Ett välansat år för gräsklipparfotbollen

2011 är snart slut och det är dags att summera. Det blev ett betydelsefullt år för idrotten, då det internationella gräsklipparfotbollförbundet kunde bildas.

Här är ett diskussionsprotokoll, uppsnappat – inte från Wikileaks men från den centrala gräsplanen Facebook:

Sven-Ove Svensson På granntomten smyger en automatisk gräsklippare diskret omkring och gör sitt jobb. Det påminner om att jag måste fortsätta mitt viktiga arbete med att finslipa reglerna och lanseringskampanjen för den kommande actionsporten: fotboll för autogräsklippare. 27 augusti kl. 10:25

Sven-Ove Svensson Jobbar vidare med mitt multinationella förbrödringsprojekt: fotboll för automatiska gräsklippare. Filar på namnet nu. Automatic lawn mower soccer, är det kort och rappt? 28 augusti kl. 09:23

Egen kommentar: Sven-Ove Svensson Lawn mover soccer får det bli, eller klepperfotbôll här på Grossbolstorp. Två automatiska gräsklippare i full aktion, en femmans fotboll, två innebandymål och speltid en vecka. I händelse av åska inställt. 28 augusti kl. 09:27

Sven-Ove Svensson Har inlett förhandlingar med gräsklipparbranschen. Nu gäller det att få fram ett system som tillåter två automatiska klippare på samma klepperfotbôllsplan. De kan ju inte bara spela på varsin planhalva, då blir det lite väl defensivt.  28 augusti kl. 10:03

Egen kommentar: Sven-Ove Svensson Målkamera, det är obligatoriskt. Både domare och publik kommer att ligga och sova en stor del av matcherna.  28 augusti kl. 10:09

Kommentar: Mats Parner Det juridiska systemet inom fotbollen – all slags fotboll… – är tyvärr primitivt och otidsenligt. På tok för många (viktiga) matcher avgörs av tveksamma domarinsatser. Om tio-tjugo år kommer det att finnas målkameror, minst två huvuddomare per batalj och laserstrålar i alla upptänkliga riktningar – sanda mina ord! 28 augusti kl. 16:19

Svar: Sven-Ove Svensson Man skulle kunna sätta en gps-klocka på bollen. Det har ju till och med jag på armen när jag springer, så jag ska hitta svampställena efteråt. 28 augusti kl. 17:26

Sven-Ove Svensson Mitt globala förbrödringsprojekt med fotboll för automatiska gräsklippare fortsätter. Kontakterna med tillverkarbranschen var svåra i början. Att göra det möjligt med två klippare på samma plan var oootänkbart. Nu har de ändrat sig. Varenda nöjesfält med självaktning har ju mer än en radiostyrd bil ”på plan”, sa jag. Okej då, sa gräsklepperbranschen. 5 september kl. 17:03

Egen kommentar: 
 Sven-Ove Svensson Parallellt funderar jag på taktiken. Mina vänner säger att det blir svårt för automatgräsklipparna att skjuta. Inte, svarar jag. Vi ska bara trimma motorn så de blir burdusare. Sedan kommer vi att få världsklass på spelet med ett tillslag på Grossbolstorp. 5 september kl. 17:04

Kommentar: Åsa Allard Jag följer utvecklingen med intresse. 5 september kl. 17:30

Egen kommentar: Sven-Ove Svensson Bra, det gläder mig. Att jag kallar det förbrödringsprojekt beror på att jag inte tror att någon huligan orkar hålla sig vaken en hel vecka, som matcherna pågår. När busarna vaknar har vi redan burit bort hela arrangemanget. Då har de inget att förstöra. Nyvaken orkar ingen slåss. 5 september kl. 18:38

Sven-Ove Svensson Projektet med fotboll för automatgräsklippare går framåt. Just nu pågår första plenarsammanträdet med kommittén för bildande av internationella förbundet. Ordförandefrågan: tyskarna vill ha tysken och fransmännen fransken. Själv kan jag bara tänka mig någon från Jönköping. Bättre dialekt finns inte, om du ska låta självsäker i radio. 18 september kl. 12:03

Kommentar: Mats Parner Se upp för allt i världen så att du inte får Lagrell på halsen, när han avgår som SvFF-bas inom kort! Det vore ju synd och skam om ett så utomordentligt lovvärt projekt som ”fotboll för automatgräsklippare” skulle behöva dras med denne inskränkte bodknodd från Smålands Jerusalem på ordförandeposten. 18 september kl. 15:47

Svar: Sven-Ove Svensson Skulle jag ha syftat på honom med formuleringen om självsäker radiodialekt? Nej, det är mitt första krav: absolut ingen exlandshövding. Se bara hur det gått i Värmland. Här tillämpar regeringen den järnhårda landshövdingelagen: bara varannan får vara talför. 18 september kl. 16:07

Sven-Ove Svensson Nu har första vänskapsmatchen arrangerats i regi av internationella automatgräsklipparfotbollförbundet. Det gick inte bra. Matchen var mellan Grossbolstorp FC och Husqvarnas korplag. Två huliganer från Gränna klippte av den nergrävda tråden som ska hålla automatklipparna kvar på planen, så klipparna försvann söderut i riktning Lyckan. Vi har inte sett vare sig dem eller bollen sedan dess.  22 september kl. 08:00

Egen kommentar: 
 Sven-Ove Svensson Alla var nyinköpta i ett transferfönster i Karlstad, alldeles intill ett övergångsställe. De har dyra övergångar i den stan. 22 september kl. 08:01

Sven-Ove Svensson Ordförandevalet i internationella automatgräsklipparfotbollförbundet är avgjort. Det blev fransken. Merde. Nu kommer nästa strid. Vilka märken ska vi godkänna? En självsäker röst från Jönköping vill förbjuda all fo’poll utförd av Husqvarna-klippare. Vilka maskiner som helst, bara de inte är gjorda i grannskapet. Och så detta att han säger fo’poll… 2 oktober kl. 13:43

Kommentar: Åsa Allard Det där är en verklighet jag inte visste fanns – men tydligen lika mycket strider som på andra ställen!  2 oktober kl. 14:04

Svar: Sven-Ove Svensson Du, det är hårda bud i automatklipparidrotten. 2 oktober kl. 14:21

Vem är varannan?
Där avslutar jag rapporteringen. Bakom kulisserna fortsätter spelet, men det gröna gräsets automatschack ligger för närvarande nere, på grund av vintriga förhållanden i de länder som är anslutna till internationella förbundet.

Parallellt med utvecklingen ovan utbröt en diskussion om detta att varannan landshövding i Värmland är talför. Vem är varannan och vem är det inte, frågar alla människor mig.

Svaret ligger i lyssnarens öra.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen klepperfotbôll i dag. Inställt. (Arkivbild. De tomtytor som syns på bilden har inget med innehållet i blogginlägget att göra).

Konsten och hålen i strumporna

”INSPIRATION. – Kära hustru, sa konstnären, du ser hålen på mina strumpor och vet att jag inte på tre dar har fått lagad mat. Hur menar du att jag under sådana omständigheter ska få inspiration till något arbete?

– Käre man, svarade hustrun, så fort jag får inspiration ska du få dina strumpor stoppade och få lagad mat på bordet.”

Olle Holmberg, Tankar i en husvagn, Bonniers, 1969.

Fikonspråk

Det är inte bara min nuvarande bransch som håller sig med fikonspråk. På sågen hölls vi med OS, kvinta, tvåtumfyra och justering, i tidningsvärlden lämnade vi några mackor till ett knäck som sedan utgjordes och blev till produkt med hjälp av finurligheter som typometer, cicero, sats och korr. Som frilanskrönikör på tv gjorde jag någon enstaka synk. När jag var SOS-operatör fick jag prata ibland om ca-patienter, X, tia-attacker och defibrillatorer. Och i jobbet på Räddningsverket fick jag en och annan gång säga ”automatlarm, ej brand”, Rakel, RB 90 och IVPA.

Alla de där orden och uttrycken behövdes. Ibland. Vi själva behövde dem. Ibland. Men inte så ofta som vi trodde själva.

Det som inte behövs är fikonspråk när vi pratar med vår omvärld. Själv har jag ofta varit allergisk mot yrkesjargongen även internt. Hur var det han sa, Gunnar Sträng? Använd inte utrikiska ord när det finns en adekvat inhemsk vokabulär…

Varför fick vi inte säga falsklarm förresten? Det sa ju alla andra.

Novembereftermiddag, springer

Semester. Slutavverkar solrosorna vi gröngödslade delar av trädgårdslandet med. Ståtliga soldater som vaktat färdigt stupar och hamnar på komposten. Den heliga komposten. Sedan spadvänder jag landet medan jag tänker på grävarkollegerna som grävde hela Göta kanal för hand med sina stålskodda träspadar.

Då vattnas det redan i munnen. Bokstavligen. Jag ska springa. Det gör det då.

Fem över halv tre lunkar jag gångvägen mot nordväst och viker av ut på ängen i det sneda solskenet. Hela dagen har varit klarblå. Isfläckar, rimfrost i gräset, frusna löv frasar, benen en aning tunga efter kroppsarbetet, kylig luft som svalkar lungor och hals.

– Gu’-va’-gôtt, gu’-va’-gôtt, gu’-va’-gôtt! trummar fötterna mot elljusspårets hårdpackade grus. Svetten börjar sippra fram i ryggen, tankarna får fara fritt. Mitt i mördarbacken kommer jag på en sak som jag vill göra med webben på jobbet. Vid hinderbanan lite senare skriar en större hackspett och högt ovanför Grossbolstorp flyger två korpar förbi på väg mot Kil. När jag kommer hem är det en och en halv grad kallt.

Skorna luktar skog och lycka.