Alla dagar ska inte vara lika

En gång var jag och lyssnade på den duktiga bilhandlaren Kajsa Jansson. ”Alla dagar ska inte vara lika” sa hon, och berättade hur hon försökte leva upp till det mottot som chef. Visst kunde vardagen vara grå ibland, men då var det viktigt att passa på att fira en medarbetare som fyllde år med tårta, eller hålla personalfest, sa Kajsa.

Då blir inte allt så grått.
Livet behöver lite färg ibland.

Det är precis därför vi tycker om traditioner här hemma. Vänta nu, jag är inte politiskt konservativ, inte emot samhällsförändringar i stort. Tvärt om vet jag massor som behöver göras, för att renovera det folkhem som några rivit och slitit i så länge. Men tidens och årets och familjens egna traditioner, dem håller jag på.

Semlor i oktober?
Vi är inte blinda. Vi ser ju hur andra klär sina julgranar vid första advent nu för tiden. Vi märker hur lokala bageriet säljer semlor i oktober. Vi läser på facebook hur folk slänger ut julpyntet och granen på annandagen.

Undra på det, när handlarnas julskyltning börjar i oktober och ert privata pyntande i månadsskiftet november-december.

Livet blir tråkigare då
Andra får förstås göra som de vill. Men för oss skulle livet bli tråkigare, om vi tittade på Kalle Ankas julafton på video året om. Det fick aldrig våra barn göra. Livet blir tråkigare om semlor serveras före fettisdagen, när det från början var tänkt.

Julen skulle inte kännas som vår jul, om granen stod där och doftade redan vid första advent och om vi provåt skinkan tidigare än på kvällen den 23:e. Det skulle kännas mycket konstigt att slänga ut granen innan tjugondag knut.

Man ska inte försöka smeta ut allt över hela året, äta julskinka samma dag som fettisdagsbullen. Livet blir grådaskigt då, när det aldrig finns någonting att se fram emot.

”Semlor nu?” var det en expedit på ett konditori som sa till mig, en fettisdag för några år sedan. ”Det har folk tröttnat på för länge sedan. Det har vi inga.”

Majstång i maj
Än vet jag ingen som har börjat öppna julklapparna vid lucia eller klä majstången i maj. Ändå är det precis så det känns för oss, med alla de andra tjuvstarterna.

Alla dagar ska inte vara lika. Julafton är bäst den 24 december. Semlor smakar bäst på fettisdagen och följande tisdagar. Jag vill inte ha en enda julklapp i september.

Och du: det är inte en tillfällighet att jag gett det här blogginlägget kategorin Familjen och etiketterna Historia, Dumheter, Solidaritet och Kärlek. Det är på flit.

Det kristliga exemplet Ove Tove

Kanske finns det fler borgerliga maktmänniskor som vill göra som KD-ledarens stabschef Henrik Ehrenberg? Han som skriver anonyma smutsinlägg under signatur, i kristlig anda. Ehrenberg kallar sig Ove Tove.

Är du också borgerlig, har kravlat dig upp till politikens topp och vill kramla dig fast där? Är du dessutom lika skygg som Ove Tove? Här är några förslag till pseudonymer, eller nicks som blyge Ove brukar säga:

Fred Rik
Söv Lööf
Major Plugg
Jimmie Dimmig
Cal Hal
Tweet Flit
Doktrin Lundin
Excellens Inkompetens

Fyra av förslagen gäller samma person, för han har en väldig skrrrriv-klååda. Vill du kalla dig något mer vegetariskt? Då rekommenderar jag pseudonymen Anna-Janreine Häggbjörklövfältlund.

Eller Gäst.

Kall värld. Högern cyklar baklänges.

Skägget i brevlådan

Ibland när jag studerar det världsomspännande nätet, får jag för mig att världen kanske faktiskt är galen:

”Bakom varje stort skägg finns en person. Nu kan detta beryktade skägg bli ditt! Leif Pagrotsky har valt att raka av sig sitt skägg och skänker detta till musikhjälpen. Lägg ett bud så gör du en god gärning samtidigt som du kan få Paggans skägg i brevlådan”.

2 000 kronor har någon bjudit, när jag läser erbjudandet. Syftet är det bästa tänkbara, flickors rätt att gå i skolan. Men vad ska köparen med Pagrotskys skägg till i brevlådan?

Vem ska man sedan lita på i politiken? Tänk om Fredrik Reinfeldt köper det? Tänk om Håkan Juholt köper Reinfeldts flint? Eller:

– Å nu gôtt fôlk tar vi fliiinet. Va’ bju’r ni för Reinfelts fliiin? Tre å femti? Tre å femti bjudet?

Då schlôr ja.

Barfotadrev

När varannan mänska på facebook och twitter klagar på försenade tåg: fundera över varför. De är ett barfotadrev, det är en sak. Varför skulle inte vanligt folk få gå i drev om de vill? Journalisterna får ju. Men vad beror förseningarna på? Ta reda på det. Gör nåt åt saken. Det kanske inte är konduktörens fel.

Follow the money, som de sa i ett annat framgångsrikt drev.
Följ pengarna.

Överklassens diskreta gnabb

Efter en inspektion av Skolverket har polisen kopplats in, för att utreda misstänkt våld mellan elever på Lundsberg. Internatskolan, där både kungligt och annat blod koagulerat med klass genom åren. Viktor Root har skrivit en dikt om saken.

 

Sanningen om när överklassen
försöker göra överklass av sina barn

Sex år i folkskolan
Jag kom aldrig till överklassen –

Det är jag gla’ för
Vi fick slôss själve, vi, utt’a snuter
Vi va’ inte såna

Inte en enda en på våran skolgård
kom frå’ Staten eller Kapitalet
Inte en gång kom snuten

Vi va inte mycke’ för å blande in offentliga sektorn
så, som di gärne gör, på Över-värste Klass-lundsberg

Först banker di på varann
så staten får gripe in, när di kriser
Sen blir di bankchefer
så staten får gripe in, när di griner

…förresten gick ja på lantmannaskolan också.

Viktor Root

Slôss = slåss. Utta = utan. Snuter = poliser. Blande = blanda. Griner = gråter.

Den tomma stolens politik

Min vän Viktor Root har bett mig publicera en ny dikt här, som han har skrivit.

Viktor tycker att en av våra politikers viktigare uppgifter är att prata politik med väljarna. Därför har han svårt att förstå den som väljer till politik att prata politiskt om att välja att inte prata politik med väljarna av politik. Särskilt när han vet vad andra politiker väljer. Väljarna. Politiken. Pratet.

”Motsatsen till vissas språkrör är andras tigpropp” suckar han, med en hastigt hopkommen rörmokarliknelse, och fingrar vemodigt på sitt 1 maj-märke från 1963. ”Axel Danielsson skulle aldrig ha tigit”, suckar Viktor. ”Hellre satt han i fängelse. Han teg inte där heller”.

 

Sanningen om
den tomma stolen

Risken mä å ställe in
en tom stol
i tv-debattera

– är att du aldrig får
sitte.

I regeringen heller.

Viktor Root