nyheter också förstås, nyheter är varje dagstidnings ryggrad. Men ni får förbaske mig bli bättre på att hitta er unika röst om inte tidningen ska dö långt före den yngste prenumeranten.

Bäst berättare vinner.

Ett sista råd från en vän. Sluta för Guds skull göra amatör-tv. En del papperstidningswebb-tv jag sett får kungahuset förlovningsfilmer att framstå som om de vore regisserade av Ingmar Bergman, Francis Ford Coppola och Miloš Forman i högform. Snälla, sluta.

Tv är bäst på tv.
Ett jobb blir bäst gjort när den som gör det kan.