Tre tankar om sociala medier och konflikter

F-bild1. Facebook är rarhetens tempel. Mjuka katter, nyserverad köttbit med din älskade, vackra fina färska profilbilden, Åh, kramiz sötis, fina du!

2. Facebook funkar fint vid skryt. Nu har jag tapetserat fem rum och byggt trädäck ända ner till bankomaten samtidigt som jag läste Dostojevskijs samlade, rörde ihop en fantastisk paella (som kommer att bli SÅ inne om några månader) och sprang ett långpass på 21 kilometer och 192 meter (4:10 kilometern, motvind både dit och hem).

3. Facebook är sämre på konflikter. Bråka går ju. Men nästa dag måste du läsa människans inlägg i något helt annat ämne och till allt elände är ni överens. Vad gör du då?

Jag vet vad du gör.

Snöväder inomhus och hemtrevligt knaster

1994 började jag med internet. Då var vi 3,41 procent av svenskarna som hade tillgång till nätet och jag hade lyckats hitta en ny teknik tidigt. 2012 var vi 94 procent, läser jag. Från ingen till nästan alla på 20 år. Det måste ha känts likadant för de som skaffade papperstidning när den tekniken blev bred. Eller tv och tv-kanna.

Tv-pionjärerna tog snövädret inomhus. Vi tidiga nätnördar tog hem modemljudet. Klicka här om du vill höra det igen. Ljudet från tider när en webbplats helst inte skulle innehålla bilder, inte många i alla fall.

Hårt slag mitt i vardagsrummet
Har du funderat på att sluta titta på tv? Det har jag. Av olika skäl lät vi bli att titta på vinter-OS nu sist, det hade jag aldrig trott men det gick utmärkt.

Har du funderat på att sluta surfa? Sluta facebooka? Samma här, men det kommer jag alltid fram till att jag inte vill. Jag vilar gärna surfarhjärnan någon helg ibland, absolut, men sluta för gott? Aldrig. Inte när jag möter så mycken glädje och klokhet där ute. Det gäller bara att se till att välja vilka du umgås med. Så är det visst ute i verkliga livet med, har jag hört.

Gammal tvKlicka på modemljudet nu. Jo, gamla tiders tv-bilder snöade. Jämt. Dessemellan rullade bilden. När det hände var det bara en sak som hjälpte. Att drämma till apparaten hårt på sidan. Då slutade han rulla och snövädret kunde börja igen.

Det bästa är att det är sant.

På vakt

Vakt

En dag kom politikerna på hur de kunde skära ner alltihop. Hela Sveriges försvar. Det var när de hade insett att det inte skulle räcka med en telefonsvarare som sa:

– Vänd om, vänd om, det bor arga typer här!

Vi gör en skylt, var det en som sa. Med en svart kôrv på.
Ja, det gör vi. Då blir di rädde.

Passa dig, nu kommer dom

Robotskrivare

 

 

 

 

 

 

Gör en naturbetraktelse, skriver jag i kom ihåg-listan. Skriv nåt roligt. Skriv nåt annat, också roligt. Gärna jätteroligt.

Jo du, om det vore så lätt. Då skulle en robot kunna skriva världslitteratur. Fast fanken vet om de inte har börjat, maskinerna. En forskare på mitt närmaste universitet påstår att de redan kommit långt:

Journalist eller robot?

Ja ja, jag är inte så bekymrad. Vem har inte skrivit som en maskin, vissa tisdagar. Trötta tisdagar. Kan maskinerna ord som sneggelvesp och kakelugnsmakeriarbetarfackföreningsledamotsavgifterna kanske?

– Absolut. Snôrtagg också.

Schitt.

Gammelmöten och nya tiders träffar

Jag är folkrörelsetypen. Finns det något jag gillar så är det ett bra diskussionsinlägg på ett möte, en klok förslagsställare som sparar sitt bästa argument till sist, en rapp mötesordförande med klubban som en hungrig hackspett i näven och då och då en pigg kontrapropositionsvotering.

Någon däremot?

Jag är sociala medie-typen också, det råkar hänga ihop för mig det där. Tiderna ändrar sig och ibland är det inte så dumt att försöka hänga med på det nya. För vad är det vi gör på ett traditionellt folkrörelsemöte? Vi samtalar, tar beslut, dricker kaffe och sedan går vi ut för att verkställa besluten.

Vad gjorde vi som skulle med och manifestera för mångfald och mot rasism på Stora torget i Karlstad den 29 december? Samtalade, tog beslut och gick ut på torget i tusental. Allt via en synnerligen välskött och lika välbesökt facebooksida på nätet. Det enda vi inte gjorde var drack kaffe.

NätmötenEn stor del av den gångna vinterns demonstrationer mot rasismen har organiserats just via facebook. Dessemellan ser jag hur allt från löpträning till skidresor och hembygdsforskning organiseras där. Den grå vardagen har också hittat dit.

Jag säger inte att det handlar om gammelmöten kontra nätmöten. Någon gång vill man träffa folk, länge leve det gemensamma kaffedrickandet! Allt jag säger är att vi inte ska förakta den nya tidens möjligheter. Det pågår faktiskt mer rörelse i folkdjupet än på länge, fast det inte kommer så många på mötena. Jag tror jag vet var människorna möts.

Säg inte emot mig.
Tänk om jag har sparat det bästa argumentet till sist.

Vapenskrammel och litterära övertramp

Sabel på Freden

Äter på restaurang med klok person. Berättar att den heter Freden för att det blev fred med Norge en våning ovanför oss. Förhandlingsbordet står kvar. I detta hus blev Norge fritt land 1905.

F-r-e-d-e-n… stavar han eftertänksamt och är tyst en stund medan han ser sig omkring i lokalen.   – Varför har dom då vapen på väggarna?

Vad svarar man på sådant? Han fick en sabel som höll ihop gurkskivorna också.

När Hotell Selma Lagerlöf i Sunne var nytt hade de en matta på golvet, där restauranggästerna fick trampa på vildgäss.

Våldsam bransch det där.

Bosse hälsar

Skärmavbild 2014-03-07 kl. 17.11.33

För något år sedan började jag min privata kurs i musik. Visst har musiken funnits hela livet, men mest som ett tillfälligt skval med någon enstaka höjdpunkt i form av konsertbesök. Eller kampsångerna när vi var yngre. Visst köpte vi skivor, visst finns det ställen på den och den cd:n eller lp:n där jag fått ståpäls genom åren. Musikalisk är jag men det har varit så mycket annat. Först var det världen som skulle förändras, sedan en text som skulle skrivas. Och en till. Familjen ville ha filmjölk.

Det trivdes jag med och gör det än.

Nå, en dag kom spotify in i mitt liv. Det har jag berättat om förr, både glädjen och krånglet och nästa krångel.

Nu sitter jag i nya läs- och lyssnarvrån i ett rum som blivit över i kåken vi bebor. Häromdagen fraktade jag hem Bosse. Vi har döpt musikapparaten till det, för det stod nästan så på kartongen. Fanken vet hur det går till, men nu kan jag sitta med lilldatorn i knäet och beställa någon låt eller spellista jag vill höra och då fattar Bosse det och spelar så öronen vibrerar.

Så där som öron gillar att göra.

För några år sedan började min musikaliska fortbildning med att jag upptäckte låten som får hela kroppen att darra. Dust My Broom med Elmore James. Det riffet, jag säger bara, det riffet! Precis som mången god text jag älskar och mången politisk idé jag tror på: ibland finns lösningen i det enkla.

Bosse har den fördelen att han kan plocka in utländska radiostationer med. Nu har jag suttit i många timmar och hört på nordamerikanska bluesstationer, tills själen blivit alldeles blå och gladmjuk.

Sedan blir det spotify igen. Tror jag klickar fram Rockpile, gruppen jag inte visste fanns, men som en facebookvän tipsade om. Deras livespelning i Montreux 1980 tar vi. Tätare rock har aldrig Bosse hört.

Han hälsar.

Bra ställe:
Facebookgruppen Front mot rasism och gryende fascism

PS. Apropå dagen: Kämpa tjejer. Kämpa män. Det är vansinne av varje församling utom Forshaga manskör att inte släppa in kvinnorna. Halva mänskligheten, halva kunnandet, halva trevligheten står utanför makt & förtroende & rättvisa löner.

PowerTänk vad framtiden ska skratta åt oss. DS.

Trattvattning av kung med migrän

VattenintagHamnar på kurortsmuseum med den kära vännen. En del av utrustningen ser ut som från moderna svenska gym, andra vill vi helst inte prova. Gnistinduktorn från 1890 får vara.

Det får Adolf Fredriks vattenkur från juli 1761 också. Då, när majestätet kom till Loka brunn med migrän och ordinerades 6-8 liter vatten om dagen i två veckor.

Migränen försvann, kungen trodde det berodde på vattnet från Loka källa och brunnsorten blev berömd.

Bilden på en patient som trattvattnas har Honoré Daumier ritat. Fotot från montern visar den hävare i förgyllt silver som Adolf Fredrik använde. Hävare? Jag tycker det ser ut som om guldsmeden Olof Gravander i Kristinehamn gjorde kungen precis en sådan tratt som Daumier låter brunnsläkaren använda på sin teckning.

Kunglig trattSjälva går vi till vattensalongen och badar oss utvändigt. Simmar länge mot strömmen som vi trycker igång i stora bassängen, under kristallkronorna.

Jaså 6-8 liter vatten om dagen?
Då skulle vi också få annat än skallen att tänka på.