Nu är tid att adoptera ett ord

Varje gång Svenska Akademien ska ge ut sin ordlista gallrar de bort tusentals ord. I senaste numret av Språktidningen räknar tidskriftens chefredaktör Anders Svensson upp 1 001 ord som är hotade.

Det finns ett bra sätt att rädda ett ord som är på väg att bli bortglömt. Använd det! Eller varför inte adopterar de ord du vill ha kvar?

I Språktidningen nummer 8/2019 gör Anders Svensson ett experiment. Han tar alla ord i senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista, SAOL, och identifierar sedan 1 001 ord som bara använts sporadiskt eller inte alls sedan 2015 när boken kom ut. Det gör han genom att jämföra med språkbruket i massmedier och andra texter som bloggar, myndighetstexter och inlägg i sociala medier. Allt för att ta reda på vilka ord som är på väg att försvinna ur allmänspråket.

Sånt kan du göra, när du har en datamaskin.
Vete hundan hur det går till.

91 av de hotade orden
Jag tänker inte räkna upp alla 1 001 ord från Språktidningens lista men här är några av dem:

Allmogeblå, allrakäresta, andebesvärjelse, anförtroende, antibyråkratisk, attentator, bekyttad, beskänkt, bettla, buskagitation, buskpropaganda, dagakarl, drul, dyrortstillägg, eggjärn, finanssmälta, fonotek, frasmakeri, fuldelning, fåk, galgfågel, glansdager, gudabeläte, habitué, hankig, hugsvala, hurril, illfundighet, indignationslitteratur, jaktbarhet, julboksflod, jämmerskri, kalsongbadare, kollationera, kvickhuvud, kälkborgerlighet, lunnkälke, lustförnimmelse, lynnesutbrott, låtgåpolitik, madapolam, mallstropp, nek, nipperask, nipperskrin, nippertippig, ogill, oändlighetsperspektiv, packisbälte, pappersparagraf, parlamentärsflagg, pigtjusare, plankning, polsketakt, prästagäll, publicitetshungrig, punschpatriotism, raglanskuren, ramponering, rulta, rövarromantik, sabadillättika, sagoomspunnen, senknut, sinkabirum, skalkas, skula, skumögdhet, smygkontorisera, snarfager, tendensdiktning, trollfilter, umgängesvett, undsättningsexpedition, ungdomssvärmeri, ungflicksaktig, vanhävdad, vesen, vålm, väskdängare, wigwam, xylografi, ynglingaår, ynnestbevis, yrkesgemenskap, åkarkamp, åkerspöke, ångackumulator, ärkenöt, ömskinnad, överloppsenergi.

Själv vet jag genast vilka jag ska adoptera: allmogeblå och bekyttad.

Vänta, vi lever faktiskt i klimathotets 2019. Jag får lov att ta med ordet packisbälte också. Inte vet jag om ett sådant bälte är just allmogeblått men bekyttad gör det mig sannerligen.

Suck.

Ordförklaringar:
Allmogeblå – milt blått, typiskt för äldre inredningssnickerier och möbler.
Bekyttad – rådlös, rådvill, orolig, ängslig.
Packisbälte – bälte av hop­packad och sammanfrusen driv­is, till exempel vid Arktis eller Antarktis.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 010. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Kärleken är släkt med yttrandefriheten


Ibland blir jag högfärdig och får för mig att jag tillhör kommentariatet. En sån där som sitter på vår tids ljugarbänk och berättar för alla som passerar hur det är. Hur det verkligen är.

På bänken på nätet.

Sådana som jag förklarar allting som finns, från rotmosets betydelse till den sverigedemokratiska övertygelsen bland 25,54 procent av de röstande i Dejefors valdistrikt.

Tror jag.

Men men. Motvilligt måste jag medge att självbilden ljuger. Vi har långt kvar innan vi har nått så långt, bloggen, Facebooktrådarna och jag.

Ångande gruppsex i lera
Inte har jag kommenterat stollen på kinesiska ambassaden som tror att Sverige är Lilla Hongkong.

Inte har jag förklarat rasismen på fotbollsläktarna i Bukaresttrakten och varför Rumänien bör portas från all hederlig fotboll tills läktarna lär sig.

Inte har jag skrivit om Uffes, Ebbas och Jimmies svettiga gruppsex i blåleran.

Blålera. Vardaglig benämning dels på lera i sjöars och vissa mossars bottenlager, dels på en del moränleror. Karakteristisk är den blågrå färgen som vanligtvis kommer av att järn i avlagringen föreligger i reducerad form. Efter genomluftning blir blålera gråaktig eller gråbrun.”  (Skogen.se)

Observera vilken färg blåleran slutligen antar, när den genomluftas. Brun, det var väl tråkigt, ni hard core-kristna? Så dumt det kan bli. Jesus själv ville ju dela fiskar och bröd med varenda mänska han såg, till och med långt bort i bergen. Gemensamt, tillsammans, socialt.

Gud så 00-tal.

Sjöstedts stolleprov
Nej, det finns mycket jag borde ha kommenterat. Varför Vänsterpartiet släppte Amineh Kakabaveh, där ställde jag bara frågan. Varför s-kvinnor i Hudiksvall inte får älska vem de vill, där behöver frågan inte ens ställas. Det partibeslutet är fascism, ren fascism. ”Individen är intet”.

Inte heller frågade jag varför Jonas Sjöstedt, som stundom verkar vara en klok person, kunde hitta på stolleprovet att vilja göra knarket lagligt.

Varför L har problem med fyraprocentsribban? Fråga inte så dumt. Varför C kallar sig borgerligt numera? Fråga inte. Varför MP kastat sig i famnen på di blåe på så många håll? Där handlar det om ren rödgrönfärgblindhet. Plocka aldrig hallon med en miljöpartist. Hen ser inte vad som är grönt ens.

Ditt nya partiprogram?
Det var fortfarande rätt av Löfven att gå med på januariöverenskommelsen. Men det var förbaske mig inte rätt att göra den till partiprogram sedan.

Vad vill du egentligen, Stefan? Hur skulle du vilja ha’t? Har ingen berättat för dig att klyftorna växer och Sverige spricker? Kunde du inte åtminstone ha stoppat dårarna i Hudiksvall?

Kärleken är släkt med yttrandefriheten, vet du inte det?

### Här tänkte jag avsluta med något skojigt. Det har jag hört att riktiga bloggare gör.
### Sökte alltså på Youtube på de två lämpliga orden ”rätt roligt”.
### Fick träff på fem löpskolor… Mobiljäkeln är en spion 😡

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 009. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Vad glada de ska bli på Konsum

– Ja tack. Gärna.
Det är så vi brukar svara, när barnen knackar på och vill sälja jultidningar. En har ju stått där själv, förhoppningsfull.

Grannbarn har sålt, numera även barnbarn. Vi brukar se till att köpa om vi kan, gärna något nyttigt, ofta den tänkta julboken om den finns i katalogen.

– Köp ordentligt nu! brukar den storslagnare av oss säga till hemmavarande maka/make och plira i samförstånd mot den unge försäljaren.

Någon månad senare är det leverans och den kära vännen kan swisha. Det är så en får julen att rulla i ett samhälle.

Beställde förstoringsark
I år var ingen skillnad. Jo, förresten, vi har märkt att det har börjat bli färre böcker i katalogerna. Nå, den där almanackan ville vi ha i år igen. Nummer 19. 365 sidor sudoku också, den beställer vi alltid. Bra att ha på toaletten ifall en ska dit.

Sedan beställde den kära vännen förstoringsark för plånboken och silikonöverdrag att lägga över matrester också. Det var nytt.

– Vad sa du? ”Förstoringsark för plånboken”?! Tror du pengarna växer om dom ser större ut?

– Tokfrans. De är så en ska kunna läsa det finstilta på etiketterna på Konsum och annat håll. Tänk dig förstoringsglas som du lägger i plånboken, fast dom ser ut som ark.

Jag tänker och tänker. Plånbok? Var det en sån där sak i läder som en hade förr, när en fick lönen i form av sedlar och mynt i ett avlångt ljusbrunt kuvert?

Titta på webben vad ni vill ha
Nu är det så att vår beställning skedde i nådens och nätets år 2019. Försäljaren, ett barnbarn vi känner väl, bor på annan ort men hade ringt och berättat.

– Vill ni köpa jultidningar? Ni kan gå in på webben och titta vad ni vill ha.
– Så bra. Då gör vi det. Så hör vi av oss till dig, när vi vet vad du ska beställa.

När du går in på nätet och ska beställa nummer 19. Familjens kom-ihåg – Kalender för år 2020 så är det bra om du väljer samma webbplats och samma jultidningsförlag som barnbarnet verkligen säljer åt. Till exempel kan man välja julforlaget.se. Det är en fördel, eftersom det är dom han jobbar för.

Nu gjorde vi inte riktigt så. En ska inte vara pedant. Vi valde i hastigheten jultidningsforlaget.se, för det tyckte vi lät väl så rätt. Glatt prickade vi för nr 19, nummer 21 och flera andra fina grejor på den sajten och ringde vår unge försäljare. Han prickade in ordern på sin lista och beställde.

Hos sitt jultidningsförlag.

Att se lite roligare ut
Häromdagen fick vi vår leverans, alltid lika trevligt. Då visade det sig att Sudoku 365 blev en stor låda med julpyssel i form av polardjur som jag ska leka med på toaletten det närmaste året, ifall jag ska dit. Silikonöverdraget till matrester blev en grönsaksstrimlare.

”En supersmart slicer med ett enda mål: att få morötter, gurka och andra grönsaker att se lite roligare ut.”

Bäst tycker jag nog om den kära vännens förstoringsark för läsande av Konsumpriser, som i verkligheten blev till ett annat ljust och vackert minne. Jag ser redan framför mig hur vi trevar oss fram bland välfyllda hyllor i vår Coop-butik och lyser på etiketterna med familjens nya nummer 14, Dekorationsslinga warm white.

”Dekorativ ljusslinga med 40 stycken LED-ljuspunkter för inomhusbruk. Ljuspunkterna har ett mellanrum på 5 cm och lyser i ett trevligt varmvitt ljus vilket skapar en härlig julstämning i hemmet.”

Vad glada de ska bli på Konsum.
Jag tror personalen kommer att sjunga för oss.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 008. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Blundar, tar ett djupt andetag, tittar upp – och läser summan

Upptäcker en bok från 1990 som jag skulle vilja låna och läsa. Försöker beställa den digitalt via den gemensamma webbplatsen för biblioteken i länet, men den finns inte här.

Då mejlar jag titel och författare till mitt lokala bibliotek och får snabbt svar. De lånar in boken åt mig från något av universitetsbiblioteken som har den. Jag kommer att få meddelande när den finns att hämta. Men – eftersom de fjärrlånar den från ett bibliotek utanför länet så kommer det att kosta mig pengar, som jag kan betala när jag hämtar boken.

Jag blundar, tar ett djupt andetag, tittar upp – och läser summan:

5 kronor.

### Jag älskar att svenska folket kämpat för bildning och byggt folkbibliotek.
### Lika mycket älskar jag min egen bibbla nere på byn.
### Tack för att ni finns!

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 007. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

De dödliga fallolyckorna minskar inte, de ökar

Jag har kunniga läsare. Efter att ha skrivit om Fixar-Malte Larsson i Höganäs och hans efterföljare i landet fick jag ett brev.
”Detta är inte sant.”
Sånt är alltid intressant. Särskilt när brevskrivaren berättar att jag inte överdrivit, utan tvärt om.

Låt mig sammanfatta mina två inlägg först:

Fallolyckorna kostar 5 miljarder kronor om året. Detta bara i direkta kostnader under det första året efter skadan.
Fallolyckorna är den olyckstyp som leder till flest dödsfall, flest inläggningar på sjukhus och flest besök på akutmottagningarna.
Fallolyckorna dödade 1 662 personer år 2013.
Fallolyckorna gjorde så 70 000 blev inlagda i sluten sjukhusvård samma år.
Fallolyckorna fick 270 000 personer att besöka akuten.
Om bara en liten del av de allvarliga fallskador som leder till slutenvård kan förhindras, så motsvarar det budgeten för en fixartjänst med en anställd person.
Då har vi ändå inte räknat in värdet av att gammalt folk får behålla sin livskvalitet.

Minskar visst inte
Nu till min brevskrivare. Han börjar med att citera ett av mina inlägg:

”Fortfarande dör över tusen personer i fallolyckor i hemmen varje år. Den gången dog det ännu fler. För att inte tala om hur många som ramlar och skadar sig”.

Hans kommentar till det är entydig och värd all respekt:

”Implicit skriver du att skett en minskning av antalet dödade i fallolyckor. Detta är inte sant. ” 

Brevet fortsätter:

”När en person hittas död t.ex. på golvet vet man inte hur han/hon hamnade där. Om man kan utesluta brott eller annan avsiktlig handling så sätts den yttre orsaken till dödsfallet som ’Annat olycksfall’. Under 2018 dog 1 016 personer med denna yttre orsak. Flera studier, bland annat i det senaste numret av Läkartidningen, har visat att den största andelen (75 %) av dessa har avlidit till följd av fallolyckor.”

Med andra ord, menar han, är det inte bara det som från början registreras som dödsfall i fallolyckor som bör räknas in i fallolycksstatistiken. Vi bör också lägga till 75 procent av de olyckor som först registreras som ”annat olycksfall”. För 2018 skulle det innebära 1 047 från början registrerade döda i fallolyckor plus 75 procent av de 1 016 som registrerats som annat olycksfall. Summa: det dog 1 809 personer i fallolyckor i Sverige i fjol.

De dödliga fallolyckorna minskar inte.
De ökar.

Tidigare inlägg:
Dyrare än en Malte-lön
Slipper några få falla har fixartjänsten betalat sig

### Jämför antalet slutenvårdade (svårt skadade) år 2018: fallolyckor 69 487, annat olycksfall 6 436.
### Varför denna skillnad? För dödsfallen var det ju ungefär lika många i vardera gruppen men för de slutenvårdade var förhållandet cirka 90 – 10.
### Svar: de som läggs in för slutenvård kan oftast berätta vad som hänt.

Det kan inte de döda.

Fotnot: Vem brevskrivaren är? Jan Schyllander förstås, min forne arbetskamrat från Räddningsverket, mannen som jag tror vet mest om den svenska statistiken över fallolyckor.

Det fanns mer i Jans brev. Jag återkommer i frågan. Min kommun har gjort sig av med sin fixartjänst, det är det ena sorgliga skälet. Det än sorgligare skälet är att regering och riksdag inte förstått hur viktig frågan är.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 006. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Slipper några få falla har fixartjänsten betalat sig

Det började i Höganäs berättade jag i går. Tanken var att Fixar-Malte Larsson skulle förebygga fallolyckor i hemmet. Kommunpolitikerna tyckte det var bättre att han klättrade än att en gammal människa med dålig balans gjorde det.

Idén har spritt sig över landet. När Vinnova gav ut en rapport om saken på regeringens uppdrag år 2013 var det redan 191 av landets 290 kommuner som hade fixartjänst i kommunal regi. Rapporten skriver:

Av Sveriges 290 kommuner är det 191 stycken (66 %) som har fixartjänst i kommunal regi.  

De arbetsuppgifter som primärt utförs inom ramen för fixartjänsten är sådana som innebär att äldre inte ska behöva klättra upp på stegar eller liknande, att förebygga fall genom att fästa lösa sladdar och borttagning av mattor samt översyn av olycksrisker i hemmet.

 I ett fåtal fall erbjuds även utomhustjänster såsom snöskottning. I majoriteten av kommunerna (58 %) är tjänsten kostnadsfri men brukaren får betala för förbruk- ningsmaterial, i 32 % är tjänsten helt kostnadsfri och i 9 % av kommunerna tas en kostnad ut för fixartjänsten.

Läs gärna rapporten, länk här medan.

Fallen kostar 5 miljarder
Kostnaderna för fallskador totalt i Sverige har i tidigare forskning beräknats till cirka 5 miljarder kronor. Detta bara i direkta kostnader under det första året efter skadan.

Rapporten från 2013 visar att om bara en liten del av de allvarliga fallskador som leder till slutenvård kan förhindras, så motsvarar det budgeten för en fixartjänst med en anställd person.

Till det kommer positiva effekter när den som slipper falla får behålla sin livskvalitet. Väl använda pengar ur samhälleligt och kommunalt perspektiv, tycker rapportförfattarna Jenny Alwin, Lars Bernfort, Nathalie Eckard och Magnus Husberg vid Linköpings universitet.

### Läs mer:
Fixartjänster i Sveriges kommuner – kartläggning och samhällsekonomisk analys (på uppdrag av regeringen, utgiven av Vinnova år 2013)
Dyrare än en Malte-lön (mitt förra blogginlägg i ämnet fixartjänster).

PS. Du vet vad det är för dag i dag, va’? DS.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 005. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Dyrare än en Malte-lön

Fixar-Malte hette den förste. Det var Höganäs kommun som kommit på den kloka idén att anställa en fixare som for omkring och hjälpte gammalt folk med diverse installationer och reparationer.

Fortfarande dör över tusen personer i fallolyckor i hemmen varje år. Den gången dog det ännu fler. För att inte tala om hur många som ramlar och skadar sig.

Fallen i hemmen är en smärtsam historia för alla inblandade och en stor kostnad för samhället. Dyrare än en Malte-lön.

Tack för en bra idé, Höganäs.

Inte samma statusdöd
Jag minns fortfarande hur min arbetskamrat Jan öppnade ögonen på många av oss, på Räddningsverket. Han hade börjat jobba med statistiken över fallolyckorna och det var viktiga fakta han gav oss. Den gången var det inte dödsskjutningarna som hade högst status i det offentliga samtalet. Det var trafikdöden och hos oss på verket i viss mån dödsbränderna.

Jan kom med högre siffror, fler döda. Hemmet är en farlig plats, särskilt när du blir äldre. Fallen dödar fler än både trafiken och bränderna, många fler. Det är bara det att ingen talade om saken, den gången.

270 000 till akuten
Långt senare, när jag för länge sedan slutat på verket, kom undersökningen Fallolyckor – statistik och analysDär kunde Jan Schyllander berätta att:

”Fallolyckor är den olyckstyp som leder till flest dödsfall, flest antal inläggningar på sjukhus och flest antal besök på akutmottagningar. Under 2013 omkom 1 662 personer i fallolyckor, över 70 000 blev inlagda i sluten sjukhusvård och över 270 000 uppsökte ett akutsjukhus efter att ha skadats i fallolyckor. Fallolyckor är också, tillsammans med förgiftningsolyckor, den olyckstyp som ökar snabbast av alla olyckstyper.”

Fler borde skaffa fixartjänst
Över tusen personer. Vem tänker på dem när tidningarna skriver om 45 döda i skjutningar och 58 döda i arbetsplatsolyckor? Jag menar inte att ställa de olika döda emot varandra, alla de dödsfallen är förfärliga. Men nog borde vi skänka även de gamla som slår ihjäl sig hemma en tanke ibland.

Många kommuner har skaffat sig en fixartjänst, som bland annat är till för att färre ska falla därhemma. Ännu fler kommuner borde göra det.

Min egen till exempel.

### I fjol dog 42 personer som var över 65 år i fallolyckor i mitt län.
### Det är bara en färre än de som dog i skjutningar 2018 – i hela landet.
### Skjutningarna behöver stoppas. Självklart. Men gammalt folk med dålig balans behöver också hjälp.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 004. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Folkrörelse för kullhalkade

En spännande del av språket är våra ortnamn. Detta att platser faktiskt kan heta Leverhögen, Spraxkya, Brännvinsön, Vätskavattnet eller Smörhålan.

Ibland har jag ägnat halva nätter åt att leta efter sånt. Fattigskogen, Ensamheten, Brödlösera, Brödburken, Eländet, Rika fruns källare, Vänstern, Mitti-Mellansjön, Skratthagen, Tillfället, Typen, Stollebråten och Tillflykten.

Sist jag letade hittade jag 13 platser som heter just Tillflykten. Fundera över hur folk hamnade där, du. ”Hur hava de det i Tillflykten, hava de piano?”.

Rappare i truten
Folks sätt att uttala sina ortnamn rationellt är också kul. Varför säga ”Karlanda” när ”Kalan” går fortare? Varför ”Åkers Styckebruk” när ”Åker” ligger rappare i truten? Åmotforsborna, säger inte de ”Åmot” av samma skäl?

Varför välja allvarsamma ”Kristinehamn” när självironiska ”Krillehôla” studsar så gôtt ur mun? Vem använder det rikssvenska ”Lyckan” från kartan när alla som bor där vet att det heter ”Löcka”? (Åtminstone det i Väse).

Vem säger ”Sundhultmon” mitt emot Sysslebäck? Det heter ju ”Kuba”.

Blir till beteenden
Orter är mer än sina namn. Ibland blir de till beteenden också. Var det inte i Halland alla långtradare tutade på ett visst ställe, för att det bodde en nazist i huset? På andra håll finns det offerkast. Folk kastar kvistar där någon dött en våldsam eller tragisk död. Ibland pågår seden i hundratals år.

Seden i Lyckan, söder om oss, är ännu mer speciell. Hur uppstod den? Här ska du hålla andan. Du börjar vid ortskylten Lyckan och sedan får du inte andas igen förrän du passerar nästa Lyckan-skylt, på andra sidan byn. Klarar du det får du önska vad du vill, men du får inte berätta för någon vad du önskat.

Vår kommun har sin egen andhållplats. Sånt fick vi aldrig lära oss i körskolan.

Vill döpa om rondellen
I Nyängsrondellen utanför Grums kör folk omkull med motorcykel. Det är inget att skoja om, men det händer. När det hände fler än en, uppstod en folkrörelse. Nämligen bland halkare som vill byta namn på rondellen. Så här skrev signaturen Lappen i motorcykelforumet Harleyforum.se klockan 01:11 den 27 augusti 2011:

”O’hoj!

Jag är ny här på forumet, och även ny Harleyåkare. Jag har åkt mc sedan 18års åldern (1994) men det var först sommaren 2010 som jag uppfyllde min pojkdröm, en FatBoy -99 som går under namnet Bobbo.

Jag tror tyvärr inte att jag kommer att kunna vara till så stor hjälp för er andra, men hoppas kunna utbyta lite erfarenheter och ev hämta tips från er.

Nu på försommaren kraschade tyvärr jag och Bobbo i Nyängsrondellen i Grums (som numera heter wounded knee) och Bobbo har inte återhämtat sig än. Men i början av nästa vecka ska han vara tillbaka!!!

En mycket tråkig historia men absolut en av minna starkaste MC minnen. Helgen det hände var det fest hos en närliggande klubb och samtliga Harleyåkare stannade och erbjöd sin hjälp!!! Faktiskt en mäktig känsla.

Om du är en av dem som stannade 1000 tack!

/ Lappen

Läste du parentesen? Wounded Knee. Jo, så är det. En annan motorcyklist halkade också i rondellen där E18 och E45 möts. Min lokalradio berättar om honom på Facebook:

”Kenneth Bornstedt från Sunne gick omkull med motorcykel i Nyängsrondellen i Grums och skadade knät, och efter lite efterforskningar hittade han fler motorcyklister som halkat till i samma rondell. Då bestämde han sig för att försöka döpa om rondellen till Wounded Knee i flera kartappar. Om han får bestämma ska det bli trafikplats Wounded Knee, om det blir verklighet återstår att se.”

Lobbyarbetet pågår för fullt men än har Trafikverket varit kallsinnigt. Det har inte kartapparna. Där hittar du Wounded Knee lite överallt.

Busigt.
Fast allra mest gillar jag att alla stannade.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 003. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

När de hade tre Jungfru Maria på samma gång

Ledig stund i stan. Strosar in på deras bibliotek, drar ut första bästa häfte ur lyrikhyllan och gör bibeltricket. Poeten heter Ko Un och sidan är slumpvis vald:

Dårhuset är ett fantastiskt ställe –
jag är envåldshärskare
jag är en mäktig general
jag är generalsekreterare i FN
jag är popidolen Park Hun
jag är Gud
jag är miss Korea
jag är filmstjärnan Kim Bo-gil
och varje dårhus är ett annex till ett annat dårhus

Tänker på Monica Nilsson
Där sitter jag sedan i en fåtölj bredvid världslyriken och tänker på Monica Nilsson. Jag intervjuade henne när jag skrev en lokal facklig lärobok åt Kommunal Värmland. Du vet, de där kvinnorna och männen som håller oss alla vid liv med sitt arbete, från vattenverk till vårdapparat. Eller inom Ko Uns mentalvård för den delen.

Jag frågar inte om biblioteket har boken. Min egen bokhylla hemma har den. Där hör jag Monicas röst igen på sidan 43, ser glimten i ögat och känner allvaret, samtidigt:

”Monica Nilsson har nära till skrattet, som den gärna har som arbetat 29 år på Marieberg.
– Ja ska säge dig, att när vi hade tre stycken Jungfru Maria samtidigt, då va’ det liv.

Eller när hon fick sig en rak höger så hon for ut ur vårdsalen. Det händer ibland inom mentalvården.
Den kvinnliga patienten som slog, slog inte Monica egentligen. Hon var från planeten Pluto, nämligen, och låg på en säng precis i utkanten av den platta planeten Jorden. Det var fästmannen, jordingen, hon slog efter, när han försökte knuffa både henne och sängen utöver kanten.
– Så du förstår Monica, det var honom jag drämde till.

Inte kan Monica Nilsson vara långsint över sådant. Visst blir de ’knôtterstôllige’ ibland som hon säger, hennes patienter. Men dessemellan ligger de snällt på sina sängar och dricker coca-cola.

Vissa ringer fortfarande, långt efter att de skrivits ut, och meddelar nya fotbollsresultat.
– Jag skulle aldrig ha stått ut i alla år, om vi inte kunde skratta åt stolligheterna efteråt, patienterna och jag, säger hon och ler igen.
Som den gången de höll på att skriva in en rufsig distriktssköterska som kom, inte den propra patient hon hade med sig.
Eller… Nej, vi får sluta där. Men det är ömsint Monica ler, tro inget annat. Narr gör hon verkligen inte av dem hon vårdar, den här trygga förkämpen för bra arbetsmiljö från Kristinehamn.” 

Hela världen ett dårhus?
Sedan berättar Monica och arbetsmiljökapitlet om två bra verktyg för kommunalarna år 1996. Lagen om arbetsmiljö och Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift om internkontroll. Fast det är en annan historia.

Under tiden får vi andra gneta på. Vi som inte blivit påkomna med något Napoleonkomplex än och fortfarande inte tror att vi är Jesu moder eller far hans.

Stryk på jobbet, det har jag aldrig fått.

Gneta på. Glöm inte tvinga makthavarna på vår jord att rädda klimatet och minska klyftorna nu. Du vill väl inte att hela världen ska bli ett dårhus?

Om mig | Sju års klådaSkrivet
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna) 

Ett anspråksfullt förslag

Nu är det okänd mark. Jag har aldrig skrivit något tvåtusenförsta inlägg förut. Får man lägga ett förslag?

Lyssna på Greta Thunberg.
Åk buss när du kan. Eller tåg. Eller cykel. Gå går också bra.
Minska klyftorna, ingen börs-vd är värd 71,2 städerskor.
Skratta så ofta du kan, sök skrattet.
Gå ut i friska luften.

Nu.

Tack för ordet.

### Lästips när du kommer in:
Måste vi vara besvikna?
Skäms på dig överklass!

Om mig Sju års klåda Skrivet
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)