Etikett: Historia

Den outsägligt vemodiga notisen om de två sista talarna av ayapaneco

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En del berättelser är så outsägligt vemodiga. Som den här notisen jag hittar i Språktidningens marsnummer:

Sista talarna
nobbar varandra
I staden Ayapa i Mexico finns två griniga gamla gubbar. Ingen unik företeelse, men just dessa två råkar vara de sista som talar språket ayapaneco. De vägrar dessvärre tala med varandra. Ingen vet riktigt varför, mer än att det är den andres fel.

Nu tänker jag på dessa två bestämda farbröder.
En lång stund tänker jag på dem.

Här slutar jag med det. Nu börjar jag i stället fundera över vilken briljant dagsvers Alf Henrikson skulle ha kunnat göra om när de två traditionsbevararna möts på en smal stig i den täta skogen, du vet, strax norr om Ayapa.

Det möttes två talare av ayapaneco
Den ene hade rätt,
den andre samma sätt,
varför ingen av de två på stigen veko

Här inser du nu att den halta biten har inte Alf gjort. Han skulle ha vidtagit helt andra mått å stig.

Axel Danielsson och motsättningarna inom folket

Axel DanielssonAxel Danielsson var sågverksarbetarson från Sölje i Stavnäs. När han var 24 år gammal grundade han tidningen Arbetet i Malmö. På grund av sina artiklar dömdes han till sammanlagt 18 månaders fängelse, när makthavarna inte tyckte om det han skrivit. Då fortsatte han skriva från cellen.

Ibland var det inte bara överheten Axel Danielsson gav sig på. Det sägs att han inte drog sig för att kritisera arbetarna heller, när de var liknöjda, försoffade, slumrande, ljumma. På hans gravsten står det om tacksamheten hos det folk ”hvars befriare, gissel och vän han var”.

Pampene på pengesekken
Motsättningar inom folket skulle vi möjligen ha kallat det, i min vilda ungdom, om vi hade försökt analysera konflikten mellan arbetarskribenten och hans vänner i den skånska arbetarklassen. En ickeantagonistisk motsättning, skulle vi ha sagt.

Fina ord men svår sak. Det är alltid lättare för en skrivare med Danielssons värderingar att ge sig på maktens herrar. ”Pampene på pengesekken” som det stod i en norsk tidning jag prenumererade på en gång.

Satir ska riktas snett uppåt. Kritisk solidaritet finns, den med, men är svår för somliga att förstå sig på. Hur säger du till dina vänner att nu blev det lite dumt? Ni skulle ha röstat. Ni borde gå med i facket. Det är osolidariskt att åka snålskjuts och…

Hellre driver än river
Nu är dagstidningen Arbetet nedlagd. I stället kämpar den nystartade Dagens ETC med näbbar och klor för att bli en röd daglig röst, så som Danielsson från Sölje kämpade. Hittills verkar allt gå bra.

Hoppas, hoppas. Visst vet jag ett folkblad på närmare håll som behärskar både satir och kritisk solidaritet. Det hindrar inte att det behövs fler som gisslar och befriar.

Precis som det behövs en arbetarrörelse som driver massmedier, inte lägger ner.

En ensamvarg korsar sitt spår

Jag är urtypen för en ensamvarg.
Och för en lagspelare.

Det varierar.

Just så tror jag att varenda människa är skapt. Det handlar bara om att inse att vi pendlar mellan polerna, olika starkt och olika fort, men pendlar gör vi.

Alla mina jobb har varit lagarbeten där individen varit viktig. Några av individerna har varit stjärnor, vare sig de vetat om det eller inte och vare sig de velat vara stjärnor eller inte. Det spelar ingen roll, inte ens den duktigaste medmänniska som kan allt – kan allt.

Hon behöver sin omgivning.

OrienteringskartaIngenting är möjligt. Inte utan andra. Stjärnkrönikören i Den Stora Tidningen behöver tipsaren, redaktören, redigeraren, tryckaren, tidningsbilschauffören, tidningsbudet, ekonomiassistenten, löneutbetalaren, teleledningsdragaren, it-fixaren, pappersarbetaren, skogsarbetaren – läsaren.

Orientering i ungdomen och framåt, ganska individuell idrott. Visst, men någon ritade kartan, någon lade banan, några satte ut alla kontrollerna, några skötte start och tidtagning, mål, resultatgivning, prisutdelning och… tja, en gång vann jag en brun slips.

Vi behöver varandra.
Vargar är väldigt sociala djur.

Ensamvargar är det, för att de är ute och letar.

Mörka krafter och ljusa

I går morse:
Vackraste morgonhimlen på länge, funderar på att ringa henne som samlar på dem. Is på bilrutorna när jag hämtar tidningen. Morgontidningen har bekymmer med att Leif GW ska sluta med programmet Veckans brott. Det har jag med, men det finns större problem.

Nere i Malmö kämpar en medmänniska för sitt liv, nerstucken av nazister.

I nöden prövas vännen, sa farmor. Det är i tider som dessa vi alla prövas. Detta tänker jag på medan bokstäver formas till ord i min jobbdator. Vardagen måste gå vidare, sakta växer en ny webbplats fram. Hoppas den blir till hjälp.

De stolta parollerna har sin tid, just nu behövs de. Vännerna som prövades – så glädjande att de blev så många, i protest mot det nazistiska våldet, både efter Kärrtorp och Malmö. Demonstrationer på skolgårdar, gator och torg. En antirasistisk grupp på facebook där jag är aktiv växer hela tiden och samtalet där lär mig nya saker varje dag.

I dag:
Vardagen finns den med. Så mycken fin arbetsdelning, så vacker, all denna samverkan för att min frukost ska stå på bordet ännu en morgon. Hela världen har hjälpt till. De som gjorde kaffekannan, kvinnan som mjölkade kon, mannen som paketerade min blodtrycksmedicin.

Vardag. Varenda dag.
Den är i dag.
Jag tycker om den.

Bosse hälsar

Skärmavbild 2014-03-07 kl. 17.11.33

För något år sedan började jag min privata kurs i musik. Visst har musiken funnits hela livet, men mest som ett tillfälligt skval med någon enstaka höjdpunkt i form av konsertbesök. Eller kampsångerna när vi var yngre. Visst köpte vi skivor, visst finns det ställen på den och den cd:n eller lp:n där jag fått ståpäls genom åren. Musikalisk är jag men det har varit så mycket annat. Först var det världen som skulle förändras, sedan en text som skulle skrivas. Och en till. Familjen ville ha filmjölk.

Det trivdes jag med och gör det än.

Nå, en dag kom spotify in i mitt liv. Det har jag berättat om förr, både glädjen och krånglet och nästa krångel.

Nu sitter jag i nya läs- och lyssnarvrån i ett rum som blivit över i kåken vi bebor. Häromdagen fraktade jag hem Bosse. Vi har döpt musikapparaten till det, för det stod nästan så på kartongen. Fanken vet hur det går till, men nu kan jag sitta med lilldatorn i knäet och beställa någon låt eller spellista jag vill höra och då fattar Bosse det och spelar så öronen vibrerar.

Så där som öron gillar att göra.

För några år sedan började min musikaliska fortbildning med att jag upptäckte låten som får hela kroppen att darra. Dust My Broom med Elmore James. Det riffet, jag säger bara, det riffet! Precis som mången god text jag älskar och mången politisk idé jag tror på: ibland finns lösningen i det enkla.

Bosse har den fördelen att han kan plocka in utländska radiostationer med. Nu har jag suttit i många timmar och hört på nordamerikanska bluesstationer, tills själen blivit alldeles blå och gladmjuk.

Sedan blir det spotify igen. Tror jag klickar fram Rockpile, gruppen jag inte visste fanns, men som en facebookvän tipsade om. Deras livespelning i Montreux 1980 tar vi. Tätare rock har aldrig Bosse hört.

Han hälsar.

Bra ställe:
Facebookgruppen Front mot rasism och gryende fascism

PS. Apropå dagen: Kämpa tjejer. Kämpa män. Det är vansinne av varje församling utom Forshaga manskör att inte släppa in kvinnorna. Halva mänskligheten, halva kunnandet, halva trevligheten står utanför makt & förtroende & rättvisa löner.

PowerTänk vad framtiden ska skratta åt oss. DS.

Antirasistiska FAQ (del 2)

Du vet väl vad de döpte bassängen på Kronoparken i Karlstad till?
Ja det vet jag. ”Persiska viken”. Lite humor måste folk få ha. Jag vet en plats som heter Svenneby också, men av andra skäl.

Sverige är fullt av ställen som folk döpt till Peking, Cuba eller Korea, av olika orsaker. En del av namnen står på kartan. Själv är jag finnättling, jag blir stolt varje gång vi kommer till finnskogen. Juhola, Mattila, Ritamäki, Sarklamp, Noppi – varenda berg, varenda torp och varenda tjärn har namn på finska.

Gamla vallonbruk är det fler än jag som blir stolta när de ser. Visst bröt järnet bygd, men hur ofta var det inte en yrkesskicklig invandrare som höll i tången och släggan? 

Nu är det nya vänner som kommer hit och ger landet livskraft. I Värmland har vi fått en ny trakt kring Hagfors och Munkfors. Nederland. Holländarbygden. Välkomna, govänner!

Ska man inte få säga negerboll och kinapuff i det här landet nu?
Säg glassbomb eller granatäpple, det smäller högre.

”Neger” är ett ord vars historia kan vara svår att förstå för äldre svenskar. Till och med Hasse Alfredssons Lindeman skojade om ”negrer”. Det var innan vi lärde oss hur förnedrande det var.

Det som var svårast för mig att inse, var vilken kränkning det är för några. Eller att det inte är jag, språk- och historieintresserad vit svensk medelklassman, 63, som äger rätten att tolka ordet. Det gör de som inte mår bra av det.

KränkningVisst tycker jag fortfarande att det är snopet att kommunen bytte namn på kvarteret Negern i Karlstad, döpt strax efter amerikanska inbördeskriget, då slaveriet var en av stridsfrågorna. Visst hade det varit bra om historiesynen hade varit vidsyntare. Ändå måste jag ge mig, det är de som mår illa som har rätt. Hur ska vi annars kunna kalla oss medmänniskor? Vi vill inte att någon ska må dåligt här på trakten.

Ja, jag har ändrat mig om kvartersnamnet. Jag är förvånad själv.

”Negerbulle” var det länge sedan jag sa. Jag säger inte norrbagge heller. Från början betydde bagge själva pungen på fåret, förresten. Scrotum.

Om du måste, så får du kalla mig nyedsôlv (nyedsulv). Det är vårt gamla sockenöknamn. Vi är lite varglika i socknen där jag växte upp. Somliga av oss blir bitska om vi inte får mat men ger du oss föda har vi god uthållighet. Pratar du däremot om Svensson, Medel-Svensson eller Nisse i Hökarängen blir jag en liiiiten aning ledsen, tyst för mig själv.

 Jag skojar inte.
Det är folkförakt.

Länk:
Antirasistiska FAQ (del 1)

Trattvattning av kung med migrän

VattenintagHamnar på kurortsmuseum med den kära vännen. En del av utrustningen ser ut som från moderna svenska gym, andra vill vi helst inte prova. Gnistinduktorn från 1890 får vara.

Det får Adolf Fredriks vattenkur från juli 1761 också. Då, när majestätet kom till Loka brunn med migrän och ordinerades 6-8 liter vatten om dagen i två veckor.

Migränen försvann, kungen trodde det berodde på vattnet från Loka källa och brunnsorten blev berömd.

Bilden på en patient som trattvattnas har Honoré Daumier ritat. Fotot från montern visar den hävare i förgyllt silver som Adolf Fredrik använde. Hävare? Jag tycker det ser ut som om guldsmeden Olof Gravander i Kristinehamn gjorde kungen precis en sådan tratt som Daumier låter brunnsläkaren använda på sin teckning.

Kunglig trattSjälva går vi till vattensalongen och badar oss utvändigt. Simmar länge mot strömmen som vi trycker igång i stora bassängen, under kristallkronorna.

Jaså 6-8 liter vatten om dagen?
Då skulle vi också få annat än skallen att tänka på.

Antirasistiska FAQ (del 1)

Bor det inte för många invandrare i Sverige?
Du, det är värre än så. För drygt 10 000 år sedan var det två kilometer tjock is här. Vi är invandrare allihop.

Är det sant att Jimmie Åkesson blev jagad av stora invandrargäng i Sölvesborg när han var barn?
Absolut. Vi får inte ta ifrån honom den upplevelsen. Och varje kväll kom John Blund, han fanns också. På julafton var det tomten. Verkligen.

Borde vi inte skicka hem alla invandrare och deras barn?
Tänker du på kungafamiljen? Eller den snälle Ernst Kirchsteiger? Så vi får plats med alla de 1,2 miljoner svenskar som emigrerade till Amerika, menar du? När de i sin tur blir hemskickade från sina nya hemländer.

Hur ska vi göra med svenskättlingar som gift sig med tyskamerikaner och afroamerikaner och albanienamerikaner där borta? Ska vi ta emot deras barn också eller får de trampa vatten i mitten av Atlanten resten av livet? Vad sa du? Jaså Lampedusa. Ja där finns det vältrampat vatten.

Flyktingarna får 22 000 i månaden har jag hört.
Kalorier?

Kalorier?FAQ är förkortning för engelska Frequently Asked Questions, vanliga frågor.

Ingen invasion. 1980 hade Sölvesborg 7 287 invånare. Året därpå flyttade 19 personer in från utlandet och 12 ut. 1982: 14 utrikes flyttningar in, 26 ut. 1983: 14 utrikes flyttningar in, 30 ut. 1984: 22 utrikes flyttningar in, 13 ut. 1985: 24 utrikes flyttningar in, 10 ut. 1986: 99 utrikes flyttningar in, 27 ut. 1987: 107 utrikes flyttningar in, 9 ut. 1988: 190 utrikes flyttningar in, 20 ut. Källa: SCB.

Då var vi själva tvungna att emigrera. Från mitten av 1840-talet och till början av 1930-talet emigrerade mer än 1,2 miljoner svenskar till Amerika. Länge bodde det fler svenskar i Chicago än i Göteborg.

Flyktingbidrag. Hur mycket pengar får en flykting som kommer till Sverige i månaden? Den 25  februari gick tidningen Vetlandaposten igenom bidragen.

Söker du asyl får du dagsersättning medan du väntar. Bor du på Migrationsverkets anläggning med fri mat är ersättningen 24 kronor om dagen för en ensamstående vuxen. Delar du hushåll med någon annan vuxen får ni 19 kronor var per dag. Har ni barn är ersättningen 12 kronor om dagen, upp till 17 år. Från och med det tredje barnet halveras ersättningen.

Har du eget hushåll och köper maten själv får du 71 kronor per dag om du är vuxen och bor ensam. Delar du hushåll får ni 61 kronor var. För barn upp till tre år får ni 37 kronor, 43 kronor för barn mellan 4 och 10 år och 50 kronor för barn mellan 11 och 17 år. Även här halveras bidrag från och med tredje barnet. 

Dagersättningen ska räcka till kläder, sjukvård, medicin, tandvård, förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter. En asylansökan ska ta högst 4,5 månader. 

Medsyster. Några av synonymerna till medmänniska i ordbehandlingsprogrammet word: ”nästa”, ”medbroder, medsyster, varje annan människa”.

Varje annan människa.

Tanke på väg till jobbet näst sista året

Tänk om 80-talisterna inte alls är så himla rastlösa och gärna hoppar från jobb till jobb. Tänk om det är en korkad arbetsmarknad det beror på. De kanske vill ha fasta jobb varenda en.

Virkesupplag näraDet fick ju vi.
Direkt.

Jag gick till bruket och fick börja samma dag. Inte begrep jag då att det var en kapitalist som tog sitt sociala ansvar jag träffat på.

Den gången fanns det gott om dem.