Min kommunskylt 5:

Det verkar inte som om någon tänker ge mig koden till skylten vid infarten till kommunen, även om mina skyltinlägg väckt visst intresse på kommunkontoret.

Nå, varför skulle de göra det och vad skulle jag i så fall använda koden till? Förmodligen skulle jag bara våga skriva: ”Trevlig helg! hälsar Angelica” eller ”Kör försiktigt, du har dyrbar last!”.

Men den här skulle jag skicka till vår digitala skylt, allra sist:

Carl Bildt, andras blod
är ett dyrt pris på olja

Bara för att jag kunde.

Början till boken om datan

 

 

 

Att googla är hjärnans svar på att gurgla.
Häll i, blanda runt och skicka omkring, ett tag bra djupt ner
– och spotta ut.

En gång nekade mig firmabilens alkolås att starta bilen, eftersom jag hade gurglat med Listerine minuterna innan. Det klarar inte Google.

*

Att dubbelklicka är pekfingerns svar på att jumpa på isflak.

*

Surfa är fel ord. Det borde heta jumpa.

*

I början sa vi en data, flera dator.
Hur många megabyte hade vi sparat om vi fortsatt med det?
Per sekund.

Redaktionell anmärkning

Tänker skaffa ett mer avspänt förhållande till bloggen. Nu tar jag bort Google Analytics, så jag slipper sitta och kontrollera hur många besökare varje inlägg får. Gilla-knappen på sidan behövs inte heller.

Roligt att ni finns, vänner, inte behöver jag räkna er hela tiden. Nu kan jag koncentrera mig på skrivandet.

Inte måste jag skriva varje dag heller, bara när skrivklådan runnit till. Det gör den ändå rätt ofta.

…och jag måste definitivt inte alltid lägga ut facebooklänk om varenda inlägg klockan sex varje morgon. Käre nån, jag är nattuggla inte morgontupp.

Efter 115 år dog kärleken

Världens längsta äktenskap mellan djur har spruckit. Jättesköldpaddorna Bibo och Poldi i en djurpark i Österrike har ingen kärlek kvar längre. Det går bara inte att få dem att hitta tillbaka till varandra. 115 år, längre varade det inte.

Ledsamt. När det började så bra.

Har ni provat en romantisk weekend på spa, Bibo? Loka Brunn har varma, goa bassänger och maten är bra.

Det finns datakanoner också.

”Någon annan använder mitt konto”

”Någon annan använder mitt Spotify-konto”. Du kan inte ana hur många som söker på de sökorden eller ungefär dem och får träff på den här bloggen. Flera gånger i veckan är det någon. Jag skrev ju om när jag blev kapad.

Problemet måste vara stort.

Första frågan: varför gör inte Spotify något åt saken? Om jag märker det så ofta, hur ofta måste inte de göra det?

Andra frågan: borde vi drabbade göra något åt saken? Borde jag organisera det? Även om jag fortfarande väljer att tro att han som inte svarade på mitt mejl dock kapade mig av misstag.

Bra tjänst Spotify. Men deras säkerhetssystem stinker. Miljarderna räckte inte till.
Bra tjänst Spotify.

När människan spår men tumstocken rår

Ibland är det svårt att vara människa.

Rätt ofta är det svårt att vara regalskepp också. Nu hör jag på min favoritradiokanal att forskarna tror sig ha löst frågan om varför regalskeppet Vasa blev så skevt, för det blev hon.

Saken var den att det var svenska timmermän som byggde henne. Men också holländska. Nu tror forskarna att svenskar och holländare hade olika tumstockar. En holländsk fot och en svensk fot var inte lika långa.

Skit också, eller vad det nu heter på holländska. Båtar får gärna vara liksidiga, det vet alla som någon gång gått ombord på ett regalskepp.

Historien påminner mig annars om en arbetskamrat som skulle sätta upp ett prefabricerat fritidshus långt borta på skogen. För enkelhets skull gjöt han plintarna på sommaren och drog dit kåken på vintern, för då kanar prefabricerade fritidshus bättre.

Varenda plint stod rätt – men inte där fritidshuset ville. Min kamrats måttband hade råkat krympa, sedan han köpte det. Tyg gör gärna det.

Ibland är det svårt att vara plint.

Rena återbäringen

Vår nya platt-tv är rena återbäringen. Köpt som den är för skatteåterbäringen, konsumåterbäringen och pengarna vi fick från vindkraftsföreningen. Vinner Sverige fotbolls-EM får vi dessutom köpeskillingen tillbaka.

Vänta nu. Jag är inte ens särskilt intresserad av pengar. Mera då av tid. Den bär ingen tillbaka till oss.

Annars vet jag några ögonblick jag gärna skulle köra i repris.

Lördag: Stängt

Stängt på grund av två st Nike Pegasus. I dag hoppas jag det blir ett långpass på 3,5 km. Eller en stuvbit på en mil. Vi får se.

Långpass på 3,5? Ja, det var rätt många år när diskbråcket i ryggen hindrade mig från att ta ett enda löpsteg. Då hade elljusspåret plus dit och hem känts som en lycklig evighet, om jag kunnat. Stuvbit på 10K? Det var också sant, när jag var som mest tränad.

Nu är jag någonstans mitt emellan och försöker försona mig med det. Kroppen fattar men inte själen. (Blir det en mil så inte är det en stuvbit). Sinnet tror att jag fortfarande är 43 år och har massor av pers att sätta den här sommaren.

Dags att söka?

Ibland tror jag det är dags att söka behandling. Torsdag kväll, den kära vännen kommer hem från en sommarfest. Tidigare under eftermiddagen har det varit åska i luften men inte hörts en enda smäll.

– Varför ligger den här framme?

Då visar jag henne vad som finns i väskan jag packade när molnen var mörka. En karta blodtrycksmedicin, en burk blodförtunnande, en t-tröja, kreditkortet, körkortet, coopkortet och ett fullt usb-minne. Datorn och stickan till mobila bredbandet.

Finns det behandling mot alltför god krisberedskap? I dag på morgonen får jag leta en lång stund innan jag hittar medicinen.

/Signaturen SOS som initialer & 112 i lumpen