Militant bondförnuftig arbetarmoralist

Jag är en militant jäkel. Jag tycker vi ska komma överens om att bondförnuft och hederlig arbetarmoral ska gälla i varje grupp av människor på denna jord. Det tror jag hårt på.

Alltså var det rätt av vietnameserna att slänga ut fransmän och amerikaner, när dessa ockuperade deras land. Det var rätt att ställa sig framför stridsvagnarna och försöka hindra dem i Prag 1968 och på Himmelska fridens torg 1989.

Men det var inte rätt att kasta ägg på den amerikanske ambassadörens bil i Glanshammar 1970, fast han representerade bomberna mot Vietnam. (Man trampar inte i maten! som farfar Einar brukade säga). Och det var sannerligen ingen klok och bra barnuppfostran av Vänsterpartiet i Malmö att låta barnen på deras första maj-firande gå lös med slagträn på en bild av centerledaren Annie Lööf. Partier bör inte befinna sig i puberteten, svenska folkets öde är för allvarligt för det.

Tårtan i form av den svarta kvinnan som skars sönder i underlivet, medan omgivningen på Moderna museet storskrattade och fotograferade.

Annie Lööf-bilden hos Vänsterpartiet i Malmö som bonkades sönder och samman i skallen av barn, medan omgivningen storskrattade och fotograferade.

Samma dumheter överallt, samma obefogade våld.
Varför ställde ingen sig i vägen där? Det är rätt att göra uppror.

”Förekommer inte bland damer”

 

 

 

 

 

 

”Kvinnorna utöva i stort sett samma idrotter som männen och med samma tävlingsregler, ehuru delvis med något lättare redskap. Endast ’kampgrenar’ som boxning, brottning och tyngdlyftning samt hårdare bollspel, t. ex. fotboll, är förbehållna männen. Typiska uthållighetsidrotter, som fordrar stor kraft, t. ex. långdistanslöpning, förekommer inte bland damer.”

Svenskt Husmoderslexikon, Band III (1955).

Ibland är det skönt att veta att världen går framåt. På vissa områden gör den faktiskt det. I dag skulle ingen svensk sportjournalist behöva skriva stycket ovan. Sedan texten skrevs i mammas uppslagsverk har tjejerna erövrat den busiga delen av gympan.

Välkomna. Det är som med baksätet i bussen, här är det roligast.

 

Inte den vassaste tårtspaden i lådan

Jag har försökt låta bli att kommentera kulturministerns tårtkalas. Det, där hon skar i könet på en högljutt skrikande svart kvinna, visserligen i form av en tårta. Men jag kan inte.

Symboliken är så tydlig, att ingen svensk, av kvinna född, kan ha undgått att begripa vad tårtkalaset verkligen betyder. Vad än sedan upphovsmannen och övriga medverkande hade tänkt sig.

Vit rik överhetsperson med vapen i hand förtrycker svart kvinna som redan ligger – och slår dövörat till inför den fattiga kvinnans rop på hjälp.

Scenen är samtidigt en tävling. Vem beter sig mest korkat? Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, konstnären Makode Linde (som stod för tårtan och skriket), de skrattande journalisterna och kulturpersonerna runt omkring eller de delar av det övriga kultursverige som efteråt applåderat konstverket?

I mina ögon vinner kulturministern den tävlingen. Så sätter hon också Sverige kartan för en könsstympning. Det har ingen lyckats med förut.

Lena Adelsohn Liljeroth. Inte den vassaste tårtspaden i lådan.

Dramatisk utbrytning ur Pedanterna

En dramatisk utbrytning ur Svenska Pedantpartiet ägde rum på fredagen. Detta sedan det visat sig att två tredjedelar av medlemmarna, framför allt i Värmland och Göteborgsdistriktet, är så kallade deltidspedanter. Något som den hårda minoriteten vägrar att acceptera.

– Nån ordning får det vara i ett parti, säger en medlem i den nya utbrytarstyrelsen, som av principiella skäl vill vara anonym. Pedant är du på heltid. En kristdemokrat går i kyrkan även på torsdagar och en moderat säljer sjukhus även på söndagar, inte sant?

– Nej, det gör dom inte.

– Jaså? Det visar bara ännu mer att vi behövs. Sverige behöver ett konsekvent pedantparti som tycker att allting är lika noga. Precis allting. På heltid. Annars får vi aldrig någon ordning på blinkandet i våra rondeller.

… slutar den hårda minoritetens talesman och kontrollerar än en gång att allt står rätt till i kryddhyllan och att hans Samlade Skrifter av Ordförande Messerschmitt står där de ska på M i bokhyllan. Bokverket med kapitel som Locket på på tandkrämstuben, Ta alltid dörren med dig och Papperskorgar är fegt, folk ska lära sig.

Besserwisser var en bil, tänker han. En riktig skitbil. Det ska vara hjul i fyra hörn, annars är inte jag med. Dom välter väldigt lätt också.

Några som gillat detta har också gillat de här inläggen. Tror jag:
Svårt att vara pedant, ha rätt och få fel
Pedantiska Manifestet

Svårt att vara pedant, ha rätt och få fel

Livet är knövvligt för en pedant med kontrollbehov. Världen har alldeles för många särskrivningar, ostängda köksluckor, vansinniga omkörningar på Lyckanrakan, bussklockor som går fel på linje 600 och politiker som inte gör som jag har tänkt att de ska göra.

Ena stunden tackar retorikern Håkan Juholt nej till att debattera i tv. I nästa ögonblick rycker den lovande Jonas Sjöstedt undan orsaken för vissa att rösta på vänsterpartiet. Låter poeten Bengt Berg bli petad som kulturtalesman.

Socialdemokrater som gillar den livsfarliga och dyra kärnkraften, en av dem partiledare dessutom. (Den frågan är aktuell i 100 000 år, alltså även precis just nu). Socialdemokrater som leder oss in i överstatliga EU och gör så vi förlorar vår självständiga röst i världen.

Ständigt dessa detaljer jag vill rätta till med mitt kontrollbehov, men inte får.

Blond och blåögd ras under inlandsisen
Då har jag ändå inte nämnt de som jag inte väntar bättre av, men gärna skulle vilja rätta till i alla fall. Fredrik Reinfeldt och hans regering som på några få år rivit ner så mycket av vad svenska folket byggt upp i facklig organisering, arbetslöshetskassor och sjukförsäkring. Rasister och främlingsrädda på diverse håll i riket, som tror att det bodde en blond och blåögd ras här, under inlandsisen. Skräpkastare, sexister och försvarare av Wermland forever-sponsringen.

De är som ett gäng särskrivande köksluckeslarvrar allihop, där klockorna stannat och inte en enda en blinkar i rondellerna. Fast här är det människors liv och allas vår värld de handskas vårdslöst med. Kan ni inte göra som jag vill i stället? Jag har ju sagt att ni ska göra som jag vill.

Svårt att vara pedant med kontrollbehov. Svårt att veta precis hur slipstenarna ska dras i fosterlandet. Svårt att ha rätt men inte få rätt.

Gärna humor, tack
Vore bra om ni inte var så gapiga i reklamradion. Vore bra om Radio Värmland var mer granskande. Vore bra om ni som bor i hushåll prenumererade mer på papperstidningar när vi fortfarande har chansen. Vore bra om dessa dagstidningar var roliga någon dag.

Får jag dessutom be om två steglitsar på vår tomt igen, för de är så fina?

 

…till råga på allt kanske även jag har fel i vissa detaljer.
Svårt att inte veta det heller.


Värmland för alltid?

Wermland – där man stavar antikt, tjuvskjuter vargar, paxar brudar, tror på tomten och betalar för att få ut det budskapet.

(Apropå ett sponsrat program i TV3 i går).

 

 

Vemodig träff på sponsoren Karlstads kommuns webbplats. Sökte på Wermland forever. Menade jag verkligen det?

”Jag har ju lovat”

Han är domprost och i Nya Wermlands-Tidningen hade ledarskribenten dundrat mot Solrosuppropet. Uppropet är årets landsomfattande protest mot försämringarna av sjukförsäkringarna. Fler och fler blir utförsäkrade, fler och fler får stora problem med sin ekonomi. I fjol hette protesten Påskuppropet, även då i de kristna kyrkornas regi.

Nu på annandagen gick han till Soltorget i Karlstad och demonstrerade, trots Nya Wermlands-Tidningens muller.

– Det här är en partipolitiskt och religiöst oberoende rörelse. Jag har faktiskt i mitt prästlöfte lovat att stå upp för dem som är utanför, sa Staffan Kvassman.

Sådana präster vill vi se fler av. Kyrkor ska stå mitt i byn. Är det något som solrosor är bra på, så är det att sprida glädje, sträva upp mot himmelrik’ och samtidigt rota sig bra djupt i den svenska myllan.

Gillar.

 

 

 

 

 

 

Bilden: Bloggaren inspekterar fjolårets solrosor på den egna tomten.


En politisk kyrka”, skriver NWT:s politiske redaktör den 7 april. ”Också en rent allmän politisering har fått bre ut sig. Ta bara förra årets så kallade ’påskupprop’ som fått en efterföljare i år. Det är ett rent politiskt angrepp på regeringens politik under förespeglingen om att man värnar om de sjukskrivna. Underförstått så gör inte regeringen det. Nej, det är bland annat sådant som gör att jag undrar varför jag fortfarande är medlem.”

Så långt NWT:s politiske redaktör.

Jesus själv? Han jagade månglare ur tempel, så fort han såg några, och delade fiskar och bröd rättvist till varenda människa som var hungrig. Nog var den karln politisk.

 

Dagsens sanning

Det är fred på jorden.
Arbetets frukter fördelas rättvist.
Kvinnor och män har samma chanser.
Naturtillgångarna fördelas lika.
Demokratin slutar inte när arbetsdagen börjar.
Alla lever miljövänligt.
Barn får bra utbildning.
Varenda människa får säga vad hon vill.
Ingen somnar hungrig.

April april.

 

Gå inte på övergångsställena för där är det farligast

”Orsaken till kommunens inställning är att det finns studier som visar på att det är farligare att korsa gatan på ett markerat övergångsställe än att korsa samma gata där ett övergångsställe inte är markerat. Vi löper till och med större risk att dödas eller skadas svårt när vi korsar körbanan på ett övergångsställe än när vi korsar körbanan på annan plats.”

(Ingemar Johansson, trafikingenjör, Karlstads kommun, i insändarsvar i Värmlands Folkblad den 30 mars 2012).

Nej, jag kritiserar inte min gamle lumparkompis Johansson. Det är möjligt att han har rätt. Men vad säger det i så fall? Vad står det egentligen mellan raderna, om de farliga bilförarna i residensstaden?

Åk buss.

 

”Ditt konto används någon annanstans”

Mitt i min musikaliska grundforskning händer det. Jag befinner mig i de centralare delarna av Mississippideltat, har just fått reda på att deltat som bluesen uppstod i inte alls är ett vanligt floddelta, utan… precis då stängs mitt Spotify av.

Bara så där.

Upp på skärmen dyker ett gult förargligt meddelande:
Spotify has been paused because your account is used somewhere else.
Paus i Spotify eftersom ditt konto används någon annanstans.

Jo tack, men inte här i huset, om du trodde det, Spotify. Nej, det är en karl i Karlstad. Jag vet till och med vem det är. Han bor i Karlstad, han har ett namn som på visst sätt påminner om mitt, han har… Asch, det kvittar. Jag är övertygad om att karln har en anförvant som lärt honom använda Spotify, men som råkade sätta dit fel e-postadress när han fixade kontot åt farsan. I stället lyckades han skriva in min e-post.

Det har gjort mitt förhållande till Telia rätt krångligt, måste jag medge. De har vissa svårigheter att ge mig det där Spotifykontot jag vill ha.

Det har gjort mitt förhållande till Spotify ännu krångligare. Vänliga mejl korsar cyberrymden, men vad hjälper det, när de redan har ett konto till min e-post.

Jag har till och med fått den där personens lösenord skickat hem till min mejl. Det är därför jag kan säga vem han är. Han har använt en variant på sin gatuadress som lösen. Sedan var det bara att lägga ihop ett och ett och få det till två. Nåja, jag googlade en halv natt, men till slut gick det upp ett ljus.

Delar av mitt namn, en variant på ett mycket ovanligt gatunamn – och se. Där är hans konto, men med min e-post till. Det som gör att det är dretknövvligt just nu för mig att få ett eget konto, kopplat till den e-postadressen. Vi har helt enkelt kört dubbelt några månader, kamrat NN och jag.

*

Jag kunde förstås kapa ditt konto, kamrat. Eller skaffa en annan e-postadress bara till Spotify. Men det bär mig emot.

Du borde förresten kolla födelsedatumet du uppgett. Det är fel det med.

*

Sens moral: låt gärna barnen hjälpa dig komma igång med Wordfeud eller Spotify. Men låt dem aldrig hitta på din signatur i wf – och låt dem definitivt inte sitta och gissa vad du har för e-postadress.

Du kan förlora en kund och hamna i hans blogg.