Ord att tänka på: egendom

Efter gårdagens blogg:
”I dag tänker jag på ordet egendom.”


Säkert fanns det privategendom även i jägar- och samlarsamhället. Sin egen skinntröja är rätt praktiskt att ha. Eller stenslunga. Men jag tror det var i bondesamhället människan första gången ritade upp en gräns och sa att den här jordplätten är min. Här ska jag så mitt utsäde.

Min. Mitt.

Detta var på sätt och vis förståeligt. Jag vill verkligen inte göra om svenskt jordbruk till en sovjetisk kolchos. Ändå var det med den första gränsstolpen eller röset som mycket gick snett. Nu gick det att samla makt och ägande i generationer. Någon kunde bli skamlöst rik och någon fattig, utan mat.

Någon fick inte råd att följa med på skolutflykterna.

Alla murars moder
Några kunde bli isolerade och inskränkta, med. Första gränspålen var samtidigt grundstenen till det som skulle bli Berlinmuren 1961, Israelbarriären 2002 och USA-Mexicomuren 2006.

Min jordplätt. Kom inte hit.
Vi bor i den bättre halvan.

Enkel sak
Lösningen är precis så enkel som alla alltid har vetat: Jämna ut, minska klyftorna, fördela, ha en del saker ihop. Vårt, tillsammans. Fransmännen formulerade grundtanken bra redan 1789, fast de glömde systerskapet.

Skinntröjan kan du behålla.

 

 

 

 

 

 

Amerikanska muren.

Ordens kamp mot skammens tystnad

Kan inte släppa detta med domen mot de två svenska journalisterna i Etiopien. Elva år för ett opublicerat reportage. När det fria ordet fängslas finns det alltid någon som har något att dölja.

Sällan har så många i en svensk regering tigit så mycket så länge om rätten att inte vara tyst.

Ordens kamp mot skammens tystnad.
Det är bara att välja.

Ingen människa är en sandö

Konstnären Lars Lerin har flyttat till Hammarö och nu flyttar Lerinmuseet till Karlstad. Långsamt rinner sandkornen söderut, slits loss längs stränderna i norr och fraktas av Klarälven ner till deltat. Det som vill bli bredare.

Och bredare.

Om några tusen år är Hammarö ingen ö. Ingen i Munkfors är ledsen längre, över konstens enkelresa från Laxholmen till Tingvallaöns norra udde. Då.
Ingen människa är en ö.

Konsten vill vara där folket är. Den stora konsten vill vara där de många ögonen ser. Kanske är inte Sandgrundsladan Värmlands fulaste hus? Kanske går den att göra vacker?

Nu.

Lycka till, vill jag säga, men det blir en vemodig suck, samtidigt.
Kan ingen vända älven fem dagar i veckan?

Vem är särskiljd?

”De säger att vi är segregerade, men här ute finns alla nationaliteter förutom svenskar. Egentligen är det svenskarna som är segregerade där de bor. Vi känner ju folk från alla länder.”

Rapparen och förortsbon Aleksi ”Aki” Swalow i tidningen Fokus, nr 46/2011.