Om kommentarsmöjlighet och den engelska golvläggarbranschens allmänna knövvlighet

Höll på att ta bort kommentarsmöjligheten helt på bloggen. Jag ville ju inte, för jag tror på det mänskliga samtalet. Särskilt mellan sådana som inte är överens, men ändå vill vara öppna, lyssna och prova. Det är då det händer saker. Alltid när jag ändrat mig har det varit vid sådana samtal.

Men en dag small det till och blev på tok för många spam. Businlägg av folk som inte ens kan svenska. Engelskspråkiga texter som ofta kraftfullt berömde min tankeverksamhet och förmåga att skriva, utan att skribenterna hade en aning om hur jag skriver. Lögner helt enkelt.

Förr eller senare slutade det med att de ville göra reklam för någon golvläggarfirma i London. Jag vet inte riktigt om jag och mina elva läsare (låtsas jag) är den rätta marknaden för golvläggare vid stranden av Thames.

Fast försöka duger. Jag tror på det med, men du får förbaske mig vara juste.

Hundratals businlägg
Jag orkade inte hålla på och kasta 60, 70, 100 sådana businlägg om dagen, först i mejlen, sedan hittade jag dem i själva det administrativa wordpressverktyget också och fick radera dem där med. I flera steg. Det är inte meningen med mitt liv.

Först stramade jag åt lite grand. Det går att göra det i verktyget. Det hjälpte inte. Sedan lite till. Det kom fortfarande 50 spam om dagen. Då kryssade jag i allting. Kräv det, kräv det av den som ska tycka något. Snart gick det i praktiken inte att kommentera om du inte var inloggad. Och det är det bara jag som är, då och då.

Det är mycket sällan jag får lust att kommentera mina egna blogginlägg. Då brukar jag ta en kall dusch eller ett långpass.

Skulle just stänga av
Jag vet inte riktigt varför marknadskrafterna i form av ett gäng golvläggarföretagare i London (med flera) vill hindra en enkel medmänniska i Grossbolstorp från att skriva att han tror på solidaritet och medmänsklighet samt tycker om barnbarn, öppenhet och att springa. Men nu vill de tydligen det.

Så jag skulle just stänga av kommentarerna. Du får kommentera på facebook, tänkte jag. Det är ändå där de flesta kommentarerna kommer.

Då hittade jag någon sorts tillägg. Plug in som vi säger i Grossbolstorp. Vi får se om det fungerar. Först gjorde det inte det, tvärt om skapade det ett nytt irriterande problem. Kommentarsrutan försvann helt, utan att den fått order om det. Men just nu ska det gå ganska lätt att kommentera, tror jag.

Detta var inlägg nummer 108. Förresten är en gubblogg en ganska värdslig sak. Fast visst blir jag glad när jag får läsa sånt här i stället:

 

Han som drevet aldrig ser har gjort’et igen

Carl Bildt twittrar och ser fram emot den fina FN-middagen där det angelägna ämnet världssvälten ska diskuteras. Påminner om en välgörenhetsorganisation i Värmland som år efter år brukade ordna borddukningstävling till förmån för… ja, du vet.

De som det är synd om.

– Varsågod, ta av alla sorter nu, Ers Excellens. Det är dom fattiga själva som betalar.

Håll andan, spar pengar

Jag har haft tur. Jag är bara allergisk mot orättvisor. Samma tur har inte alla. Därför har de haft god nytta av pollenmätningarna och prognoserna.

Nu hotas all mätning av pollen i hela Norrland. Totalt i Sverige kostar mätningarna tre miljoner kronor, säger SVT Rapport.  Landstinget i Umeå, björkpollens stad, vägrar fortsätta betala sina 100 000 kronor och då riskerar alla norrlandsmätningarna att få läggas ner.

Den enes plånbok vet inte vad den andre gör. Den ene får sparpengar i handen, den andra får hålla andan. Tät plånbok, tät lunga. Landstingen? De får förstås betala mångdubbelt mer, när stolleriet drabbar de pollenkänsliga.

Men det är ett annat konto.

Alla dagar ska inte vara lika

En gång var jag och lyssnade på den duktiga bilhandlaren Kajsa Jansson. ”Alla dagar ska inte vara lika” sa hon, och berättade hur hon försökte leva upp till det mottot som chef. Visst kunde vardagen vara grå ibland, men då var det viktigt att passa på att fira en medarbetare som fyllde år med tårta, eller hålla personalfest, sa Kajsa.

Då blir inte allt så grått.
Livet behöver lite färg ibland.

Det är precis därför vi tycker om traditioner här hemma. Vänta nu, jag är inte politiskt konservativ, inte emot samhällsförändringar i stort. Tvärt om vet jag massor som behöver göras, för att renovera det folkhem som några rivit och slitit i så länge. Men tidens och årets och familjens egna traditioner, dem håller jag på.

Semlor i oktober?
Vi är inte blinda. Vi ser ju hur andra klär sina julgranar vid första advent nu för tiden. Vi märker hur lokala bageriet säljer semlor i oktober. Vi läser på facebook hur folk slänger ut julpyntet och granen på annandagen.

Undra på det, när handlarnas julskyltning börjar i oktober och ert privata pyntande i månadsskiftet november-december.

Livet blir tråkigare då
Andra får förstås göra som de vill. Men för oss skulle livet bli tråkigare, om vi tittade på Kalle Ankas julafton på video året om. Det fick aldrig våra barn göra. Livet blir tråkigare om semlor serveras före fettisdagen, när det från början var tänkt.

Julen skulle inte kännas som vår jul, om granen stod där och doftade redan vid första advent och om vi provåt skinkan tidigare än på kvällen den 23:e. Det skulle kännas mycket konstigt att slänga ut granen innan tjugondag knut.

Man ska inte försöka smeta ut allt över hela året, äta julskinka samma dag som fettisdagsbullen. Livet blir grådaskigt då, när det aldrig finns någonting att se fram emot.

”Semlor nu?” var det en expedit på ett konditori som sa till mig, en fettisdag för några år sedan. ”Det har folk tröttnat på för länge sedan. Det har vi inga.”

Majstång i maj
Än vet jag ingen som har börjat öppna julklapparna vid lucia eller klä majstången i maj. Ändå är det precis så det känns för oss, med alla de andra tjuvstarterna.

Alla dagar ska inte vara lika. Julafton är bäst den 24 december. Semlor smakar bäst på fettisdagen och följande tisdagar. Jag vill inte ha en enda julklapp i september.

Och du: det är inte en tillfällighet att jag gett det här blogginlägget kategorin Familjen och etiketterna Historia, Dumheter, Solidaritet och Kärlek. Det är på flit.

Det kristliga exemplet Ove Tove

Kanske finns det fler borgerliga maktmänniskor som vill göra som KD-ledarens stabschef Henrik Ehrenberg? Han som skriver anonyma smutsinlägg under signatur, i kristlig anda. Ehrenberg kallar sig Ove Tove.

Är du också borgerlig, har kravlat dig upp till politikens topp och vill kramla dig fast där? Är du dessutom lika skygg som Ove Tove? Här är några förslag till pseudonymer, eller nicks som blyge Ove brukar säga:

Fred Rik
Söv Lööf
Major Plugg
Jimmie Dimmig
Cal Hal
Tweet Flit
Doktrin Lundin
Excellens Inkompetens

Fyra av förslagen gäller samma person, för han har en väldig skrrrriv-klååda. Vill du kalla dig något mer vegetariskt? Då rekommenderar jag pseudonymen Anna-Janreine Häggbjörklövfältlund.

Eller Gäst.

Kall värld. Högern cyklar baklänges.

Skägget i brevlådan

Ibland när jag studerar det världsomspännande nätet, får jag för mig att världen kanske faktiskt är galen:

”Bakom varje stort skägg finns en person. Nu kan detta beryktade skägg bli ditt! Leif Pagrotsky har valt att raka av sig sitt skägg och skänker detta till musikhjälpen. Lägg ett bud så gör du en god gärning samtidigt som du kan få Paggans skägg i brevlådan”.

2 000 kronor har någon bjudit, när jag läser erbjudandet. Syftet är det bästa tänkbara, flickors rätt att gå i skolan. Men vad ska köparen med Pagrotskys skägg till i brevlådan?

Vem ska man sedan lita på i politiken? Tänk om Fredrik Reinfeldt köper det? Tänk om Håkan Juholt köper Reinfeldts flint? Eller:

– Å nu gôtt fôlk tar vi fliiinet. Va’ bju’r ni för Reinfelts fliiin? Tre å femti? Tre å femti bjudet?

Då schlôr ja.

Barfotadrev

När varannan mänska på facebook och twitter klagar på försenade tåg: fundera över varför. De är ett barfotadrev, det är en sak. Varför skulle inte vanligt folk få gå i drev om de vill? Journalisterna får ju. Men vad beror förseningarna på? Ta reda på det. Gör nåt åt saken. Det kanske inte är konduktörens fel.

Follow the money, som de sa i ett annat framgångsrikt drev.
Följ pengarna.