Hela tiden strömmar intrycken över en. Undra på att folk är stressade ibland. En helt vanlig augustimorgon går solen upp och skickar strålar in genom persiennerna, luften blir varmare, när vi öppnar altandörren hörs nötväckorna träta, på andra sidan bäcken står tre ljusbruna rådjur och tittar på mig, snart börjar svalorna pila och skria, två skator kraxar och lågflyger över oklippt gräsmatta, en sädesärla vippar stjärt på gångvägen och funderar över packningslistan inför färden till Afrika, insekter surrar, nu flyger de nära också, en harkrank i nacken, en annan individ med långt stjärtspröt seglar in för att undersöka glasets beskaffenhet på södra köksrutan inifrån, han vill inte vara med på bild, i så fall suddig, vissa moln ser ut som ansikten, andra liknar kartor över länder, där borta är Storbritannien, aspen rasslar, asken tiger, björken fäller tre gula löv, gräshopporna spelar, sju pilfinkar har höstupptakt bakom ruttna stubben, en större hackspett landar och tittar lystet på paradisäppelträdet, morgondaggen är fortfarande blöt och solen syns i varenda droppe när jag går barfota fem steg i gräset, rosen mot altanstolpen har vissnat, 
en nötväcka står med huvudet ner och gömmer mat i vårtbjörken, frön ser det ut som, nu är hela Storbritannien i upplösning, svalorna komponerar musik genom att sätta sig som noter på tv-antennen, jag borde ha lärt mig noter bättre i fjärde klass, pilfinkarna avslutar första mötet i full enighet, ingen frågar varför asken tiger, solen blänker i skottkärran bredvid lekstugan, rådjuren går vidare västerut med eftertänksamma steg, nästan som på tv, och snart får jag lov att gå in och trycka igång kaf…
Hela tiden dessa intryck.
En dag påminns jag om ett ord och tillstånd som är så ledsamt. Egentligen är det flera ord för samma ledsenhet. Ja, det var väl det hela. Arma ungar. Sorgesamt.
… och så kommer en av dessa dagar när jag helst skulle hänga på en kratta. Björken fäller blad och det gör paradisäppelträdet med. Barnbarnen har åkt, dis och dimma över nejden.