Det mesta som är kass börjar med klass

All inclusive

Jag har min Att göra-lista för livet efter arbetslivet. Tredje punkten är: läs en klassiker i månaden. Minst. Nyss satt jag i solen med Det ondas blommor av Charles Baudelaire. Den ska inte läsas av naturälskande 65-åringar när lövsångaren viskar fem meter bort, så mycket vet jag. Hur viktig boken än var för modernismen.

Fast visst finns där enstaka dikter och rader som fortfarande talar till mig, även när jag slutat gymnasiet. Här är en: ”… så skön som dårars dröm kan ej de vises vara”.

Ibland vill jag inte vara klok. Ibland vill jag inte vara förnuftig. De där dagarna när jag håller med den drömmande dåren på min högra axel:

– Skriv inte en massa kompromisser på bloggen du har! ropar han och knyter näven. Vi har för mycket kompromisser och försiktighet. Skriv att det enda som kan rätta till alla problem på jorden, utom ditt höga blodtryck, är om vi gör världen rättvis och avskaffar klassklyftorna.
– Fasen vet om det inte skulle hjälpa mot trycket ditt med. Det finns ett skäl till att det heter förtryck.

Ibland önskar jag att jag var som han. Det mesta som är kass börjar med klass.

Den ramsan älskar jag redan.

Sök dig en gud

I begynnelsen var Webcrawler, Altavista och Yahoo och de var inte bra. Då kom den nya sökmotorn och allt blev förklarat. Det heter inte leta längre, det heter googla, säger ordspråket på Grossbolstorp.

Hur många vädergudar finns det? undrade jag häromdagen på Facebook och fick svar av mina vänner. Någon gav mig namnen på både vind- och åskguden. Nu var mitt intresse väckt. Det finns en väldig massa vädergudar, kan jag meddela efter idogt sökande.

Google ger 4 600 träff på ordet vädergud. Zeus, Indra, Njord och…

Gudar i tjugonde århundradet
På lördagen gofikar vi på Gamla kraftstationen i Deje. Ryttarkaka, vispgrädde och apelsinbitar. Snart kommer vi att prata om en av utställarna, Gudrun Sjödén. Har du provat att googla på Gud nån gång? frågar min vän Vargen.

Nej.

När vi kommer hem minns jag hans tips. ”Gud” skriver jag i sökmotorn i mobilen. Resultatet är rena uppenbarelsen. Här har du de fyra första förslagen till gudar i tjugonde århundradet. Lägg märke till ordningsföljden.

Gudrun Sjödén
gudfadern
Gudrun Schyman
gud

Gud i Google

(Tipstack till Sven-Olov Berggren).

”Åk ner själv om du tror på’t!”

Gågatan

Allt hänger ihop. Solen skiner, skinnet på vaderna svider och allt hänger ihop.

Läser Kjell Erikssons roman Att skjuta hästar. Den handlar om spanska inbördeskriget och de frivilliga från Sverige och andra länder. På 1960-talet stod jag utanför gamla Hagasystemet, i korsningen Nygatan och Åttkantsgatan i Karlstad, och samlade pengar till Sydvietnams Nationella Befrielsefront, FNL. Då kom det ibland fram en gammal frivillig från Spanien och skällde ut mig.

– Åk till Vietnam om du tror på’t!

Han hade både rätt och fel. Hans offer hade varit större, han for faktiskt ner. Mitt hade varit onödigare, eftersom få nyedsbor klarar gerillakrig särskilt bra i sydostasiatiska djungler.

Men pinsamma stunder var det. Åk dit om du verkligen tro på’t. No pasaran.

Byter ut gatunamnen
Åker till Spanien, nu när det sedan länge är lovligt för solidariskt folk. Lanzarote är en pärla där konstnären César Manrique satt sin prägel. Inte många byggnader är högre än tre våningar, det fick han makthavarna att besluta om. Alla äldre hus bär gröna, bruna eller blå dörrar och fönsterkarmar, precis som traditionen säger. Varje färg sin symbolik.

Åk dit… Dit, till Kanarieöarna, skickade den spanska republiken general Franco. Tyvärr startade han sitt uppror på de kanariska öarna och vann slutligen inbördeskriget mot den folkvalda republiken. Nu är det ett tag sedan vi fortfarande såg gatuskyltar på Fuerteventura med hans namn. Någonstans läser jag att spanjorerna håller på och byter ut de skyltarna. Demokratin segrar över fascismen.

Vi solar, springer, vandrar och ser stundom stora områden där spanska konkurser gjort sitt. Hela kvarter med gator, gatskyltar och lyktor förberedda men inga hus byggda på ödetomterna.

Pinsamma kvarter
Konstnären som målade La Guernica skulle skämts om han sett Calle Pueblo Picasso vid Playa Blanca. Ett spökkvarter. Ibland har spansk spekulationskapitalism misslyckats, den frivillige i Haga och jag fick rätt. Det finns bättre sätt.

Calle Pablo P

Nu sitter jag på min balkong vid en pool och ser solen vandra västerut. Poolen är öppen 10.00 till 18.00 står det på anslagen. Men det har varit molnskugga och rejäl blåst i flera dygn och vänliga poolvakter låter barnen bada en hel timme efter det lovliga klockslaget.

Människan vill vara en solidarisk varelse. Allt hänger ihop.

Historien gav oss rätt
När vi kommer hem till vårt län ska jag ställa mig i korsningen Nygatan och Åttkantsgatan. Ingången till gamla Hagasystemet ska vara igenmurad sedan länge. Den spanienfrivillige ska vara borta men jag ska leva och mina minnen med. Det var rätt att göra uppror, också på vårt sätt. Historien gav även oss rätt. Sanningen stavas fortfarande SOLIDARITET.

Mot Montana RojaJag älskade hans offer. Det förstod han aldrig. Läs Kjell Erikssons bok, den förstår. Läs om de som vågade och åkte.

(Lanzarote 10 april)

Väskan i luften

Väskan

Det finns folk som påstår att de tycker att vår svenska historia är viktig, så låt oss tänka en stund på den. Vad brukar vi ha för oss i fosterlandet den 13 april?

År 1985 demonstrerar det nazistiska Nordiska rikspartiet på torget i Växjö. Då utbryter ett omfattande slagsmål. Nazisterna blir ivägkörda av arga Växjöbor och tvingas fly in på järnvägsstationens toaletter.

Fotografen Hans Runesson tar den berömda bildenkvinnan med handväskan. I dag står hon staty i Varberg, eftersom Växjö inte vill ha skulpturen.

En stark svensk bild.

### 1812 hålls urtima riksdag i Örebro. Den börjar 13 april och beslutar införa Sveriges första värnplikt, nationalbeväringen, för män i åldern 20 – 25 år.
### När jag ser kvinnan med väskan händer det att jag tycker vi behöver värnplikt igen. Särskilt för arga kvinnor.
### Vi har mycket att försvara.

Skulpturerna av kvinnan med väskan och av tantarmén
står utställda på borggården vid Varbergs fästning.
Konstnären heter Susanna Arwin.

Spring fort, tänk fortare

Om du undrar vad orientering går ut på, så är det ungefär vad filmen visar. Spring fort, tänk fortare, tappa inte omdömet när du blir trött.

Ändå är det här en annan sport.
På Grossbolstorp kallar vi den för Kuttlufferschack.

En särskilt rejäl utmaning om ni bara är två.
Lycka till.

Förbjuden frukt på torget?

Peace.001

Jag är för en stark upphovsrätt. Jag tror inte på stöld som metod. Dessutom har jag delvis försörjt mig tack vare just upphovsrätten i många år.

Fast – är det verkligen klokt att bestämma att offentliga konstverk får avbildas i papperstidningar men inte på nätet? Utan ersättning, vill säga. Hur långt ska detta gälla?

Den här bloggen får alltså inte avbilda fredsgudinnan på Stora torget i Karlstad, där hon bryter soldatens svärd och sätter foten på hans huvud. Hur är det med bilden ovan, gills den? Är den ett eget självständigt verk och alltså lovlig?

Jag gör inte narr av upphovsrätten.
Jag är bara förvirrad över beslutet. På 1970-talet skulle vi ha uttryckt det så här på torget, på bred kallstadialekt:

– Men va’ bli’lä?

”Dags att deportera dessa snyltande parasiter”

Toddler.001

Förra året blev 44 amerikaner skjutna av muslimska terrorister, skriver Jeremy McLellan och fortsätter: Som en jämförelse blev 52 amerikaner skjutna av småbarn.

Toddlers, kallar han de små. Ett vackert engelskt ord för en grupp mördare. Detta reser frågan, fortsätter Jeremy, varför regeringen inte gör mer för att försvara oss mot småbarn?

– De delar inte våra värderingar. De talar knappt engelska. De stjäl vår välfärd. De har inga efterfrågade färdigheter. De är benägna till arga utbrott. Värst av allt: många av dem är inte ens kristna. Hur länge ska det gå innan vi säger att nu räcker det – och deporterar dessa snyltande parasiter en gång för alla?

Varför skrev inte jag detta? noterar jag avundsjukt i kanten. Sedan klickar jag för att kolla vad Jeremy McLellan är för en.

Hans parallell är underbar. 52 om året alltså, på grund av en dåligt hanterad vapenkultur.

### Jeremy McLellan är en amerikansk ståuppkomiker som även publicerar sig på internet.
### Här är en annan av hans texter, från Facebook:
### ”Modest Proposal: If we’re going to ban Muslims from coming into Western countries, maybe we should stop sending Western soldiers into Muslim countries.”

”Man har roligt ibland”

Moment 22

I mitt stilla klassikerläsande har jag nu kommit till Moment 22. Visst, jag har läst den flera gånger förut men här är det jag som bestämmer reglerna. Moment 22 får räknas i alla fall.

En solig dag i mars går jag till biblioteket, ber om ett nytt bibliotekskort i stället för det jag städade bort, letar rätt på Joseph Hellers antikrigsroman, lånar och börjar läsa på plats. Det första som slår mig är att K-E Almblad måste vara Sveriges största självplågare. Han är citerad på baksidan av den tummade boken:

”…vanvett och flabb blandas i skildringen av vad ett krig innebär. Man har roligt ibland när man läser Joseph Hellers roman…”

Ibland? Jaså du.
Flera gånger vänder jag på boken för att kontrollera att jag inte läst fel.

Svart satir om kriget
Moment 22 berättar om amerikanska bombplansflygare på en ö i Medelhavet under andra världskriget. Om livet på sjukan, de vilda permissionerna i Rom, svartabörsaffärerna, kärlekshistorierna och jobbet de har att göra. Svart satir, människor som blir sina egna karikatyrer, känslan av meningslöshet.

Blir vi inte alla karikatyrer i det militära? Det är som om skillnaderna syns tydligare när alla bär uniform.

Inte tokig om du påstår att du är tokig
Här är regeln som gav boken dess namn och världen ett begrepp. Huvudpersonen Yossarian diskuterar moment 22:

– Är Orr tokig?
– Ja absolut, sade doktor Daneeka.
– Kan ni avföra honom ur aktiv tjänst?
– Visst kan jag göra det. Men först måste han be mig göra det. Det ingår i bestämmelserna.
– Varför ber han er inte göra det då?
– Därför att han är tokig, sade doktor Daneeka. Han måste vara tokig för att fortsätta med bombflygningarna så många gånger som det har varit på håret för honom. Visst kan jag stryka Orr ur aktiv tjänst. Men först måste han be mig om det.
– Är det allt han behöver göra för att bli avförd ur aktiv tjänst?
– Det är allt. Låt honom be mig om det.
– Och sen kan ni stryka honom? frågade Yossarian.
– Nej. Sen kan jag inte stryka honom.

Haken, det är moment 22 i bestämmelserna. Du slipper flyga om du är tokig men om du påstår att du är tokig är du inte tokig.

Om han utförde dem var han tokig och behövde inte göra det; men om han inte ville utföra dem, var han normal och måste utföra dem. Yossarian blev djupt gripen av den absoluta enkelheten i moment tjugotvå och lät höra en aktningsfull vissling.

Köper för sju, säljer för fem
Milo som köper ägg för sju cent stycket och säljer dem till mässen för fem är en annan av mina favoriter. Länge ville jag minnas att han sa att det är mängden som gör det, fast så säger han inte, ser jag nu. Be mig bara inte förklara uträkningen bakom ägghandeln, den påminner om att lägga anbud på mellansvensk busstrafik. Fast bara nästan.

Gång på gång läser jag beskrivningen i kapitel 22. Än förstår jag inte matematiken bakom Milos syndikat, men jag ger inte upp.

Jag är inte tokig.

Ibland### ”Man har roligt ibland.”
### Jaså du, Almblad.
### Själv småler jag från första sidan och har jag inte slutat så småler jag än.

Böcker i cirkel

Bokcirkeln

Bokcirkel i går kväll. Förra gången missade jag, på grund av sådant som gör att du missar bokcirklar. Verkligheten. Nå, böckerna har jag läst hela tiden och nu är jag på plats.

Vi sitter på biblioteket, vi är nio stycken och Helena som brukar leda cirkeln har bestämt böckerna. Det är bara bra. E. Lockharts Kanske är det allt du behöver veta och Lisa Genovas Fortfarande Alice skulle jag inte läst annars.

I förra boken fäste jag mig vid den långsamma upptrappningen. Hur författaren låter oss veta mer och mer om huvudpersonens tragedi. Utvecklingen från stark familj via den påstådda olyckan till det som verkligen hände. Miljön. Huvudpersonens intressen. Lögnarna.

– Migränet är bra skildrat, fast nu finns det förstås medicin. Skulle den ha hjälpt i hennes fall? Stark inledning. Stark familj men författaren planterar att den har problem. Gestaltar vad som kan hända om du fixerar dig vid egendom. Systrarnas gräl, orsak till branden. Inte en tillfällighet att huvudpersonen börjar ge bort allt hon äger. Formuleringen på sidan 14, pappa tog upp en pistol och sköt mig i bröstet.

Det skulle jag ha pratat om, ifall jag varit med första gången.

Var sitter vårt jag?
Vi dricker kaffe och småpratar eftertänksamt om universitetsläraren Alice som drabbas av Alzheimers sjukdom. Själv noterar jag den sakkunniga (tror jag) inlevelsen och gestaltningen av hur Alice långsamt förlorar mer och mer minne. Kärnfrågan kan man fundera mycket över. Var sitter vårt jag? Är Alice fortfarande Alice när sjukdomen mer eller mindre har raderat både språk och kunnande hos henne?

Till sist kommer hon till den gräns hon själv har satt. När hon inte längre minns svaren på sina fem kontrollfrågor ska hon ta livet av sig. Det är bara det att vid det laget förstår hon inte längre sina egna instruktioner i självmordsmappen.

Vem är hon då?

Nästa gång ska vi se filmen som bygger på boken. Hur lyder den gamla minnesregeln? En manussida, en minut film. Romanen Fortfarande Alice är 266 sidor lång. Så lång är inte filmen.

En klassiker i månaden
Runt omkring mig sitter läsare som inte slutade sluka böcker för att de blev vuxna. Själv är jag en glad amatör i gänget, splittrad mellan många intressen. Det är klart jag läser men inte tre böcker i veckan längre.

Helena har en blogg där hon skriver om sitt läsande: Fiktiviteter. 28 februari 2011 skrev hon om boken: ”Jag ägnade fredagen åt att gråta ögonen ur mig. Det finns inget sätt att värja sig mot Fortfarande Alice, den är precis så gripande som alla säger.”

Ett av mina egna mål för pensioneringsåret 2016 är att läsa klassiker som jag missat. En i månaden har jag tänkt, hittills ligger jag på två. Inget att skryta med men jag läser ju annat. Dorian Greys porträtt av Oscar Wilde var läsvärd, rena citatboken. Mrs Dalloway av Virginia Woolf fick mig verkligen inte intresserad av inre monolog. Här några rader ur Dorian Greys porträtt:

### ”Det finns inga moraliska eller omoraliska böcker. Böcker är bra eller dåligt skrivna. Det är allt.”
### ”Enda sättet att bli fri från en frestelse är att ge efter för den.”
### ”Skratt är ingen dålig början på en vänskap, och det är det ojämförligt bästa sättet att sluta den på”.

Du vet väl varför det heter Mello?

Vårt landAtt bo i Sverige och klaga på vädret är som att springa Lidingöloppet och sms:a hem att det är backigt.

I förrgår var det Mello, i går var det Konsumstämma, i dag är det 2-dag och där har du berättelsen om Sverige. Det är inte fri falukorv varje dag. Ibland är det köpta chips eller vesna Varma koppen.

Du förstår, Lidingöloppets banprofil är som en grundkurs i kvartalskapitalism. Konjunktur ner, konjunktur upp, fort ska det gå och nerförsbackarna är värst. En gång föll jag handlöst och skrapade hela fronten.

Blog i bägge hannflatera.

Att bo i Sverige den 14:e mars är att för en gångs skull år 2016 ha en gemensam berättelse i fikarummet, som inte handlar om vädret.

– Titta’ ru på’t?
– Ja.
– Först tatuerer di sej. Sen ser hele Mello ut som en laserklinik.
– Du vet väl varför det heter Mello?
– Nej.
– För att mellanakten är bäst.