Det finns böcker jag ständigt återvänder till. Frans G Bengtssons Röde Orm en gång om året för det kärnfulla språkets skull. Steinbecks Vredens druvor för att den är den bästa roman jag läst. Jan Guillous thrillers när jag vill koppla av eller har svårt att somna. Werner Aspenströms Samlade dikter för att livet blir tommare annars.
En annan återvändarbok handlar om mina verktyg. Olof Lagercrantz tunna och kloka Om konsten att läsa och skriva:
”Vad sker när vi läser? Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett sädeskorn ur faraonernas gravar förmåtts att gro. Och det sker var stund.”
Då och då läser jag gärna om Höga visan med. Finns det vackrare kärleksdikt? Två andra vänner är mina slitna Lucky Luke- och Asterix-häften, en del av dem har jag läst tjugo gånger.
Minst.
Inte en läsekrets – många
Precis så tycker jag man ska göra när man skapar tidning och webbplats också, som med min läsblandning. Ge plats åt både den stora och den lilla tanken. Är du tidningsmakare måste du förstå att du har inte en enda läsekrets. Du har många. Dessutom är varje läsare en person på måndag morgon och en annan på lördag förmiddag.
Ta hänsyn till det.
Ibland behövs en Aspenström som tänker snabbare än sin egen skugga, ibland en ridkunnig karl som drar revolver ganska fort.