Svenskar har en meters säkerhetsavstånd.
Alla andra har 37 centimeter.
För trettio år sedan var sulkyerna vända
så barnen kunde se pappa och mamma.
Nu är ungen vänd
och får sitta spejare och ta första stöten själv.
Detta hände den veckan
då ordet ”ensam” byttes ut mot ”själv”.
Inget samband i övrigt.
Tornseglaren bryr sig inte om
att vara spansk eller svensk medborgare.
Den bara är.
Parar sig gör den i luften
där inga gränser syns.
En fallstudie.
Alltför deltagande journalistik:
– Ska jag hjälpa dig upp?
Använd blyerts.
Tänk på att direktsändningar ofta är svåra att radera.
Åk inte störtloppsbanan själv, för att förstå åkarna bättre.
Inled mycket sällan segerintervjuer med: ”Vem är du?”.
Har börjat gå in skorna. Bilden är från sista natten de stod på nattduksbordet och luktade n-y-a l-ö-p-a-r-s-k-o-r.
Vi har tänkt ha många äventyr tillsammans innan de blir målarskor.
Snart är varje runda ny.
Tänk bara, första gången de blir helgôrige.
Hur hittar folk hit, undrar du? Hur går det till när besökare från 24 länder hamnar på en webbplats från Grossbolstorp?
Jo tack, så här till exempel. Vart ska en människa annars vända sig, om hon vill ha svar om spökröster, mopeder av märket Fram King eller väskor av antilopskinn?
Du får fråga Slängen, säger vännerna på Google och hänvisar hit. Google tror att kopparkanjonen ligger strax väster om Grossbolstorp och att varenda människa springer barfota här på trakten.
Sökord som besökare använt för att hitta till bloggen, en helt vanlig dag. De flesta hittar hit via Facebook, men det är en annan sak.
För den som sett de foton polisens nya passfotoautomater producerar kan papperslöshet en kort stund kännas som ett alternativ.
(Obs, tagga detta foto ”Död orm”).
Det är 2013 och nu för tiden får man sina brev rakt in i datorn. Härom dagen fick jag brevet som står här nedanför. Tyvärr var inte själva protokollet med. Jag svarade att om jag ska kunna bedöma det måste de skicka protokollet också, men det vill de inte, verkar det som.
Jag har inget efternamn i min privata e-postadress. Det har varit en källa till mycken glädje. Dels är adressen lätt att komma ihåg, dels sparar det mig tid och dels får jag en del mejl som egentligen någon annan skulle ha. Sådant är alltid intressant.
En karl skrev och berättade att han nu var utvilad efter semestern och full av arbetslust. ”Vad ska jag göra i dag?”. En skickade en städlista, som berättade att det var min tur att städa Rikets Sal. En advokat skickade en bouppteckning, stackarn. En fotbollscup i Umeå bjuder artigt in mig varje gång.
Såhär såg måndagsmejlet ut. X:en har jag satt dit. Det är årsmötestider i mitt land. Det finns en skrivglad karl till där ute som heter Sven-Ove. Nu har jag fått hans mejl med.
Hej!
Ser OK ut.
/Sten
From: Sven-Ove
Sent: Monday, February 25, 2013 8:44 PM
To: Peter XX; Göran XX
Cc: Carina XX; Ulrika XX; Sten XX
Subject: Årsmötesprotokoll
Hej
Undertecknad har försökt att vara behjälplig med att skriva årsmöteprotokollet utifrån mötessekreterarens anteckningar och jag har också bett mötesordföranden berätta om besluten som togs. Jag har också efter ett första utkast fått synpunkter från justerarna. Jag har försökt beakta både ordf och sekr uppfattningar och justerarnas synpunkter och kommit fram till att det är detta förslag som ordf och sekr kan ställa sig bakom. Så ytterligare synpunkter på det innhållsmässiga får framföras till dem. Rena redaktionella ändringar kan jag själv göra om ni har sådana.
Var snälla och bekräfta till mig om det är OK
Med vänlig hälsning
Sven-Ove XX
Carl XVI Gustaf har den i sin släkt ovanliga förmågan att se in i framtiden. Redan 1973, när han blev kung, tog han valspråket ”För Sverige i Tiden”. Då var det fortfarande 39 år kvar tills Elisabeth Ohlson Wallin skulle publicera sin satiriska bild där Silvia sopar ett hakkors under mattan.
I tidskriften Tiden.
Respekt.
Hur gör karln?
Pessimister.
Nu har jag levt på min penna i snart 39 år. Levt för den ännu längre. Penna förresten, jag skaffade skrivmaskin som 16-åring och dator 25 år senare, visserligen under visst motstånd först. Pennan behöll jag för de bokstäver som det var särskilt noga med.
Det senaste året har jag övergett pennan mer och mer, även för de infallen. Lilldatorn är så bärbar och behändig att hon håller på att ta över det finlirta.
Första texterna publicerade i 15-årsåldern. Sedan dess gulnar mina ord i rätt många tidningslägg här och var, antar jag, och är avfotograferade i än fler arkiv, på små mikrokort. Redan det är spännande att tänka. Där ligger min försörjning genom åren, min mat och lust, mitt tvång och mitt – tvång. Något har jag väl försökt säga också. Vad har orden betytt för någon, några?
I dag är det inte läggen och mikrokorten som minns, i dag det är rymden. Här och där i cyberspace far ord och bokstäver runt, som jag stuvat de senaste 19 åren. Det är den allra mest fascinerande tanken. Hur går det till rent praktiskt? Far mitt första inlägg på den här bloggen från november 2011 runt i luften här inne i köket just nu?
Jag kan ta reda på det. Enklast är att klicka på länken ovanför.
Jag tror jag låter bli.
Det kan bli väldigt trångt i ett 70-talskök om man börjar tänka så.
Värm ditt hus med vel och ed.
(När du inte kan bestämma dig för om du ska köpa kamin eller värmepump).